"Bekämpa förnekelsens alla ansikten i världen" Påvens tankar om världsituationen till den diplomatiska kåren

(12.01.2014) 180 är antalet stater som för närvarande upprätthåller fullständiga diplomatiska förbindelser med den Heliga Stolen. Därtill kommer relationerna med den Europeiska Unionen, Malteserorden och ett uppdrag av särskild karaktär, den med Palestina. På måndagen några timmar innan påven begav sig till flygplatsen för att resa till Sri Lanka, mötte han de ackrediterade ambassadörerna vid den Heliga Stolen för det traditionella mötet, vid vilket påven har som vana att hålla ett av årets viktigare tal som statschef och kyrkan överhuvud, angående den internationella situationen.

Påven utgick från det han beskrev för honom som ett kärt ord: fred! Freden beskrivs i julnattens scen, men som påven sa: ”julnatten berättar även om en annan dramatisk verklighet: förnekelsen.”

”Julen och påsken förenas i en del ikonografiska representationer, både i väst och öst, där man istället för att ha lagt Jesusbarnet i en krubba placerar honom i en gravkista. I julens glädje finns alltid den dramatik som Jesus är föremål för, förnekad, föraktad och övergiven till sin död på korset.”

Med utgångspunkt från denna bild riktade påven sina tankar till dagens värld, som även den berättar om ”mänsklighetens förhårdnade hjärta, som har svårt för att ta emot Barnet, och alla våra behövande bröder och systrar.” Att förneka är något som vi har gemensamt, när vi inte välkomnar våra bröder och systrar utan snarare ser de som konkurrenter, som underlägsna att kontrollera och dominera. Denna mentalitet genererar en avfallskultur som ingen undkommer, människor och även Gud själv. Det resulterar i en sårad mänsklighet som slits av spänningar och konflikter av olika slag.”

Påven beskrev den ”oslagbara grymheten i attacken mot en skola i Pakistan”, för en månad sedan, då över hundra barn dödades, och jämförde den med kung Herodes som dödade spädbarn när han upplevde att hans makt och auktoritet var hotad.

Hans tankar gick även till Paris, och han beskrev den som en social förnekelse, i ett försök att bryta upp samhället med våld och död. ”Andra "uppfattas inte längre som om de har lika värdighet, som bröder och systrar i mänskligheten, utan de ses som objekt" (Budskap på världsfreddagen 2015). Människan går då från att vara en fri människa till att vara slav, ibland under mode, ibland av maktbegär och pengar, ibland till och med av missriktade former av religion.” Påven sa att i sitt nyliga fredsbudskap beskriver han många olika former av modern slaveri, som föds ur ett korrupt hjärta, oförmögna att se och göra gott, och att leva i fred.

Påvens tankar gick till Ukraina som är skådeplats för konflikter som han hoppas på ska lösas med dialog, i en förnyad anda av respekt för folkrätten, och med en process av ömsesidigt förtroende och broderlig försoning.

Påven nämnde vidare Mellanöster, dels konflikten mellan Israel och Palestina, där han hoppas på ”återupptagna förhandlingarna mellan de båda parterna, som syftar till att få slut på våldet och uppnå en lösning som gör att både det palestinska folket till det israeliska äntligen får leva i fred, inom tydligt etablerade och internationellt erkända gränser, så att en "tvåstatslösning" blir effektiv.” Men han nämnde även Syrien och Irak, där den ”religiösa fundamentalistiska terrorismen begår fasansfulla massakrer, och inte bara förnekar människor utan Gud själv, och utnyttjar honom i ren ideologi.

”Här vädjar jag till hela det internationella samfundet, liksom till de enskilda berörda regeringarna att ta på konkreta initiativ för fred och i försvaret av de som drabbas av konsekvenserna av krig och förföljelse och tvingas lämna sina hem och sina hemländer. Var inte likgiltiga inför denna situation, jag ber religiösa ledare, politiker och intellektuella, särskilt muslimer, att fördöma fundamentalistiska och extremistiska tolkningar av religionen, för att motivera ett sådant våld.”

Påven sa att ”liknande former av brutalitet, som skördar försvarslösa offer, ser vi även i Nigeria, och han nämnde här även kidnappningar och bortförandet av unga flickor som säljs. Denna avskyvärda handeln kan inte fortsätta, utan det måste utrotas!”

Sedan uttryckte påven vidare sin oro för andra delar av Afrika, inbördeskriget i Libyen, situationen i Centralafrikanska republiken, Sudan, Afrikas horn och Demokratiska republiken Kongo, med lidande civilbefolkningar som tvingas fly, till följd av interna konflikter och extrema levnadförhållanden.

Påven belyste särskilt ytterligare ett hemskt brott som krig för med sig och det är våldtäkt. ”Det är ett mycket allvarligt brott mot kvinnans värdighet, som inte bara sårar hennes kropp utan även hennes själ, ett trauma som man inte kan radera, med djupa sociala konsekvenser.”

”Alla krig visar avfallskulturens ansikte, men det finns även mer subtila former av förnekelse”, sa påven och lyfte fram hur man behandlar de spetälska, och ”den nya fruktansvärda epidemi Ebola, som särskilt i Liberia, Sierra Leone och Guinea, har tagit över sextusen liv.” Påven tackade hälsoarbetare som tillsammans med religiösa och volontärer, gör allt för att vårda patienter och hjälpa deras familjer, särskilt föräldralösa barn.” Även här vädjade påven till det internationella samfundet att säkerställa lämpligt humanitärt bistånd, med ett gemensamt åtagande att utrota sjukdomen.

Efter att ha talat om människoförnekelse i krig och sjukdomar, talade påven om flyktingar och fördrivna personer: ”Ofta söker man inte efter en bättre framtid, utan helt enkelt efter en framtid, eftersom att stanna kvar i sitt hemland innebär en säker död.” Han belyste även hur utsatta flyktingarna är och lätta offer för våld, särskilt barnflyktingar, som behöver beskydd och uppmärksamhet.

Påven talade även om andra som lever i vad han kallar ”dold exil”, i våra hem, som äldre och funktionshindrade, samt ungdomar. Han talade om slaveriet som kommer ur bristen på arbete eller ur bristande värdighet i arbetet. Han talade om barnarbete, och fördömde hur barn utnyttjas av girighet, för ekonomisk vinning på bekostnad av människan.

Han sa att även familjen förnekas i en alltmer utbredd individualistisk och självisk kultur som löser upp alla plikter och tenderar att gynna det dramatiska fenomenet av minskat barnafödande, samt lagar som gynnar olika former av samlevnad i stället för att adekvat stödja familjen till gagn för hela samhället.

Påven nämnde även sina resor till Sydkorea, Albanien och Turkiet som ljuspunkter under året, och han nämnde även Jordaninen och Libanon, samt sina förhoppningar om uppbyggandet av relationerna mellan Kuba och USA. I sin världsöversikt kommenterade påven avslutningsvis på situationerna i Burkina Faso, Colombia, Venezuela och Iran.

Påven avslutade med att citera sin föregångare Paulus VI, som besökte FN för 50 år sedan, och där påminde om att "må miljontals människors blod och oräkneliga lidanden, den värdelösa slakt och den totala förödelsen bekräfta det förbund som enar er, med en ed som måste förändra framtiden världshistorien: inga fler krig, inga fler krig! Fred, måste freden måste vägleda folkens öden och hela mänskligheten "(Paulus VI, FN-tal , New York, 4 oktober 1965).

Förutsättningen för fred, är inte främst ett avslutat krig, utan ett hjärtats omvändelse.