"Genom att älska kan man lära känna Gud, som älskar oss först" Påvens mässa i Sankta Marta

(09.01.2014) På torsdagen firade påven Franciskus sin morgonmässa klockan 7 i Sankta Martas kapell, och han valde under årets första mässa i gästhemmet, att i sin predikan tala om kärlekens väg, och inte bara intellektets, för att lära känna Gud.

Påven Franciskus betonade att den kristna kärleken ger sig uttryck i konkreta handlingar, inte bara med ord, och upprepade att för att lära känna Gud måste du älska, det räcker inte med ett utvecklat intellekt.

Dessa dagar efter jul är nyckelordet i liturgin "uppenbarelse". konstaterade påven Franciskus. Jesus uppenbarar sig på Trettondagen, i Dopet och i igen vid bröllopet i Kana. Men hur kan vi lära känna Gud?", frågade sig påven vidare.

Det just det som aposteln Johannes tar upp i den första läsningen, när han säger att för att lära känna Gud är inte vårt "intellekt", vårt "förnuft", "tillräcklig". Vi lär känna Gud först när vi möter honom och för att möta honom räcker det inte med intellekt. Det behövs något mer:

"Gud är kärlek! Det är bara på kärlekens väg, som du kan lära känna Gud. Förnuftig kärlek, men kärlek! Men hur kan jag älskar någon jag inte känner? Älska de i din närhet. Detta är läran om två budorden. Det viktigaste är att älska Gud, eftersom han är kärlek. Men älska även din nästa, för att nå den första måste vi klättra stegen via den andra: det vill säga, genom vår kärlek till vår nästa lär vi känna Gud, som är kärlek. Endast genom att älska förnuftigt, men att älska, kan vi nå denna kärlek.”

”Den som älskar känner Gud, den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Men det handlar inte om kärlek som i en tv-serie. Nej vi talar om att älska fast - om stark, evig kärlek, kärlek som uppenbarar sig. Konkret kärlek; kärlek i handling och inte i ord. Det krävs ett liv för att lära känna Gud, en resa, en resa i kärlek, i vetskap, en resa i kärlek till vår nästa, kärlek till dem som hatar oss, kärlek till alla."

Påven Franciskus förklarade sedan att det är inte vi som ger kärlek till Gud, utan det är han som ”älskar oss och sänder oss sin Son som försoning för våra synder. I Jesu person kan vi begrunda Guds kärlek, och följa hans exempel. Steg efter steg når vi kunskapen om Gud som är kärlek”, sa påven och citerade profeten Jeremia som säger att Guds kärlek föregår oss, han älskar oss redan innan vi söker efter honom. Guds kärlek, betonade han, är som "en mandelblomma", den första att blomma på våren. Herren har älskat oss först. Medan vi närmar oss honom med vår välgörenhet, vår bön, i eukaristin och i Guds Ord, finner vi honom där, före oss, medan han väntar på oss och älskar oss.

När påven riktade sina tankar till dagens evangelium i vilket Jesus multiplicerar bröd och fiskar, var det, sa påven, för att han hade medlidande med de många människorna som hade kommit för att lyssna till honom, för de var ”desorienterade får utan en herde”. Påven konstaterade att även idag finns det många människor som är desorienterade, i våra städer, i våra länder. Det är till dem som Jesus riktar sin undervisning. Sen när lärjungarna uppmärksammar honom på att det är sent, är det ännu en gång för att lärjungarna inte förstår någonting:
Så är Guds kärlek, han väntar alltid på oss, han överraskar oss alltid. Fadern är vår Fader som älskar oss mycket, och som alltid är villig att förlåta oss. Alltid! Inte en gång, utan 70 gånger 7. Alltid! Må Herren i dessa dagar ge oss nåden att lära känna honom på kärlekens väg.