Kurera kurians sjukdomar!" Påvens julttal till den romerska kurian

(23.12.2014) På måndagen höll påven Franciskus det traditionella jultalet till den romerska kurian – ett långt jultal i vilket han beskrev en serie sjukdomar som han upplever härjar i kurian, och som som kurian bör kurera: arrogans, narcissism, ytlighet, okänslighet, beräkning, hämndlust, känslostyre, högfärd, schizofreni, dubbelliv, utsvävningar, skvaller, förtal, smicker, karriärism, likgiltighet, girighet, själviskhet, exhibitionism, törst efter makt. Även Alzheimer nämnde påven, andlig sådan.

"Ikurian är vi inte funktionärer, inte kontorister och byråkrater – vi kan inte leva utan den viktiga personliga äkta relationen med Kristus. Ju mer vi är enade i Kristus ju mer enas vi sinsemellan, eftersom Guds Ande förenar och den onde anden splittrar oss."

Påven lade upp sjukdomarna under 15 punkter:

1.Sjukdomen att tro sig vara "odödlig", "immun" eller "oumbärlig". En Kuria som inte är självkritisk och inte uppdaterar sig är sjuk”, sa påven och uppmanade till ett besök på kyrkogården. ”Det beror ofta på maktens patologi, den "utvaldes komplex". Den finns hos narcissiten som inte ser sig själv som Guds avbild utan passionerat avgudar sin egen avbild. Motgiftet är att säga med hela hjärtat "Vi är onyttiga tjänare. Vi gjorde vad vi hade att göra"(Luk 17, 10).

2. En annan sjukdom är "martalism", av att vara överdrivet sysselsatta - de som är nedsänkta i arbete, och försummar, "den bättre delen": att sitta vid Jesu fötter (jfr Luk 10,38-42).

3. Den tredje sjukdomen beskriver påven den när man är andligt och mentalt förstenad – de som har ett hjärta av sten. ”De förlorar det inre lugnet, livligheten och djärvheten och gömmer sig bakom korten som "praktiska maskiner" och inte "Guds män" (jfr Heb 3:12). Det är farligt att förlora den mänskliga känsligheten som krävs för att vi ska gråta med dem som gråter och glädjas med dem som är glada!”

4.Nästa sjukdom är en överdriven planering och funktionalism. När aposteln planera allt noga och anser att han gör en perfekt planering, som en revisor. Man måste förbereda sig väl utan att falla för frestelsen att vilja låsa saker och ting, och beröva den Helige Anden friheten, som är mycket större och generösare än all mänsklig planering (jfr Joh 3,8). Man faller för denna sjukdom när man väljer det ”enkla och bekväma och lutar sig mot sina statiska oförändrade positioner. Man vill tämja den Helige Anden, som istället är friskhet, fantasi och innovation".

5.Den femte sjukdomen är dålig samordning. När medlemmar förlorar sin gemenskap med varandra och kroppen förlorar sin harmoniska funktion och bli som en orkester som producerar buller, eftersom dess medlemmar inte samarbetar och inte lever i en anda av gemenskap.

6. Denna sjukdom kallar påven för '"andliga Alzheimer": dvs när man har glömt bort "frälsningshistorien", sin personliga historia med Herren, den "första kärleken" (Upp 2,4). Vi ser det i dem som har förlorat minnet av deras möte med Herren; i dem som är helt beroende av deras nutid, av deras passioner, ovanor och svagheter; i dem som bygger murar runt sig själva och sina dåliga vanor, slavar under de idoler de har skulterat själva.

7.En sjukdom av rivalitet och fåfänga. När utseendet, färgerna på dräkter och titlarna blir det primära målet i livet, och man glömmer Pauli ord: "gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.” (Fil 2,1-4). Denna sjukdom leder oss till att vara falska män och kvinnor. Paulus själv kallar dem för "fiender till Kristi kors" eftersom "de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska." (Phil 3:19).

8.Denna allvarliga sjukdom är en existentiell schizofreni - "sjukdomen hos dem som lever ett dubbelliv. Den är frukten av ett hyckleri typiskt för de medelmåttiga, med ett progressivt andligt vakuum som titlar eller akademiska meriter inte kan fylla. De som lämnar pastoralvården för att endast hålla på med pappersarbete, och så förlorar kontakten med verkligheten, med de riktiga människorna. De skapar sin egen parallella värld, i den ena är de stränga med alla och i den andra lever de ett dolt liv med utsvängningar. Här behövs omvändelse!

9. Denna sjukdom är skvaller, baktal – vilket påven sa att han har talat om många gånger, men aldrig tillräckligt. Det är en allvarlig sjukdom, som börjar helt enkelt med en pratstund och som leder till att man sår disharmoni (som Satan). Detta är de fega människornas sjukdom som inte har modet att tala direkt utan pratar bakom ryggen. Paulus uppmanar oss: " Gör allting utan knot och utan förbehåll, så att ni blir oförvitliga och rena, Guds fläckfria barn mitt i ett ont och fördärvat släkte" (Fil 2,14-18). Bröder, låt oss hålla oss ifrån skvallrets terrorism.

10. Denna sjukdom är att avguda chefen – man lider av den när man fjäskar för överordnade, i hopp om att möta välvilja. Man är offer för karriärism och opportunism, och man ärar folket och inte Gud (jfr Mt 23,8-12). Dessa är människor som bara tjänar för att få något tillbaka, och inte för att ge. Småaktiga människor som bara inspireras av deras själviskhet (jfr Gal 5,16-25). Denna sjukdom kan också smitta överordnade när de uppvaktar några av sina anställda för att få deras underkastelse, lojalitet och psykologiska beroende, men slutresultatet är medbrottslingar.

11. En sjukdom som gör dig likgiltighet inför andra. När alla bara tänker på sig själva och förlorar uppriktigheten och värmen av mänskliga relationer. När du blir medveten om något och du håller det för dig själv istället för att dela det med andra. När man av svartsjuka eller svek, känner glädje över att se andra falla i stället för att hjälpa dem resa sig.

12.En sjukdom som ger dig ett ständigt begravningsuttryck – buttra och bistra personer, som anser det nödvändigt att måla ansiktet i melankoli, och behandla andra med stelhet, hårdhet och arrogans. I verkligheten, är spelad tyngd och steril pessimism ofta symptom på rädsla och osäkerhet. Aposteln måste sträva efter att vara en artig, lugn, entusiastisk och glad person som förmedlar glädje var han är.

13. Sjukdomen att samla på sig saker: när aposteln försöker fylla ett existentiellt tomrum i sitt hjärta genom att ackumulera materiella saker, onödiga som ger en falsk trygghet. I själva verket kan ingenting materiellt ge oss sökerhet för likkistan har inga fickor, och alla våra jordiska skatter kommer aldrig att fylla detta tomrum, utan snarare göra det djupare och större.

14.Denna sjukdom är när man sluter sig i cirklar, där gruppmedlemskapet blir viktigare än tillhörigheten till kroppen, och, i vissa situationer, även Kristus själv. Även denna sjukdom börjar med goda intentioner, men under tidens gång gör medlemmarna dig till en slav – gruppen blir en cancer som hotar harmonin i kroppen och orsaka så mycket skada och skandaler. Denna självförstörelse är subtil, det är det onda som slår till inifrån, som Kristus säger, " Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt" (Luk 11:17).

15. Den sista sjukdomen påven varnar för i kurian är den som strävar efter världsliga vinst, och uppvisningsbehov. När aposteln gör om sin tjänst till makt, och hans makt används för vinst eller mer världsliga makt. När man använder sin makt för att förtala och misskreditera andra, även i tidningar och tidskrifter. Även denna sjukdom är mycket smärtsamt för kroppen eftersom alla medel berättigas för att uppnå målet.

”Bröder, dessa sjukdomar och frestelser är naturligtvis en fara för varje kristen och varje kuria, gemenskap, stift, församling, socken, kyrklig rörelse, och kan påverka både individuellt och gemenskapen”, sa påven och underströk att en stor läkande kraft är att vara medveten om sjukdomen.

Därför är vi kallade - i denna jultid och under hela vår existens - att leva i "sanningen och kärlek”. Påven sa att när vi nu förbereder oss för bikten, bör vi be Jungfru Maria, Guds Moder och kyrkans Moder, att läka såren från som synden öppnat, som var och en av oss bär i våra hjärtan och att stödja kyrkan och kurian så att den blir friska och helande; helig och helgad, till ära av hennes Son och för vår och hela världens frälsning.