Påven till Europarådet, "Europa är ett träd: vars grenar når upp till himlen, om stammen
är fast rotad i jorden"
(25.11.2014) Människohandeln är vår tids nya slaveri, som berövar sina offer all värdighet,
sa påven inför Europarådet, Europas främsta människorättsorgan, i Strasbourg. Han
sa också att religiös och internationell terrorism "finansieras av en ofta okontrollerad
vapenhandel". I sitt tal, som var påvens andra vid EU-parlamentet i Strasbourg, diskuterade
han också vikten och svårigheterna med att upprätta fred i Europa och runt om i världen.
"Unionsfädernas
projekt var att bygga ett Europa i en anda av ömsesidig tjänstgöring, som också idag,
i en värld mer benägen att kräva istället för att tjäna, måste vara hörnstenen i Europarådets
mission för fred, frihet och mänsklig värdighet", sa påven Franciskus.
För
påven är "den rätta vägen till fred" insikten att "min nästa inte är en fiende att
kämpa mot, men en bror och en syster att välkomna. Det är en kontinuerlig process
som aldrig kommer att vara helt slutförd". Men tyvärr "kränks freden fortfarande alltför
ofta i många delar av världen", och "även här i Europa, där spänningarna aldrig tar
slut. Hur mycket smärta och hur många döda finns det inte återigen på denna kontinent,
som önskar fred, men ändå faller tillbaka i gamla frestelser! Därför är det viktigt
och uppmuntrande, att söka efter politiska lösningar på den nuvarande krisen" genom
Europarådets arbete.
Freden "påverkas också av andra typer av konflikter,
såsom religiös och internationell terrorism” som tyvärr ”finansieras av en ofta okontrollerad
vapenhandel". Sedan, "kränks också freden av människohandeln, som är vår tids nya
slaveri, som omvandlar människor till varor, och berövar sina offer all värdighet".
I
ett samhälle som präglas av en "likgiltig individualism", "kulten av överflöd" och
"slit- och slängkulturen", framstår ett sårat Europa, sårat ”efter många tidigare
prövningar, men också på grund av föreliggande kriser", sa påven Franciskus. Därför
"borde Europa begrunda huruvida dess enorma mänskliga, konstnärliga, tekniska, sociala,
politiska, ekonomiska och religiösa arv är ett enkelt museiarv från det förflutna
eller om det fortfarande kan inspirera kulturen, och avslöja dess skatter för hela
mänskligheten. För att besvara sådana frågor, spelar Europarådet, med dess institutioner,
en primär roll".
I sitt tal, jämförde påven Europa med ett träd: vars grenar
når upp till himlen, om stammen är fast rotad i jorden. Historiskt har Europa nått
höjderna genom en omättlig törst efter kunskap, framsteg, fred och enighet, sa påven.
Men tanke, kultur och vetenskapliga upptäckter, underströk han, beror på den solida
stammen och rötternas djup som ger den näring. När rötterna går förlorade, vissnar
stammen och grenarna faller till jorden och trädet dör. Europas rötter "representerar
Europas genetiska arv", sa påven, och det behövs ett gott historiskt minne och en
"ständig kreativitet" för att se till att "rötterna fortsätter att bära frukt" för
att kunna bemöta dagens utmaningar.
Påven nämnde två av kontinentens nuvarande
utmaningar: multipoläritet och transversellitet. "Att tala om europeisk multipoläritet
innebär att tala om var folk föds, växer upp och planerar sin framtid. Man kan inte
förställa sig uppgiften att globalisera multipolariteten i Europa genom att tänka
på en sfär, där allt är lika och välordnat; sfären är reducerande eftersom det är
samma avstånd från dess centrum till varje enskild punkt; det representeras bättre
av en prisma, där helhetens harmoniska enhet bevarar varje dels särskilda aspekter.
Idag är Europa multipolär i sina relationer och spänningar; det är inte möjligt att
tänka sig eller bygga ett Europa utan att erkänna denna djupa multipolära verklighet".
Den andra utmaningen är "transversellitet". "Om vi vill definiera kontinenten
i dag, måste vi tala om ett Europa byggt på dialog, som uppmuntrar transversella åsikter
och reflektioner som tjänar de harmoniskt förenade folken", förklarade påven, som
anser att "i den nuvarande politiska världen i Europa, blir endast en intern dialog
bland politiska, religiösa och kulturella organisationer inte produktivt. Vår tid
kräver förmågan att komma ut ur strukturerna som ’innehåller’ vår identitet och träffa
folk, för att göra denna identitet mer solid och givande genom en broderlig och transversell
debatt".
Därför välkomnar påven ”Europarådets vilja att investera i den interkulturella
dialogen, inklusive den religiösa dimensionen". "Det bidrag som kristendomen idag
kan ge den europeiska kulturella och sociala utvecklingen måste förstås inom den riktiga
relationen mellan religion och samhälle. I den kristna visionen är tro och förnuft,
religion och samhälle, kallade att upplysa och stödja varandra, och, vid behov, att
rena varandra från ideologisk extremism. Det Europeiska samhället som helhet kan inte
undgå att dra nytta av ett förnyat samspel mellan dessa två sektorer, både om det
handlar om att konfrontera en form för religiös fundamentalism som framförallt står
i strid mot Guds väsen, eller för att avhjälpa en reduktiv rationalitet som inte hedrar
människan."
Han talade sedan om de "många och aktuella frågorna", där ett ”ömsesidigt
berikande” samarbete är möjligt och ”där den katolska kyrkan kan samarbeta med Europarådet,
i synnerhet genom De Europeiska Biskopskonferensernas Råd (CCEE)".
Först av
allt, kan man samarbeta "i en etisk reflektion om mänskliga rättigheter, som er organisation
ofta är ombedd att reflektera över. Framför allt tänker jag på frågor kopplade till
försvarandet av mänskligt liv, känsliga frågor som behöver undersökas noggrant, med
hänsyn till sanningen om hela människan, utan att begränsa sig till specifika medicinska,
vetenskapliga eller juridiska områden".
På samma sätt, "behöver många utmaningar
i dagens värld studeras, och det är nödvändigt med ett gemensamt åtagande", allt från
"att välkomna invandraren" till "det allvarliga sysselsättningsproblemet". Påven hoppas
på "en ny social och ekonomisk samverkan, fri från ideologisk påverkan, som vänder
sig till den globaliserade världen, och en återupplivad känsla av solidaritet och
ömsesidig välgörenhet som i stor utsträckning karakteriserar Europa tack vare det
generösa arbetet av hundratals män och kvinnor", "varav några betraktas som helgon
av den katolska kyrkan".
Talet till Europarådet följde påvens tal till ledamöterna
i Europaparlamentet.