Kyrkan. Kallet till helighet gäller alla

(19.11.2014) Lyssna: En av Andra Vatikankonciliets stora gåvor är att ha återfunnit en kyrkosyn som bygger på gemenskap, kommunion, och att ha tolkat begreppen auktoritet och hierarki i det perspektivet. Detta har hjälpt oss att förstå bättre att alla kristna genom dopet har samma värdighet inför Herren och har samma kall: att vara heliga (jfr konstitutionen om kyrkan Lumen gentium 39-42). Men vari består detta kall till helighet som gäller alla? Och hur kan vi förverkliga det?

1. För det första måste vi vara medvetna om att helighet inte är något som kan skaffa oss själva eller uppnå med egen kraft eller förmåga. Heligheten är en gåva, den är en gåva som Herren Jesus ger oss när han oss till sig och klär oss i sig själv och gör oss som sig själv. I Efesierbrevet säger Paulus att “ Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den för att helga den” (Ef 5:25-26). Heligheten är sannerligen kyrkans vackraste ansikte. Den är att återupptäcka sig själv i gemenskap med Gud, i hans livs och kärleks fullhet. Därför är heligheten inte bara för ett fåtal. Den är en gåva som erbjuds alla, utan undantag, för att utgöra varje kristens kännetecken.

2. Därför måste man inte vara biskop, präst, munk eller nunna för att vara helig. Vi är alla kallade att bli heliga. Ofta frestas vi att tänka att heligheten bara är till för dem som kan koppla loss från vardagssysslorna och ägnar sig helt och hållet åt att be. Men så är det inte. Heligheten är något större och djupare som Gud ger oss. Vi är kallade att bli heliga just genom att leva och vittna som kristna i våra vardagssysslor. Är du en konsakrerad man eller kvinna? Var helig genom att leva din självutgivelse och ditt tjänande i glädje. Är du gift? Var helig genom att älska och ta hand om din man eller hustru, som Kristus har gjort med kyrkan. Är du en ogift döpt kristen? Var helig genom att utföra ditt arbete med hederlighet och kompetens och genom att ge av din tid för att tjäna dina medmänniskor. ”Men fader, jag arbetar med bokföring på en fabrik och håller bara på med siffror, där kan man inte vara helig...” ”Jo det kan man visst! Där du arbetar kan du bli helig. Gud ger dig nåden att bli helig. Gud ger sig till dig.” Man kan bli helig alltid och överallt, man kan alltid öppna sig för denna nåd som verkar i oss och leder oss till heligheten. Är du förälder eller far-eller morförälder? Var helig genom att lidelsefullt lära dina barn eller barnbarn att lära känna och följa Jesus. Och det krävs ett stort tålamod för att vara en god förälder eller far- eller morförälder, en god moder, en god mormor, det krävs tålamod och i detta tålamod kommer heligheten: genom att utöva tålamod. Är du kateket, lärare eller volontär? Var helig genom att vara ett synligt tecken på Guds kärlek och hans närvaro vid vår sida. Varje livssituation leder till helighet, alltid! Hemma, på gatan, på jobbet, i kyrkan, i den stunden och i din livssituation öppnades för dig vägen till heligheten. Tappa inte modet när ni går på denna väg. Det är Gud själv som ger oss nåden. Det enda Herren begär är att vi skall vara i gemenskap med honom och tjäna våra syskon.

3. Var och en kan här göra sin samvetsrannsakan. Hur har vi svarat hittills på Herrens kall till helighet? Vill jag bli litet bättre, litet mer kristen? Detta är vägen till helighet. När Herren inbjuder oss att bli heliga, kallar han oss inte till något tungt eller dystert. Tvärtom. Det är en inbjudan att dela hans glädje, att med glädje leva och bära fram till honom varje stund av vårt liv, samtidigt som vi gör det till en kärleksgåva till människorna omkring oss. Om vi förstår detta, ändras allt och får en ny innebörd, en vacker innebörd, som börjar med småsaker i vardagen. Ett exempel. En kvinna går till marknaden för att handla och träffar en granne. De börjar prata, och sedan kommer skvallret. Då säger hon: ”Nej, jag tänker inte tala illa om någon.” Detta är ett steg på väg mot helighet, det hjälper dig att bli heligare. När du kommer hem pratar ditt barn om sina fantasier, och du tänker ”Jag är så trött, jag har arbetat så mycket idag...” – ”Sätt dig ned i stället och lyssna till ditt barn!” Och du sätter dig och lyssnar tålmodigt till honom. Det är ett steg på väg mot helighet. Sedan tar dagen slut, vi är alla trötta, och så är det bönen. Vi ber: det är också ett steg på väg mot helighet. Sedan kommer söndagen och vi går i mässan, vi tar emot kommunionen, ibland gör vi först en rejäl bikt som renar oss litet grann. Detta är ett steg på väg mot helighet. Sedan tänker vi åå jungfru Maria, som är så god och vacker, och vi tar rosenkransen och ber till henne. Det är ett steg på väg mot helighet. Sedan går jag ut på gatan, jag ser en fattig, en behövande, jag stannar och frågar, jag ger honom något. Det är ett steg på väg mot helighet. Varje steg på väg mot helighet gör oss till bättre människor, fria från egoism och självupptagenhet, och öppna för våra syskon och deras behov.

I Petrus första brev riktas följande uppmaning till oss: ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. Den som talar skall komma ihåg att han får sina ord från Gud, den som tjänar att han tjänar med den styrka Gud ger. Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus” (4:10-11). Det är en inbjudan till helighet! Låt oss ta emot den i glädje, och låt oss stötta varandra, för vägen till helighet går man inte ensam utan tillsammans, för kyrkan är en enda kropp, som Herren Jesus Kristus har älskat och gjort helig. Låt oss modigt gå fram på vägen till helighet.