Påven: Nej till dödsstraff och omänskliga fängelseförhållanden

(24.10.2014) Påven Franciskus har understrukit att man bör avskaffa dödsstraffet samt livstids fängelse och fördömde vad han kallade för "straffets populism" som lovar att lösa samhällets problem genom att bestraffa brott i stället för att driva social rättvisa. "Det är omöjligt att föreställa sig att stater idag inte kan använda sig av ett annat medel än dödsstraff för att försvara människors liv från en orättvis aggressor" sa påven på torsdagen under ett möte med företrädare för den Internationella föreningen för straffrätt.

"Alla kristna och människor av god vilja är således kallade att kämpa, inte bara för avskaffandet av dödsstraffet, oavsett om det är lagligt eller olagligt och i alla dess former, men också för att förbättra förhållandena i fängelserna, av respekt för den mänskliga värdigheten hos personer som har berövats sin frihet. Och detta sammanbinder jag med livstids fängelse", sa han. "Livstids fängelse är en dold dödsstraff." Påven noterade att Vatikanen nyligen tog bort livstids fängelse från sin egen strafflag.

Påven sa att enligt den katolska kyrkans katekes, "utesluter inte kyrkans traditionella undervisning dödsstraff, om detta är det enda möjliga sättet att effektivt försvara människoliv mot den orättvisa angriparen" men nya framsteg för att skydda samhället från farliga brottslingar innebär att "fall där avrättningen av gärningsmannen är en absolut nödvändighet är mycket sällsynta, om inte praktiskt taget obefintliga."

Påven sa att även om ett antal länder har formellt avskaffat dödsstraffet, "appliceras dödsstraffet, olagligt och i varierande grad, över hela planeten" eftersom "utomrättsliga avrättningar" ofta är förklädda som "sammandrabbningar med brottslingar eller presenteras som de oönskade konsekvenserna av det rimliga, nödvändiga och proportionerliga våldsbruket för att tillämpa lagen."

Påven fördömde interneringen av fångar utan rättegång, som han sa utgör mer än 50 procent av alla fängslade personer i vissa länder. Han sa att maximala säkerhetsfängelser kan vara en form av tortyr, eftersom deras "huvudsakliga kännetecken är inget annat än extern isolering" vilket kan leda till "psykiska och fysiska lidanden såsom paranoia, ångest, depression och viktnedgång och avsevärt öka risken för självmord." Han tillrättavisade också ospecificerade regeringar som är inblandade med att kidnappa människor för att "illegalt transportera dem till häkten där tortyr praktiseras."

Påven sa att straffrättsliga påföljder bör inte gälla barn. De bör även upphävas eller begränsas för de äldre, som "just på grund av deras många fel” kan lära det övriga samhället någonting. ”Vi lär inte bara från helgonens dygder, utan också från syndarens brister och fel."

Påven Franciskus sa att samtidens samhällen överanvänder straffen, delvis ur ett primitivt behov av ett "uppoffrande offer, som anklagas för gemenskapens skamfläckar."

Påven sa att vissa politiker och medlemmar i media främjar "våld och hämnd, offentligt och privat, inte bara mot dom som är ansvariga för brotten, utan även mot de misstänkta, motiverat eller omotiverat."

Han fördömde en ökande tendens att tro att de "mest skiftande sociala problemen kan lösas genom offentlig bestraffning” och att vi ”genom att straffa kan uppnå de fördelar som skulle kräva genomförandet av en annan typ av socialpolitik, ekonomisk politik och en politik för social integration."

Påven Franciskus avslutade sitt föredrag med att fördöma människohandel och korruption, som båda är brott som "aldrig kan begås utan delaktighet, aktivt eller passivt, av de offentliga myndigheterna."