Mycket glädje på Petersplatsen i påvens möte med äldre "Ålderdomen är en tid av nåd!"

(29.09.2014) På söndagsförmiddagen ägde en stor fest rum på Petersplatsen för alla världens äldre. Påven Franciskus talar ofta om de äldres värde i samhället, och denna söndag fick han möjlighet att belysa deras roll vid ett särskilt evenemang ordnat av det påvliga Familjerådet. Vid den första delen av mötet deltog även Vatikanens äldre man, påven emeritus, Benedictus XVI, som påven Franciskus omfamnade länge.

Påven Franciskus tackade den gamle påven för att han var där och sa att han är glad att han bor i Vatikanen, ”det är som att ha en klok gammal farfar hemma”.

De äldre som kommit från alla kontinenter för att delta vid ett möte som inleddes av vittnesmål om de äldres situation i världen, och efter det en mässa. Det hade inte varit problemfritt för alla att ta sig till Petersplatsen. Många av de äldre hade käpp, några satt i rullstol och andra hade med sig barn och barnbarn som hjälp.


Ett äldre par berättade att de flytt från en våldsam förföljelse i Irak och att de varit gifta i 51 år. Påven tackade dem särskilt för att de var där och sa:

"Det är en gåva för kyrkan att ni är här. Vi vill ger er vår närhet, våra böner och vår praktiska hjälp. Övergrepp mot äldre och barn är särskilt omänskligt. Men Gud kommer inte att överge er, han är med er. Ni kommer att fortsätta vara ett minne för ert folk och för oss, i kyrkans stora familj.”

Efter att ha lyssnat till gripande vittnesbörd av olika slag talade påven till de samlade och sa att:

”Ålderdomen är i synnerhet en nåderik tid. De äldre, mor-och farföräldrar har en förmåga att förstå de mest svåra situationer: en stor kapacitet! När de ber för dessa situationer är deras bön stark och kraftfull!

Påven talade om välsignelsen som det är för familjer med far- och morföräldrar nära. ”De har en stor uppgift att förmedla livets erfarenheter, med enkelhet och visdom.”

Påven berättade att när han var i Albaninen förra söndagen hade han förstått att det var far- och morföräldrar som i hemlighet hade sett till att deras barnbarn blev döpta, för att föra tron vidare. ”Heder åt dem”, sa påven, ”tack vare dem bevarades tron under förföljelsen”.

Sen berörde påven den mer smärtsamma situationen då de äldre inte lever omringade av sin familjs kärlek och omsorg utan när de betraktas som något som ska rensas bort från samhället. Denna kultur att göra sig av med överflödiga är som en dold dödshjälp och måste bekämpas”, sa påven.

”Det är en attityd som skadar vår värld. Man rensar bort obekväma barn, man bryr sig inte om unga arbetslösa, vi sorterar bort de äldre under förevändningen att upprätthålla ett balanserat ekonomiskt system, vars centrum inte är människan utan pengarna. Vi måste motarbeta en sådan kultur, och främja en som inte är i behov av att rensa bort de som är svaga till kropp och själ. En kultur som välkomnar och inkluderar alla.”

Påven sa att äldreboenden inte får bli fängelser, för de äldre, utan hem. Inte en plats där man kan gömma dem, försumma och glömma bort dem. ”Äldreboenden måste vara helgedomar i mänsklighet”, sa påven.

”Jag är tacksam mot de som besöker de äldre och tar hand om dem. Barn mår bra av att möta äldre. När de är håglösa och ledsna blir de glada av att tala med äldre människor.”

Avslutningsvis sa påven att: ”Ett folk som inte vårdar sina mor-och farföräldrar, och inte behandlar dem väl är ett folk som inte har någon framtid! Varför har de ingen framtid? De har förlorat sitt minne, och sina rötter.”

”Men även ni äldre har ett ansvar att hålla dessa rötter vid liv, med bön och genom att läsa evangeliet. På det viset förblir ni levande träd som inte slutar bära frukt trots hög ålder. Det vackraste av allt i familjelivet är att smeka ett barn och låta sig smekas av far och morföräldrar.”