Kyrkan. Katolsk och apostolisk

(17.09.2014) Lyssna: Den här veckan fortsätter vi att tala om kyrkan. När vi bekänner vår tro, säger vi att kyrkan är ”katolsk” och ”apostolisk”. Men vad betyder egentligen dessa bägge ord, dessa bägge kyrkans egenskaper? Och vad betyder de för de kristna gemenskaperna och för var och en av oss?

1. “Katolsk” betyder allomfattande, universell. En fullständig och klar definition får vi av en av fäderna i de första århundradenas kyrka, den helige Kyrillos av Jerusalem. Han säger: ”Vi säger att kyrkan är katolsk, alltså universell, eftersom den är spridd överallt i hela världen, och för att den aldrig upphör att lära ut alla de sanningar som människorna måste få veta, både om himlen och jorden” (Katekes 18,23).

Ett tydligt tecken på att kyrkan är universell är att den talar alla språk. Det är följden av pingsten (jfr Apg 2:1-13). Det är den Heliga Anden som gör så att apostlarna och hela kyrkan kan förkunna den glada nyheten om räddningen och om Guds kärlek för alla människor och ända till jordens gränser. Redan när kyrkan föddes var den alltså katolsk eller ”symfonisk” redan från början. Idag kan den inte vara annat än katolsk och ägna sig åt att evangelisera och möta alla människor. Idag läser man Guds ord på alla språk. Alla kan läsa evangeliet på sitt eget språk. Och jag upprepar: det är alltid bra att ha med sig ett litet evangelium i fickan, i väskan, och läsa ett stycke under dagen. Evangeliet har spritts på alla språk, för kyrkan, förkunnelsen av återlösaren Jesus Kristus, finns i hela världen. Och därför säger vi att kyrkan är katolsk, för den är universell.

2. Att kyrkan föddes katolsk betyder att den föddes “på väg ut”, att den föddes missionerande. Om apostolarna hade stannat kvar i nattvardssalen utan att gå ut med evangeliet, skulle kyrkan bara ha varit en kyrka för det folket, för den staden, för den nattvardssalen. Men de gick alla ut i världen från den stund då kyrkan föddes, då den Heliga Anden sänkte sig över dem. Därför föddes kyrkan ”på väg ut”, alltså missionerande. Det är vad vi säger när vi kallar kyrkan apostolisk, för en apostel är en som för ut den glada nyheten Jesu uppståndelse. Detta ord påminner om att kyrkan vilar på apostlarnas grundval och är en fortsättning på dem. Det var apostlarna som gav sig ut i världen för att grunda nya kyrkor och insätta nya biskopar i hela världen i kontinuitet. Idag är vi alla i kontinuitet med den grupp apostlar som mottog den Heliga Anden och sedan “gick ut” för att förkunna, som sändes ut för att förkunna evangeliet för alla människor tillsammans med tecknen på Guds ömhet och makt. Också detta kommer av pingstens händelse. Det är den Heliga Anden som som övervinner allt motstånd, som övervinner frestelsen att stänga in sig i en grupp av några få utvalda och se sig själva som de enda som får Guds välsignelse. Om några kristna gör detta och säger “vi är de utvalda”, så dör de till slut. De dör först i själen och sedan i kroppen, för de har inget liv, de är oförmögna att alstra nytt liv, nya folk. De är inte apostoliska. Det är just Anden som driver oss att möta våra syskon, också de som är mest avlägsna i alla bemärkelser, för att vi skall få dela vår kärlek, frid och glädje som den uppståndne Herren har gett oss som gåva.

3. Vad betyder det för våra gemenskaper och för var och en av oss att höra till en kyrka som är katolsk och apostolisk? Framför allt betyder det att bry sig om att hela mänskligheten skall räddas, att inte vara likgiltig eller stå främmande inför hur det skall gå för alla våra syskon. Det betyder att vara öppen och solidarisk med dem. Det betyder också att ha en känsla för det kristna livets fullhet och harmoni, och att alltid ta avstånd från partiella och ensidiga inställningar som stänger in oss i oss själva.

Att höra till den apostoliska kyrkan betyder att vara medveten om att vår tro hänger ihop med Jesu apostlars förkunnelse och vittnesbörd. Där är den förankrad, det är en lång kedja som kommer därifrån. Det är att alltid känna sig utsänd, i gemenskap med apostlarnas efterträdare, för att förkunna Kristus och hans kärlek till hela mänskligheten med hjärtat fullt av glädje. Jag vill påminna om alla de hjältemodiga missionärer som har lämnat sina hemländer för att förkunna evangeliet i andra länder och världsdelar. En brasiliansk kardinal som arbetar i Amazonien sade en gång till mig att när han kommer till en plats, en by eller en stad i Amazonien, så går han alltid till kyrkogården och besöker dessa missionärers gravar, präster, munkar och nunnor som har kommit för att förkunna evangeliet: apostlar. Och han menar att alla dessa personer skulle kunna kanoniseras med en gång. De har lämnat allt för att förkunna Jesus Kristus. Låt oss tacka Herren för att vår kyrka har så många missionärer och behöver ännu fler. Kanske finns det några unga människor här som vill bli missionärer. Gör det! Det är fint att föra ut Jesu evangelium. Var modiga!

Låt oss be Herren att förnya sin Andes gåva i oss, för att varje kristen gemenskap och varje döpt skall vara ett uttryck av vår heliga moder den katolska och apostoliska kyrkan.