En präst och en nunna berättar för påven om förföljelsen i Albanien "Idag har jag mött martyrer"

(22.09.2014) Den sista etappen på påven Franciskus dagsbesök i Tirana var att be vespern tillsammans med Albaniens biskopar, präster seminarister, nunnor och lekmannarörelser. Under detta möte i den moderna Pauluskatedralen byggd 2002, fick påven Franciskus tillfälle att lyssna till två vittnesbörder, en präst och en nunna, som levde under den kommunistiska förföljelsen av kyrkan.

Två gripande historier. En stiftspräst, fader Ernesto som hade suttit 18 år i fängelse under den ateistiska kommunistregimen, för att han var präst – 10 år av dessa präglades av tvångsarbete och tortyr. Syster Maria, sa att hon inte förstår hur de kunde uthärda så mycket, men att Gud hade gett de styrka, tålamod och hopp.

Märkbart rörd till tårar lade påven sitt färdigskrivna tal åt sidan och sa att det kunde de läsa senare. Han omfamnade de två och började istället tala på rak arm.

"Jag visste inte att ert folk hade lidit så mycket innan jag började förbereda mig för resan hit. Ni är ett folk av martyrer. Idag har jag mött två. Vad har jag att säga efter deras enkla, starka ord.”

"Vi frågar dem ’Men hur överlevde ni så stora prövningar?'. Alla svarar det vi just läste i Andra Korintierbrevet: "Gud är en barmhärtig Fader och Gud tröstar. Det var han som tröstade oss. På detta enkla sätt svarade de. De har lidit så mycket, psykiskt, fysiskt, och även själsligt med ångest och osäkerhet. I denna osäkerhet och ångest, över att inte veta om de skulle skjutas, tröstade Herren dem.”

Herren har tröstat Petrus, martyrerna på varje plats och i varje tid. Han har tröstat martyrerna i Albanien:

"Herren tröstade dem eftersom det fanns människor i kyrkan, Guds folk, som bad för dem. Detta är kyrkans mysterium, när kyrkan ber Herren att trösta sitt folk; och Herren tröstar ödmjukt, och i hemlighet.”

”Dessa personer skryter inte med sina berättelser, för de vet att det var Gud som bar dem framåt. Men de lär oss något”:

"De lär oss att vi som har blivit kallade att följa Herren, kan bara räkna med att finna vår tröst i honom. Ve oss om vi söker tröst någon annanstans!”, sa påven och understök att han inte hade kommit för att förmana, men att han ville påminna om att det inte finns någon lycka i att söka tröst på andra håll. Då blir det som profeten Elias säger till Israels folk, ”då haltar du med två ben”.

Påven avslutade sitt möte med att be de två äldre, prästen och nunnan, om ursäkt för att han hade använt dem som exempel: ”Gud har tröstat er och ni har tröstat oss idag, så att vi kan fortsätta att trösta. Idag återvänder vi hem medvetna om att vi har rört vid martyrer.”