"Om vi står med Maria, ståndaktig vid korset, är vårt hopp säkert"

(16.09.2014) ”Utan Maria hade inte Jesus funnits”, så ”utan kyrkan kan vi inte gå vidare”. Detta sammanfattar påven Franciskus tankar under mässan i Sankta Martas kapell på måndagsmorgonen, då kyrkan dagen efter det heliga Korsets Upphöjelse, firar Jungfru Marias Smärtor.

"Efter att ha visat oss det ärorika korset, uppmärksammar liturgin denna morgon, Moderns saktmod och ödmjukhet”, sa påven.

I brevet till hebréerna, betonar aposteln Paulus tre starka ord: han säger att Jesus lärde sig, lydde och led. Det är motsatsen till vad Adam gjorde, som inte ville lära sig av vad Herren befallde, som vare sig ville lyda eller lida. Jesus däremot, trots att han är Gud, ödmjukar sig och antar en tjänares gestalt. Detta är äran i Kristi kors:

"Jesus kom till världen för att lära sig att vara en människa, och som människa, vandra med människorna. Han kom till världen för att lyda, och han lydde. Men denna lydnad lärde han sig i lidandet. Adam lämnade paradiset med ett löfte, ett löfte bevarat i så många århundraden.”

Påven förklarade att ”löftet till Adam blir hoppfullt i och med att Kristus lyder, lider, låter sig förödmjukas och dödas. Nu kan Guds Folk vandra med säkert hopp.”

Även Maria, "den nya Eva", som Paulus själv kallar henne, deltar i Sonens vandring, att läras sig, lyda och lida. Och hon blir mor.” Evangeliet visar oss Maria vid korsets fot. Jesus säger till Johannes: "Se din moder." Maria är smord till moder.”

"Detta är vårt hopp. Vi är inte föräldralösa, vi har en Moder. Vår Moder Maria. Även kyrkan är mor, kyrkan är smord moder, när den vandrar samma väg som Jesus och Maria: lydnadens väg, lidandets väg, och när den är villig att kontinuerligt lära sig Herrens väg. Dessa två kvinnor, Maria och kyrkan, bär på hoppet, som är Kristus, de skänker oss Kristus, de frambringar Kristus i oss. Utan Maria skulle Jesus inte finnas; utan kyrkan, kan vi inte vandra vidare."

"Två kvinnor och två mödrar, och bredvid dem vår själ, som också är kvinnlig, och som liknar Maria och kyrkan”, sa påven och citerade munken Isak, abbot i Stella.

Påven avslutade sin predikan med att uppmana till att betrakta Maria vid korsets fot, ”ståndaktig i att följa sin son i hans lidande för att lära sig lydnad. När vi ser henne ser vi kyrkan och vår Moder. Vi ser även vår lilla själ, som aldrig går förlorad om hon fortsätter att vara kvinna, bunden till dessa två stora kvinnor som följer oss i livet: Maria och kyrkan. Liksom våra förfäder lämnade lustgården med ett löfte, kan vi idag fortstätta framåt med hoppet som vår moder Maria ger oss, ståndaktig vid korset, och i vår Heliga Moder den hierarkiska kyrkan."