"Barmhärtighet är det essentiella i evangeliet" Påvens allmänna onsdagsaudiens

(11.09.2014) Under påvenFranciskus allmänna audiens på onsdagen fortsatte han sin trosundervisning om Kyrkan som Moder, med särskild hänvisning till barmhärtighetsgärningarna. Här följer hela katekesen:

Under dessa katekeser om kyrkan håller vi just nu på att se närmare på hur kyrkan är moder. Förra gången betonade vi att kyrkan låter oss växa. Med ljuset och kraften hos Guds ord visar kyrkan oss frälsningens väg och försvarar oss mot det onda. Idag tänkte jag betona en särskild sida av denna kyrkans fostran: hur den lär oss att göra barmhärtighetsgärningar.

En god fostrare tar fasta på det väsentliga och går inte vilse i detaljerna. Han eller hon vill föra vidare det som verkligen räknas för att barnet eller eleven skall finna meningen med livet och livsglädje. För evangeliet är det väsentliga barmhärtigheten. Gud har sänt sin son, Gud har blivit människa för att rädda oss, alltså för att ge oss sin barmhärtighet. Jesus säger detta tydligt när han sammanfattar sin undervisning för lärjungarna: “ Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig” (Luk 6:36). Kan det finnas en kristen som inte är barmhärtig? Nej. En kristen måste nödvändigtvis vara barmhärtig, för detta är mittpunkten i evangeliet. Trogen denna undervisning kan kyrkan inte annat än upprepa samma ord till sina barn: ”Var barmhärtiga”, så som fadern är, och som Jesus var. Barmhärtighet.

Då beter sig kyrkan som Jesus. Den håller inga teorilektioner om kärlek och barmhärtighet. Den sprider inte någon filosofi eller vishetsväg i världen... Visst är kristendomen också allt detta, men som en följd, en avglans. Moder kyrkan undervisar, som Jesus, genom sin förebild, och orden tjänar till att belysa innebörden i gesterna.

Moder kyrkan lär oss att ge att äta och dricka åt den som är hungrig och törstig, att klä den som är naken. Hur gör den det? Det gör den genom förebilden hos alla de helgon som har handlat på detta förebildliga sätt. Men den gör det också genom förebilden hos alla de pappor och mammor, som lär sina barn att vårt överflöd är till för den som saknar det nödvändiga. Detta är viktigt att veta. I de enklaste kristna familjer har gästfriheten alltid varit en helig regel. Det finns alltid en tallrik och en säng för den som behöver. En gång berättade en mamma i mitt förra stift att hon ville lära sina barn detta. Hon sade till dem att hjälpa till att ge att äta åt den som är hungrig. Hon hade tre barn. En dag vid lunchtid var pappan var på jobbet och hon var henna med sina tre små barn, mer eller mindre sju, fem och fyra år, då någon knackar på dörren. Det var en man som bad om något att äta. Mamman svarade: ”Vänta ett ögonblick”. Hon gick in och sade till sina barn: ”Det är en farbror som ber om något att äta, vad skall vi göra?” ”Vi ger honom något att äta, mamma!” Var och en hade på tallriken en biff och pommes frites. ”Bra – säger mamman -, var och en av er tar hälften av sitt, och så ger vi honom hälften av alla era biffar.” ”Nej, mamma, så kan vi inte göra!” ”Så är det, du måste ge av det som är ditt.” Så lärde denna mamma sina barn att ge av det som var deras. Det är en bra förebild som har hjälpt mig mycket. ”Men jag har inget överflöd...” ”Ge av det som är ditt!” Så lär oss moder kyrkan. Och ni, alla ni mammor som är här, så vet ni vad ni skall lära era barn för att de skall dela med sig av det som är deras med dem som behöver.

Moder kyrkan lär oss att vara nära den som är sjuk. Många helgon har tjänat Jesus på detta sätt. Många enkla män och kvinnor utför varje dag detta barmhärtighetsverk på sjukhus eller äldreboende, eller hemma när de tar hand om någon som är sjuk.

Moder kyrkan lär oss att vara nära dem som sitter i fängelse. ”Men fader, nej, detta är farligt, det är onda människor.” Men var och en av oss kan göra samma sak som den man eller kvinna har gjort som sitter i fängelse. Vi kan alla synda och göra det samma, vi kan alla göra fel här i livet. Ingen är ondare än dig och mig! Barmhärtigheten överstiger varje mur, varje barriär, och låter dig alltid söka ansiktet på en människa, på en person. Och det är barmhärtigheten som förändrar hjärtat och livet, som kan återföda en människa och låta henne finna en ny plats i samhället.

Moder kyrkan lär oss vara nära den som är övergiven och som dör ensam. Det är vad den heliga Teresa gjorde på Calcuttas gator. Det är vad alla de kristna har gjort och gör som inte är rädda för att hålla den i handen som skall lämna denna värld. Också här ger barmhärtigheten frid åt den som ger sig av och åt den som stannar, och låter oss känna att Gud är större än döden, att om vi är i honom är också det yttersta avskedet ett “på återseende”... Detta hade den heliga Teresa förstått mycket väl! Folk sade till henne: ”Moder, detta är slöseri med tid!” Hon fann döende människor på gatan, människor som gatans råttor redan hade börjat äta, och hon tog med sig dem hem för att de skulle få dö rena, lugna, omhändertagna, i frid. Hon gav alla dessa människor ett ”på återseende”... Och många andra män och kvinnor har gjort som hon. Och de väntar på dem, där uppe, vid porten, för att öppna himlens port för dem. Att hjälpa andra att dö bra, i frid.

Kära bröder och systrar, så är kyrkan moder, genom att lära sina barn barmhärtighetsverk. Hon har lärt sig denna väg av Jesus. Hon har lärt sig att detta är det väsentliga för frälsningen. Det räcker inte att älska dem som älskar oss. Jesus säger att det gör också hedningarna. Det räcker inte att hjälpa dem som hjälper oss. För att förbättra världen måste man hjälpa dem som inte kan återgälda oss, så som Fadern har gjort med oss när han gav oss Jesus. Hur mycket har vi betalat för vår återlösning? Ingenting, den är gratis! Att hjälpa andra utan att vänta sig något i gengäld. Så har Fadern gjort med oss, och så måste vi också göra. Hjälp andra, och fortsätt på den vägen!

Det är fint att leva i kyrkan, i vår moder kyrkan som lär oss detta som Jesus har lärt kyrkan. Låt oss tacka vår Herre, som er oss nåden att få ha kyrkan som moder, hon som lär oss barmhärtighetens väg, som är livets väg. Låt oss tacka Herren.