"Vår kyrka är en modig mor" Påvens allmänna audiens
(03.09.2014) Påven tillägnade sin trosundervisning under onsdagens allmänna audiens
till kyrkans moderlighet. Inför över 50 000 pilgrimer, denna morgon sa påven att man
bör undvika att tänka på kyrkan som bara präster och biskopar.
”Vi är alla
kyrka. Vi är kyrkans barn, vilket innebär att vi är även mödrar till andra kristna.
Alla döpta, män och kvinnor är kyrka. Kom ihåg det?”
Påvens ord möttes av en
lång applåd Han beskrev vidare kyrkan som moder. ”Hon är modig och vågar försvara
sina barn mot Satans närvaro. Hon hjälper oss även vara vaksamma mot den ondes bedrägeri
och förförelse. Vi får med hjälp av moderkyrkan inte vara naiva och stå emot, så att
vi hoppfulla kan passera mörkrets stunder och livets svåraste vägar. De är många.”
I
slutet av audiensen riktade påven Franciskus sina ord till de kristna i Irak och försäkrade
om hans andliga närhet hos de förföljda och försvarslösa. Han sa att han är stolt
över dem ”Ni är i kyrkans hjärta, kyrkan lider med er och är stolt över er; stolt
över att ha barn som er. Ni är kyrkans kraft och konkreta och autentiska vittnesbörd
på hennes budskap om frälsning, förlåtelse och kärlek. Jag omfamnar er alla. Må Herren
välsigna er och beskydda er alltid.”
En tanke gick även till 75-årsdagen av
det andra världskrigets utbrott: ”Låt oss anförtro alla de som har förlorat livet
för sitt fosterland och sina bröder, till Guds barmhärtighet, och be Gud om fredens
gåva i alla Europas nationer och i hela världen. Vi är i särskilt behov av fred idag.”
******
Nedan
hela påvens katekes:
Kyrkan är moder
Under de tidigare katekeserna
har vi ofta sagt att man inte blir kristen av sig själv, av egna krafter eller på
egen hand, och att man inte blir kristen i ett laboratorium. Kristna föds och växer
i tron i kyrkans stora kropp. I den bemärkelsen är kyrkan verkligen moder, vår moder
kyrkan, en moder som ger oss liv i Kristus och låter oss leva tillsammans med alla
våra syskon i den Heliga Andens gemenskap. 1. I sitt moderskap har kyrkan jungfru
Maria som förebild, den bästa och högsta förebild man kan tänka sig. Det betonade
redan de första kristna gemenskaperna, och det Andra Vatikankonciliet har formulerat
det underbart (jfr Lumen gentium, 63-64). Marias moderskap är förvisso unikt och ägde
rum när tiden var inne, när jungfrun födde Guds Son, som hon undfått genom den Heliga
Anden. Och ändå är kyrkans moderskap en fortsättning av Marias, som ett slags förlängning
i historien. Kyrkan befruktas av den Heliga Anden och fortsätter att föda nya barn
i Kristus, genom att lyssna till Guds Ord och hörsamma hans kärleksplan. Kyrkan är
moder. När Jesus föds ur Marias sköte är det förspelet för varje kristens födelse
ur kyrkans sköte, för Kristus är den förstfödde bland många bröder (jfr Rom 8:29).
Vår förste broder Jesus föddes av Maria, han är förebilden, och alla via andra har
fötts i kyrkan. Då kan vi förstå att Maria och kyrkan förenas av en djup relation.
När vi ser på kyrkan känner vi igen Marias sublima anletsdrag. Vi kristna är inte
föräldralösa, vi har en mamma, vi har en moder, och detta är något stort. 2. Kyrkan
är vår moder för den har fött oss i dopet. Varje gång vi döper ett barn blir det ett
kyrkans barn, det träder in i kyrkan. Och från den dagen låter den oss växa med en
moders omsorg och visar oss frälsningens väg med kraften hos Guds ord och skyddar
oss från det onda. Kyrkan har fått evangeliets dyrbara skatt av Jesus, inte för
att behålla det för sig själv, utan för att ge det generöst till andra, som en mamma
gör. I evangelisationens tjänst visar sig kyrkans moderlighet på ett särskilt sätt.
Som en moder bemödar hon sig om att ge sina barn andlig näring som låter det kristna
livet bära frukt. Därför är vi alla kallade att med öppet sinne och hjärta ta emot
Guds ord, som kyrkan delar ut varje dag, för detta ord förmår förändra oss inifrån.
Det är bara Guds ord som har denna förmåga att ändra oss inifrån, utifrån våra djupaste
rötter. Och vem är det som ger oss Guds ord? Vår moder kyrkan. Hon ammar oss med detta
ord när vi är barn, hon fostrar oss under hela vårt liv med detta ord, och detta är
något stort. Det är just vår moder kyrkan som förändrar oss inifrån med Guds ord.
Guds ord, som vår moder kyrkan ger oss, förändrar oss, och gör att vår mänsklighets
hjärta inte bultar enligt köttets världslighet utan enligt Anden. I sin moderliga
omsorg bemödar sig kyrkan om att visa de troende vägen för att leva ett fruktbart
liv i glädje och frid. Vi får ljus av evangeliet och bärs upp av nåden hos sakramenten,
särskilt eukaristin, och kan så rikta våra val mot det goda, och vandra med mod och
hopp genom mörka stunder och längs irrande stigar. Kyrkan leder och ledsagar oss med
evangeliets kraft och sakramentens stöd längs frälsningens väg och ger oss förmågan
att försvara oss mot det onda. Kyrkan har en moders mod, som vet att hon måste skydda
sina barn mot faror som kommer av satans närvaro i världen och leda dem till mötet
med Jesus. En moder försvarar alltid sina barn. Detta försvar består också i att uppmana
till vaksamhet: att vaka mot bedrägeri och mot den ondes förförelse. För även om Gud
har besegrat satan, kommer han alltid tillbaka med sina frestelser. Vi vet det, vi
är alla frestade, vi har frestats och vi frestas. Satan kommer “som ett rytande lejon”
(1 Pet 5:8), säger aposteln Petrus. Vi får inte vara naiva. Vi måste vaka och motstå
frestelserna, fasta i tron. Motstå med vår moder kyrkans råd, motstå med vår moder
kyrkans hjälp, som alltid ledsagar sina barn i svåra stunder som en god mamma. 3.
Kära vänner, detta är kyrkan, detta är den kyrka vi alla älskar, detta är den kyrka
jag älskar: en moder som ömmar om sina barns bästa och som är redo att ge sitt liv
för dem. Men vi får nte glömma att kyrkan inte bara är prästerna, eller vi biskopar,
nej, vi är alla kyrkan. Och vi är inte bara barn, utan också mödrar till andra kristna.
Alla vi döpta, män och kvinnor, är tillsammans kyrkan. Ofta vittnar vi inte i vårt
liv om detta kyrkans moderskap, om detta kyrkans moderliga mod. Ofta är vi fega. Låt
oss anförtro oss åt Maria, för att hon, som är moder till vår förstfödde broder, Jesus,
skall lära oss att ha samma moderliga ande gentemot våra syskon, och uppriktigt ta
emot, förlåta, ge kraft och ingjuta förtröstan och hopp. Detta är vad en mamma gör.