Urvattnade, världsliga kristna är sorgliga" Påvens Angelusreflektion

(01.09.2014) Påven Franciskus mötte pilgrimer på Petersplatsen vid tolvslaget på söndagen för veckans Angelusbön, och varnade för en världslig mentalitet.

Med utgångspunkt ur Matteusevangeliet som denna söndag beskriver den avgörande punkten då Jesus, efter att ha fått bekräftat av sina lärjungar att de tror att han är Messias, Gud Son, så berättar han för dem, att han ska bege sig till Jerusalem och lida mycket, bli dödad och uppstå på tredje dagen. (16:21) Påven sa:

”I denna stund är kontrasten mellan Jesus sätt att tänka och lärjungarnas uppenbar. Petrus känner sig tvungen att tillrättavisa Mästaren, för han kan inte tänka sig att Messias får ett så nedrigt slut. Men Jesus i sin tur tillrättavisar Petrus hårt, eftersom han inte tänker "enligt Gud, utan enligt människorna" och utan att inse det antar Satan roll, frestaren.”

På denna punkt insisterar även aposteln Paulus i söndagens liturgi, när han skriver till de kristna i Rom: "Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja" (Rom 12,2).

”Faktum är vi kristna lever i världen, vi är helt integrerade i den sociala och kulturella verkligheten i vår tid, och det med rätta; men detta medför risken att vi blir "världsliga", risken att "saltet förlorar sin smak," som Jesus skulle säga (jfr Matt 05:13), med andra ord att den kristne "urvattnar" sig, och förlorar kraften han får i Herren och den Helige Anden.

”Det bör vara tvärtom”, fortsatte påven. ”när evangeliets levande kraft förblir i de kristna, förändras "kriterierna i bedömningen, de avgörande värderingarna, i vad som är intressant, i tankegångarna, inspirationskällorna och livsstilen" (Paulus VI, Evangelii Nuntiandi, 19). Urvattnade kristna är sorgliga, som vin blandat med vatten, man vet inte om de är världsliga eller kristna, som när man inte vet om det är vin eller vatten! Detta är sorgligt. Det är sorgligt med kristna som inte längre är livets salt. Vi vet att när saltet mister sin sälta, behövs det inte längre. Saltet har förlorat sin smak eftersom de har gett efter för den världsliga anden, och blivit världsliga.”

För att inte riskera att förlora sälta och bli urvattnade, sa påven att det är ”nödvändigt att ständigt dra ny kraft ur evangeliet”.

”I praktiken? Genom att läsa och meditera evangeliet varje dag, så att Jesu Ord alltid är närvarande i våra liv”, sa påven och upprepade sitt kontinuerliga råd att bära med sig ett evangelium i väskan eller i fickan. "Vidare att delta i söndagsmässan, ta emot kommunion, som förenar oss med honom och med varandra; och slutligen ta tid till bönen med andliga övningar och reträtter."

”Glöm inte detta, evangeliet, eukaristin och bönen. Genom dessa gåvor formas vi inte efter världen, utan efter Kristus, och följer honom på hans väg, på vägen där du "förlora ditt liv för att finna det” (v 25) .. "Att förlora det" i den meningen att ge det, offra det för kärlek, och i kärlek - detta innebär uppoffringar, till och med korset - för att få det igen, renat, befriat från egoism och genom döden, fullt av evighet.”