Den Heliga Andens gåvor: 7. Gudsfruktan

(11.06.2014) Lyssna här: Gudsfruktan, den gåva vi talar om idag, avslutar denna serie om den Heliga Andens gåvor. Den handlar inte om att vara rädd för Gud. Vi vet att Gud är fader, att han älskar oss och vill att vi skall räddas, och att han alltid förlåter. Det finns ingen orsak att vara rädd för honom. Gudsfruktan är en Andens gåva som påminner oss om hur små vi är inför Gud och hans kärlek, och att det som är bäst för oss är att överlämna oss i hans händer med ödmjukhet, respekt och förtroende. Detta är Gudsfruktan: att överlämna oss åt vår Faders godhet som vill vårt bästa.

1. När den Heliga Anden tar sin boning i vårt hjärta, ingjuter den tröst och frid och låter oss känna oss så små som vi är, med den inställning som Jesus ofta rekommenderar i evangelierna, att man överlämnar alla sina bekymmer och förväntningar åt Gud och känner sig omfamnad och uppburen av hans värme och beskydd, precis som ett barn hos sin fader. Detta perspektiv låter oss förstå hur Gudsfruktan leder oss till lydnad, tacksamhet och lovprisning och fyller vårt hjärta med hopp. Ofta lyckas vi inte urskilja Guds plan, och vi märker att vi inte förmår ge oss lycka och evigt liv på egen hand. Men det är just när vi upplever vår begränsning och vår fattigdom som Anden tröstar oss och låter oss förstå att det enda viktiga är att låta Jesus leda oss till sin Faders famn.

2. Därför behöver vi verkligen denna den Heliga Andens gåva. Gudsfruktan gör oss medvetna om att allt kommer från nåden, och att vår sanna styrka enbart är att följa Herren Jesus och att låta Fadern ösa sin godhet och barmhärtighet över oss; att öppna hjärtat för att Guds godhet och barmhärtighet skall komma till oss. Detta är vad den Heliga Anden gör med gudstfruktans gåva: den öppnar vårt hjärta, för att Faderns förlåtelse, barmhärtighet, godhet och omfamning skall komma till oss, för vi är oändligt älskade barn.

3. När vi fylls av gudsfruktan gör den så att vi kan följa Herren i ödmjukhet och lydnad. Men det handlar inte om att vara uppgiven, passiv och klagande, utan om förundran och glädjen hos ett barn som känner sig tjänat och älskat av Fadern. Gudsfruktan gör oss därför inte till blyga eller försiktiga kristna, utan ger oss mod och kraft. Den är en gåva som gör oss till övertygade och entusiastiska kristna, som inte underkastar sig Herren av fruktan, utan för att de är gripna och tagna av hans kärlek. Det är viktigt att vara tagen av Guds kärlek, att låta sig erövras av kärleken hos fadern, som älskar oss av hela sitt hjärta.

Men det gäller att se upp, för Guds gåva, denna gudsfruktan, är också en varningssignal för envishet i synd. När en människa lever i det onda, hädar Gud, utsuger och förtrycker andra, och bara lever för pengar, fåfänga, makt eller högmod, då varnar oss denna heliga gudsfruktan: se upp! All denna makt, alla dessa pengar, allt detta högmod, all denna förfänga kommer inte att göra dig lycklig. Ingen kan ta med sig varken pengar, makt, fåfänga eller högmod till andra sidan. Vi kan bara ta med oss den kärlek som Gud fadern ger oss, Guds omfamning, som vi tar emot med kärlek. Och vi kan ta med oss det vi har gjort för andra. Se upp så att ni inte sätter ert hopp i pengar, högmod, fåfänga, för allt detta lovar oss inget gott. Jag tänker till exempel på människor som har ansvar för andra och som låter sig korrumperas. Tror ni att en sådan människa blir lycklig på andra sidan? Nej, hela hans korruption har korrumperat hans hjärta och gör det svårt att komma till Herren. Jag tänker på dem som lever på människohandel och slavarbete. Tror ni att dem som köper och säljer andra människor och utnyttjar slavarbete bär på kärlek till Gud i hjärtat? Nej, de har ingen gudsfruktan och är inte lyckliga. Jag tänker på dem som tillverkar vapen för att underblåsa krigen. Vad är det för yrke? Om jag nu ställer frågan: hur många av er här tillverkar vapen? Säkert ingen. Dessa vapentillverkare kommer inte för att lyssna till Guds ord. De tillverkar döden, de är dödens handelsmän. Må gudsfruktan låta dem förstå att allt skall ta slut en dag, och att vi måste avge räkenskap för Gud.

Kära vänner, Psaltarens psalm 34 låter oss be med följande ord: “Jag eländige ropade, Herren hörde, han räddade mig ur all min nöd. Herrens ängel håller vakt kring hans trogna och räddar dem” (vers 7-8). Låt oss be Herren om nåden att förena vår röst med de fattigas, för att ta emot gudsfruktans gåva och för att tillsammans med dem förstå att vi är klädda i Guds barmhärtighet och kärlek, han som är vår fader, vår pappa.