Påvens tal i förintelsemonumentet Yad Vashem

(26.05.2014)Efter mötet med stormuftin togs påven emot av president Shimon Peres och premiärministern Benjamin Netanyahu vid Herzlberget. Där lämnade påven en krans på sionisternas grundares Theodor Herzls grav. Två kristna ungdomar placerade kransen. De två israeliska ledarna stod på var sida om påven.

De tog sig sedan vidare tillsammans dels till fots och dels en bit med bil till Förintelsemonumentet Yad Vashem. Besöket ses av påven som mycket viktigt, precis som påven emeritus Benedictus såg det när han var på statsbesök i landet. Väl där sjöng en kör en bön till de sex miljoner offren, påven tände ett minnesljus och lade en blomsterkrans med Vatikanens färger vitt och gult och stod vid den i djup bön i några minuter. Efter att en bön sjöngs ur Gamla Testamentet till offren hälsade påven personligen på några som överlevt förintelsen.

Påven samlade sig under några minuter innan han inledde sitt tal:
”Adam, vad är du?” (1 Mos 3:9)
Var är du människa? Var har du hamnat?
På denna plats, Förintelsemonumentet, hör vi Guds ord ljuda: ”Adam, var är du?”
I denna fråga finns all Faderns smärta för att ha mist sitt barn.
Fadern kände till risken med friheten; Han visste att barnet skulle kunna gå vilse... men kanske kunde inte ens Fadern föreställa sig ett sådant fall, en sådan avgrund!
Detta rop ”Var är du” ekar som en enda röst här, inför denna gränslöst tragiska förintelse, i en bottenlös avgrund.
Människa, vem är du? Jag känner inte igen dig längre.
Vem är du, människa? Vem har du blivit?
Var du kapabel till sådan fasa?
Vad fick dig att falla så djupt?
Detta är inte markens jord, som du kom ur. Markens stoft är något bra och mitt verk.
Det är inte livsanden som jag har blåst i dina näsborrar. Den anden kommer av mig, det är något mycket gott. (1 Mos 2:7)
Nej, denna avgrund kan inte bara vara ditt verk och komma från dina händer, från ditt hjärta... Vem har korrumperat dig? Vem har vanställt dig?
Vem smittade dig med övertygelsen att du är herre över gott och ont?
Vem övertygade dig att du var gud? Du har inte bara torterat och dödat dina bröder men du offrade dem i ditt eget namn, för att du upphöjde dig själv till gud. Idag återvänder vi till att lyssna på Guds röst: ”Adam, var är du?”
Från jorden stiger ett lågt jämmer: Förbarma dig över oss Herre!
Till dig, Herre vår Gud, rättvisa, till oss vanära, skam. (Bar 1:15)
En ondska kom till er som aldrig hade skett under himlens (Bar 2:2). Herre, hör nu vår bön, hör vår vädjan, rädda oss med din barmhärtighet. Rädda oss från detta ohyggliga.
Allsmäktige Gud, en själ i ångest ropar till dig. Hör, Herre, förbarma dig!
Vi har syndat mot dig. Du regerar för evigt (Bar 3:1-2).
Tänk på oss i din barmhärtighet. Ge oss nåden att skämmas för vad vi som människor är kapabla att göra, att skämmas för denna totala avgudadyrkan som föraktade och förstörde vårt kött, som du skapade av jord och som du gav liv genom din livsande.
Aldrig mer Herre, aldrig mer!
Adam, var är du?”
Här är vi Herre, med skammen av vad människan som skapats till din avbild har varit kapabel att göra.
Tänk på oss i din barmhärtighet.

Efter besöket i Förintelsemuseet Yad Vashem var det mötet med Jerusalems två rabbiner som stod på tur. Vid detta möte underströk påven Franciskus vikten av relationer mellan judendomen och kristendomen. Han nämnde de årliga samtalen som äger rum sedan 12 år mellan den Heliga Stolen och Judendomen, och som påbörjades efter Johannes Paulus II:s resa till det Heliga Landet 2002.

Påven talade även om det ansvaret som kristna och judar har, inte bara att respektera varnadra, utan även fördjupa kännedomen om varandra, och djupet av vår andliga förening, ett band från ovan, trots svårigheter under historiens gång”. Påven uppmanade därför till att även från judisk sida ”upprätthålla, och om möjligt, öka intresset för kunskap om kristendomen, även i detta välsignade land där den ser sitt ursprung – och då särskilt bland den yngre generationen.”

”Denna ömsesidiga kunskap om vårt andliga arv, uppskattningen för det vi har gemensamt och respekten för det som skiljer oss, kommer att vara en vägledning för våra framtida relationers fortsatta utvecklingen”, avslutade påven Franciskus. ”Shalom!”