Påven Franciskus och Bartolomeus I i Gravkyrkan "Låt oss lägga det förflutna tvivlet åt sidan, och be den Helige Anden om enhet"

(27.05.2014) Klockan fem på eftermiddagen i Jerusalem ägde det efterlängtade mötet rum mellan den grekisk ortodoxa patriarken Bartolomeus I och påven Franciskus. Strax före den ekumeniska gudstjänsten i den Heliga Gravkyrkan, möttes de två för att underteckna en gemensam förklaring, 50 år efter det att påven Paulus VI och patriarken Atenagora gjorde en liknande gest. Efter det förflyttade de sig till Gravkyrkan för den första gemensamma ekumeniska gudstjänsten där någonsin. Kyrkan som hedrar platsen för Jesu lidande, död, grav och uppståndelse, ägs av tre kristna kommuniteter, det latinska patriarkatet representerat av franciskanerna, den grekisk ortodoxa och den armenisk ortodoxa kyrkan - koptiska ortodoxa och syrisk ortodoxa får lov att använda basilikan. Vid gudstjänsten deltog även bortsett från representanter av tidigare nämnda, en anglikansk biskop och en luthersk biskop.


”Låt oss inte vara döva för den vädjan som den här platsen gör till oss”, sa påven. ”Döva för den Uppståndnes ord, som kallar oss alla att vara ett.”


Påven sa att det var en extraordinär nåd att samlas där i bön tillsammans, och han uppmanade till att stanna upp i hängivenhet bredvid den tomma graven, och att återupptäcka storheten i vår kristna kallelse: vi är uppståndelsens män och kvinnor, inte dödens!”


”Låt oss inte bestjälas på grunden för vårt hopp! Låt oss inte beröva världen på den goda nyheten om uppståndelsen!”


Efter att ha fokuserat på den tomma graven, ”som är allas vår tomma grav”, ”kan vi inte förneka att det fortfarande finns splittringar oss emellan”, sa påven vidare.


”Även detta drama berättar denna plats för oss om… Vi är medvetna om att en lång väg återstår för att nå den fulla gemenskapen och dela samma eukaristi - vilket vi så gärna vill - men skillnaderna bör inte skrämma oss och lamslå vår vandring. Vi måste tro att liksom stenen som låg framför graven vältes omkull, så kan alla våra hinder för den fulla enheten göra det.”


Påven sa att varje gång vi ber varandra om förlåtelse, och varje gång som vi förlåter varandra, upplever vi uppståndelsen! Varje gång vi övervinna gamla fördomar och har modet att främja broderliga relationer, bekänner vi Kristi uppståndelse!”


Påven beskrev en slags ekumenik, när han påminde om kristna av olika tillhörigheter som lider tillsammans. ”De förföljda kristna som enas i lidandet, och hjälper varandra i varandras lidande, med broderlig kärlek, förverkligar lidandets och blodets ekumenik, som inte bara är effektiv där den äger rum, utan för hela kyrkan, i de heligas gemenskap.”


Påven avslutade med att säga att. ”Broder, låt oss lägga det tvivel som vi har ärvt av det förflutna, åt sidan, och öppna våra hjärtan för den Helige Anden, kärlekens och sanningens Ande, för att brådskande vandra mot vår nyfunna fulla gemenskap, och be med ödmjukhet, som Jesus själv bad sin Fader om i den här staden, strax före hans lidande, död och uppståndelse: ”Att de alla må vara ett ... så att världen kan tro " (Joh 17:21).