"Varför söker ni den levande här bland de döda?” Hela påvens katekes

(23.04.2014) Lyssna här: Detta är glädjens vecka: vi firar Jesu uppståndelse. Det är en sann och djup glädje som vilar på vissheten att den uppståndne Kristus inte skall dö igen, utan lever och verkar i kyrkan och världen. Denna visshet bor i de troendes hjärtan alltsedan påskdagens morgon, då kvinnorna gick till Jesu grav och änglarna sade till dem: “Varför söker ni den levande här bland de döda?” (Luk 24:5). “Varför söker ni den levande här bland de döda?” Dessa ord är som en milsten i historien, men också en stötesten, om vi inte öppnar oss för den glada nyheten, och vi tror att en död Jesus stör mindre än en levande Jesus! Men under vår vardagliga vandring behöver vi ofta få höra: “Varför söker du den levande bland de döda?” Ofta söker vi livet bland döda ting, bland ting som inte kan ge liv, bland ting som finns idag och som i morgon inte skall finnas mer, ting som försvinner... “Varför söker ni den levande här bland de döda?”

Vi behöver höra dessa ord när vi stänger in oss i olika former av egoism eller självgodhet; när vi låter oss förföras av jordiska makter och av denna världens ting, och glömmer Gud och nästan; när vi sätter vårt hopp till mondän fåfänga, pengar och framgång. Då säger Guds ord till oss: “Varför söker ni den levande här bland de döda?” Varför söker du honom där? Det där kan inte ge dig liv! Kanske ger det dig glädje för en minut, en dag, en vecka, en månad… och sedan? “Varför söker ni den levande här bland de döda?”

Det är inte lätt att vara öppna för Jesus. Det är inte självklart att man accepterar den uppståndnes liv och närvaro mitt ibland oss. Evangeliet visar oss flera olika reaktioner: aposteln Tomas, Maria från Magdala och och de bägge lärjungarna i Emmaus. Vi kan lära mycket genom att jämföra oss med dem. Tomas ställer ett villkor för att tro, han begär att få röra vid bevisen, vid såren; Maria från Magdala gråter, ser honom men känner inte igen honom, och förstår att det är Jesus först när han kallar henne vid namn; lärjungarna i Emmaus var deprimerade och kände sig besegrade när de mötte Jesus och lät denne hemlighetsfulle vandrare göra dem sällskap. De gick alla olika vägar. De sökte den levande bland de döda och Herren själv gjorde att de ändrade kurs. Och jag, vad gör jag? Vilken väg följer jag för att möta den levande Kristus? Han skall alltid vara oss nära för att hjälpa oss att ändra kurs om vi har misstagit oss.

“Varför söker ni den levande här bland de döda?” (Luk 24:5). Denna fråga hjälper oss att motstå frestelsen att se tillbaka till vad som var igår, den knuffar oss framåt, mot framtiden. Jesus är inte i graven, han är den uppståndne! Han är den levande, han som alltid förnyar sin kropp som är kyrkan, och låter den vandra genom att locka den till sig. ”Igår” är Jesu grav och kyrkans grav, sanningens och rättvisans grav; ”idag” är den ständiga uppståndelsen dit den Heliga Anden leder oss genom att ge oss full frihet.

Idag ställs denna fråga också till oss. Du, varför söker du den levande bland de döda, du som stänger in dig i dig själv efter ett misslyckande, när du inte längre har kraft att be? Varför söker du den levande bland de döda, du som känner dig ensam, övergiven av vänner och kanske också av Gud? ? Varför söker du den levande bland de döda, du som har förlorat hoppet och du som känner att du är dina synders fånge? ? Varför söker du den levande bland de döda, du som längtar efter skönhet, andlig fullkomlighet, rättvisa, fred?

Vi behöver höra och påminna varandra om ängelns förmaning. Denna förmaning, “Varför söker ni den levande här bland de döda?” hjälper oss att träda ut ur våra rum av dysterhet och öppnar för oss glädjens och hoppets horisonter. Det hopp som lyfter bort stenarna från gravarna och uppmuntrar oss att förkunna den glada nyheten, som förmår skapa nytt liv för andra människor. “Varför söker ni den levande här bland de döda?” Han lever, han är med oss. Låt oss inte gå till de många gravar som idag lovar något, skönhet, och sedan inte ger dig någonting! Han lever! Låt oss inte söka den levande bland de döda!”