"Ibland är de kristna som fladdermöss, som skyr ljuset" Påvens morgonpredikan
(24.04.2014) Det finns kristna som är rädda för glädjen i Jesu uppståndelse. Deras
liv verkar vara en begravning. Men den uppståndne Herren är alltid med oss. Det sa
påven Franciskus när han på torsdagsmorgonen firade mässan i Sanka Martas kapell i
Vatikanen.
Dagens evangelium berättar om hur Jesus uppenbarar sig för
sina lärjungar, ”som istället för att jubla, verkar vara chockade och rädda, som om
de såg ett spöke”, sa påven. "Jesus försöker få dem att förstå att det de ser är verkligt,
och inbjuder de att röra vid hans kropp, och han ber de om mat. Han vill leda dem
till att glädjas över hans närvaro, men lärjungarna tror inte på glädjen, de var rädda
för glädje":
"Detta är en kristen sjukdom. Vi är rädda för glädje. Det
är bättre att tänka: "Ja, ja, Gud existerar, men han är där. Jesus är uppstånden,
men han är där. Hålla lite distans. Vi är rädda för närhet till Jesus, eftersom det
ger oss glädje. Detta förklarar fenomenet begravningskristna, eller hur? Deras liv
verkar vara en kontinuerlig begravning. De föredrar sorg före glädje. Det är bättre
att inte röra sig i glädjens ljus, utan stanna i skuggorna, som djuren som bara är
ute på natten, och som inte ser något i dagsljuset. Som fladdermöss. Med lite humor
kan vi säga att det finns fladdermöss-kristna, som föredrar skuggorna än ljuset av
Herrens närvaro."
Men Jesu uppståndelse ger oss glädjen att vara kristna,
och följa honom på nära håll, glädjen i att gå på saligprisningarnas väg, glädjen
att vara med honom”:
Hur ofta är vi inte rädda för denna glädje? Som om
vi såg ett spöke. Men Jesus är alltid med oss, med oss i våra problem och i våra svårigheter,
liksom med oss i våra goda gärningar. Påven tog hjälp av ett argentinskt talesätt
för att förklara vad som händer när kristna ”besegras av korset” – det är som ”att
gråta när man ser kon för att man har bränt sig på mjölken”.
De som har
bränt sig i korsets drama, och säger ”vi stannar här”. Låt oss be Gud om att han gör
med oss det han gjorde med lärjungarna, som var rädda för glädje: öppna vårt sinne.
Öppna vårt sinne så att vi verkligen förstår att han lever, att han har en kropp,
att han är med oss, att han följer oss och att han har vunnit. Vi ber Gud om nåden
att inte vara rädd för glädje."