Påven vid Colosseum: I korset ser vi människans monstrositet och Guds oändliga nåd

(19.04.2014) "I korset ser vi människans monstrositet, när vi låter oss styras av det onda; men vi ser också Guds oändliga nåd som inte behandlar oss efter våra synder, men enligt Hans barmhärtighet". Det var det centrala budskapet i påven Franciskus korta oskrivna tal igår kväll under den traditionella Via Crucis, eller Korsvägsandakten, vid Colosseum i Rom.

Korsvägsandakten är en trons vittnesbörd som synliggör Kristus i det yttre och i vårt inre. Påvens närvaro och meditationerna vid Colosseum ska varje år hjälpa de troende och inspirera oss att bära varandras kors genom världen, tiden och våra tankar. Meditationerna över tillfångatagandet i Getsamane, förhöret inför Stora rådet, Pilatus dom, Gisslandet, Törnekröningen, Golgatavandringen, Korsfästelsen, Döden och Gravläggningen ska ge personlig inlevelse och evig aktualitet till passionshistorien.

Invandrare, arbetslösa, sjuka, äldre och fångar: dessa personer stod i fokus för årets meditationer när tusentals troende samlades i mörkret runt den antika amfiteater, bakom ett enkelt träkors.

"Gud”, sa påven, ”placerade hela tyngden av våra synder på Jesu kors, alla de orättvisor som begås av varje Kain mot sin broder, all bitterhet runt Judas och Petrus svek, alla tyranners fåfänga, hela arrogansen av falska vänner. Det var ett tungt kors, som en natt fylld av övergivna människor, lika tung som då nära och kära dör, tung eftersom den bar ondskans fulla fulhet".

Korset bars fram runt ruinerna vid de 14 stationerna som representerade Kristi sista jordiska vandring. Den bars mellan två brinnande ljus, av invandrare, fångar, hemlösa, äldre, kvinnor, funktionshindrade och före detta drogmissbrukare. Från Palatinen mittemot Colosseum, knäböjde påven Franciskus i bön medan man läste meditationerna som hade skrivits av den italienska ärkebiskopen Giancarlo Maria Bregantini.

Ärkebiskopen från den södra italienska regionen Campobasso, har gått i spetsen för kampen mot den organiserade brottsligheten i södra Italien. Hans reflektioner talade om "alla de oförrätter som har skapat den ekonomiska krisen och dess allvarliga sociala konsekvenser: otrygghet, arbetslöshet, en ekonomi som styr snarare än tjänar, finansiell spekulation, självmord bland företagare, korruption och ocker".

Meditationerna fördömde också misshandlandet av kvinnor och barn, ensamheten bland gamla människor, fångar som uthärdar tortyr, offer för den organiserade brottsligheten och ockrare. Ärkebiskopen skrev: "Idag är många av våra bröder och systrar, som Jesus, fastspikade på en bädd av smärta, på sjukhus, i äldreboenden, i våra familjer. Det är en tid av umbäranden, med bittra dagar av ensamhet och till och med förtvivlan".

När korset stannade inför påven vid den 14:e stationen, talade påven kort till de tusentals pilgrimer som hade samlats nedanför honom med flimrande ljus i sina händer. Han talade om ”människans monstrositet” när vi låter oss styras av det onda. Men han tillade att "det är också ett förhärligat kors, härlig som gryningen efter en lång natt, eftersom det representerar helheten av Guds kärlek, som är större än våra missgärningar och våra svek".

"I korset ser vi människans monstrositet, när vi låter oss styras av det onda; men vi ser också Guds oändliga nåd som inte behandlar oss efter våra synder, men enligt Hans barmhärtighet". Inför Kristi kors kan vi se, vi kan nästan röra med våra händer hur mycket vi är evigt älskade, inför korset känner vi oss som barn och inte som saker eller föremål".

”Vår Jesus”, bad påven, ”ledsaga oss från korset till uppståndelsen och lär oss att det onda inte kommer att ha det sista ordet, men kärlek, barmhärtighet och förlåtelse. O Kristus, hjälp oss att återigen ropa: ’Igår korsfästes jag med Kristus; idag är jag förhärligad med honom, igår dog jag tillsammans med honom, idag lever jag med honom, igår begravdes jag med honom, i dag uppstånden med honom’. Slutligen, låt oss alla tillsammans minnas de sjuka, minnas alla de övergivna människor under korsets tyngd, att de i korsets prövningar kan finna hoppets styrka, uppståndelsens hopp och Guds kärlek".