Påven Franciskus: ”Teologen som finner nöje i en avslutad tanke är medioker”

(10.04.2014) "Den teolog som finner nöje i en fullständig och avslutad tanke är medioker. Den goda teologen och filosofen har en oavslutad tanke, alltid öppen för Guds ”Maius” och sanningen. Och den teolog som inte tillber Gud slutar nedsjunken i den mest motbjudande narcissismen." Detta var den varning som påven Franciskus framförde idag till professorer, studenter och personal från det Påvliga Gregorianska Universitetet, det Påvliga Bibliska Institutet och det Påvliga Orientaliska Institutet, under en audiens i Paulus VI audienshall.

"Ert intellektuella engagemang, i undervisning och forskning, i studierna och i den bredare utbildningen”, sa påven, ”kommer att vara mycket mer givande och effektivt ju mer ni uppfylls av kärleken till Kristus och till kyrkan, desto fastare och mer harmoniskt kommer förhållandet att vara mellan studier och bön. Detta är en av vår tids utmaningar: att överföra kunskap och erbjuda det som en nyckel till förståelsen av livet, inte som en ackumulering av kunskaper som inte är kopplade till varandra". För påven "finns det ett behov av en verklig evangelisk hermeneutik för att bättre förstå livet, världen, människan, inte som en syntes utan i en andlig atmosfär där forskning och visshet bygger på förnuftets sanningar och tron. Filosofi och teologi förvärvar för oss de övertygelser som stärker intelligensen och upplyser viljan. Allt detta är fruktbart endast om man gör det med ett öppet sinne och på knä."

"Era institut”, tillade han, ”är inte maskiner som producerar teologer och filosofer; de är kommuniteter där vi växer, och tillväxten sker i familjen. Universitetets familjevärld har ledningens karisma, anförtrodd dess överordnade, och det finns den övriga personalens diakoni, som är nödvändig för att skapa vardagens familjemiljö, och även för att skapa en atmosfär av mänsklighet och konkret visdom, vilket gör dagens studenter till människor som har möjligheten att bygga upp mänskligheten, att förmedla sanningen med en mänsklig dimension, att veta, att om arbetsfamiljen man tillhör saknar godhet och skönhet, slutar det med att man blir en talanglös intellektuell, en etiker utan godhet, en tänkare som saknar skönhetens prakt och endast känner till stela formalismer. Den respektfulla och dagliga kontakten med det hårda arbetet och vittnesbörden av de män och kvinnor som arbetar i era institutioner” avslutade påven, ”kommer att ge er den välbehövliga dimensionen av realism så att vetenskapen är mänsklig vetenskap” och inte en vetenskap som utförs ”i ett vetenskapligt laboratorium".