Äktenskapets sakrament

(02.04.2014) Lyssna här: Idag avslutar vi denna serie av katekeser om sakramenten med att tala om äktenskapet. Det är ett sakrament som leder oss in i hjärtat av Guds plan, en plan som handlar om hans förbund med sitt folk, med oss alla, en plan som handlar om gemenskap. I början av Första Mosebok, bibelns första bok, avslutas skapelseberättelsen med följande ord: ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem…. Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett” (1 Mos 1:27; 2:24). Guds avbild är det gifta paret, mannen och kvinnan; inte bara mannen, inte bara kvinnan, utan bägge två. Detta är Guds avbild: kärleken. Förbundet mellan Gud och oss representeras av detta förbund mellan man och kvinna. Vi är skapade för att älska, som en avglans av Gud och hans kärlek. I det äktenskapliga förbundet förverkligar mannen och kvinnan detta kall i ömsesidighet och i en fullständig och slutgiltig livsgemenskap.

1. När en man och en kvinna firar äktenskapets sakrament, kan man säga att Gud “speglar sig” i dem. Han präglar dem med sina egna ansiktsdrag och med sin outplånliga kärlek. Äktenskapet är en ikon av Guds kärlek till oss. Också Gud är nämligen gemenskap: de tre personerna, Fadern, Sonen och den Heliga Anden lever av evighet och för evigt i fulländad enhet. Och just detta är äktenskapets mysterium: Gud gör de tu till ett. Bibelns grundtext använder ett starkt uttryck: ”ett enda kött”, så intim är föreningen mellan man och kvinna i äktenskapet. Och just detta är äktenskapets mysterium: Guds kärlek speglar sig i paret som väljer att leva tillsammans. Därför lämnar mannen sitt föräldrahem för att leva med sin hustru och förenas så starkt med henne att bibeln säger att de tu blir ett enda kött.

2. I Efesierbrevet betonar Paulus att de kristna makarna avspeglar ett stort mysterium: relationen mellan Kristus och kyrkan, som är en äktenskapsrelation (jfr Ef 5:21-33). Kyrkan är Kristi brud. Detta är relationen. Det betyder att äktenskapet svarar på ett särskilt kall och bör betraktas som en konsakration (en vigning: jfr Gaudium et spes, 48; Familiaris consortio, 56). Det är en konsakration: mannen och kvinnan konsakreras i sin kärlek. Genom sakramentet får makarna ett alldeles eget uppdrag, att i vanliga, enkla ting synliggöra den kärlek med vilken Kristus älskar sin kyrka, genom att fortsätta ge sitt liv för den, i trohet och tjänande.

Det är sannerligen en förunderlig plan som ryms i äktenskapets sakrament! Den förverkligas i den mänskliga tillvarons enkelhet och bräcklighet. Vi vet hur många svårigheter och prövningar det finns i två makars liv. Det viktiga är att upprätthålla bandet till Gud, som är grunden för det äktenskapliga bandet. Det sanna bandet är alltid till Herren. När familjer ber, upprätthålls bandet. När maken ber för makan och makan ber för maken, då blir bandet starkt: de ber för varandra. Det är sant att i det äktenskapliga livet finns det många svårigheter; att arbetet och pengarna inte räcker, att barnen har problem. Ibland blir man och hustru litet nervösa och grälar. Det förekommer alltid gräl i äktenskapet och ibland kastar man tallrikar på varandra. Men vi skall inte bli ledsna för det, människolivet är sådant. Hemligheten är att kärleken är starkare än det ögonblick då man grälar, och därför råder jag alltid gifta par att aldrig avsluta dagen då de har grälat utan att samsas. Och för att samsas behöver man inte be FN komma hem för att skipa fred. Det räcker med en liten gest, en smekning. Och i morgon börjar man igen. Sådant är livet, och man måste våga fortsätta leva livet tillsammans. Detta är stort och viktigt. Det äktenskapliga livet är något vackert som vi alltid måste värna om, och ta hand om barnen.

På det här torget har jag redan talat om något som hjälper det äktenskapliga livet. Det är tre ord som man alltid skall säga, tre ord som måste finnas hemma: ursäkta, tack, förlåt. Tre magiska ord. Ursäkta, för att inte lägga sig i makarnas liv. Tack: att tacka den andra maken: tack för vad du har gjort för mig. Så viktigt det är att tacka! Och eftersom vi alla gör misstag, behöver vi ett annat ord som är svårt att uttala, men som man måste uttala: förlåt. Ursäkta, tack och förlåt. Genom dessa tre ord, genom att be för varandra, genom att alltid samsas innan dagen går över, kan äktenskapet fortsätta. De tre magiska orden, bönen, och att alltid samsas. Må Herren välsigna er, och be för mig.