Nordiska biskopskonferensens pressmeddelande

(26.03.2014) Den nordiska biskopskonferensen har haft sitt vårmöte i Lund. I pressmeddelande uttrycker de sin tacksamhet till den lutherske biskopen Antje Jackelén, för hennes gästfrihet. Vi läser:

”Norden tillägnad Jungfru Maria.

För 25 år sedan, tillägnade påven Johan Paulus II under ett pastoralt besök i Norden, dessa länder till Jungfru Marias förbön. I den St Thomas av Aquinos församling i Lund, förnyade och bekräftade kardinal Kurt Koch, ordförande i det påvliga rådet för främjandet av kristen enhet, detta engagemang.

Kardinalen och biskoparna deltog under en högtidlig ekumenisk vesper som firades i den lutherska domkyrkan i Lund i närvaron av en stor församling.

Vid ett möte mellan kardinal Koch, de katolska biskoparna och Uppsalas ärkebiskop Anders Wejryd samt biskop Jackelén diskuterade man firandet av reformations- jubileet år 2017 och andra frågor av gemensamt intresse.

Situationen i Ukraina
I ett uttalande uttrycker biskoparna sin oro för freden och stabiliteten i Ukraina. De varnar för aggression och beväpnat våld, och uppmanar alla inblandade parter til att söka fredliga lösningar genom förhandlingar och dialog. - Det finns inget moraliskt argument för användning av våld.

Biskopssynoden
På Biskopssynoden i Rom i oktober i år, kommer ordföranden för konferensen, biskop Anders Arborelius i Stockholm representera de nordiska stiften. Påven Franciskus har satt dagordningen för denna synod: Familj och evangelisation. Denna kommer att förbereda den ordinarie synoden 2015.
Kardinal Kurt Koch förnyade och bekräftade alltså vigningen av de nordiska länderna till Jungfru Marias Obefläckade Hjärta.

Devotionen till Marias hjärta har sin grund i evangeliet: Symeons profetia om att hennes
hjärta skulle genomborras av smärtans svärd, och evangelisten Lukas anmärkning (två
gånger) att Maria tog allt det som hände, Kristushändelsen, till sitt hjärta och begrundade
det. Efter bebådelsen flödade hennes hjärta över av jubel över inkarnationen och hennes
egen roll i den. Jesus själv hänvisade till Marias hjärta med sina ord om att de som hör Guds
ord och bevarar det är saliga. Kyrkofäderna utlade detta så att Maria är mer salig därför att
hon mottagit Kristus i sitt hjärta än genom sitt biologiska moderskap.

Hjärtat är i Bibeln symbol för personligheten och allt vad personen vill med sitt liv. Att viga sig
till Jesu hjärta är alltså att överlåta sig till Jesu person. Att viga sig eller andra till Marias
hjärta är att anförtro sig i hennes moderliga beskydd och förbön. Vid korset blev hon alla
lärjungars moder, ja, alla människors moder. Eva var alla människors urmoder, Maria blev
alla människors moder i nådens ordning. En vigning av Norden är att anförtro våra länder
och alla dess invånare, det vill säga alla Guds skingrade barn, i deras mors omtanke.

Följande bön lästes vid vigningen den 22 mars 2014 i S:t Thomas katolska kyrka:
Heliga Maria, Jungfru och Moder,
du Drottning över Nordens land,
med alla släkten prisar vi dig salig,
du som, full av nåd och framför andra kvinnor,
blev utvald till Guds port i världen.
I ditt obefläckade hjärta lyssnade du
och lydde den gudomliga kallelsen.
I full frihet, i tveklös tro
erbjöd du hela din varelse
som verktyg för världens räddning,
och du födde honom som är Livet.
Ditt Ja var början på en vandring i tro:
lyhörd för Gud lät du dig ledas av hans Ord.
Du växte med din Son
och följde honom på hans väg.
Du hade samma sinnelag som han.
Med odelat hjärta, fritt från svek och förställning,
ödmjuk, barmhärtig, nära dem som behövde dig,
sökte du det enda nödvändiga.
Du blev för hans skull flykting och främling i ett annat land.
Du betraktade, som en i folkskaran kring Jesus,
hans sätt att leva, tala, handla och möta människor.
Ett svärd gick genom ditt hjärta,
när han blev avvisad och utlämnad i syndares händer,
plågad, hånad och förkastad.
När hans stund var inne bevarade du tron,
en klart lysande låga i det stora mörkret.
Under korset blev du mor till alla Jesu lärjungar
och vägvisare till honom.
Du vakade i väntan på uppståndelsens morgon,
då ditt hjärta fylldes av ett outsägligt jubel.
Du, som burit honom under ditt hjärta,
fick dela hans uppståndelse och förhärligande.
Du, vår mor i nådens ordning,
vi anförtror Nordens länder och folk
i ditt moderliga beskydd.
Du och din Son är okända för många,
men också nu och här är ni med oss.
Du ser våra behov och säger till oss:
”Gör allt det han säger er!”
Lär oss finna Jesus i vår egen verklighet.
Visa oss att han är vägen, sanningen och livet.
Be för alla om trons oskattbara gåva.
Hjälp de kristna att trovärdigt vittna om Guds kärlek.
Bred din mantel över alla Guds barn
och försäkra dem om hans omsorg.
Vi vill som du blir hans verktyg.
Vi viger våra händer
till försvar för de skyddslösa och små,
och till att utföra Guds verk i världen.
Vi viger våra fötter till att gå i Jesu spår och närma oss vår nästa.
Vi viger våra tankar till att se, höra och handla i evangeliets ljus.
Vi viger våra hjärtan till att älska
och välja det som är Guds vilja.
Vi viger oss till ditt obefläckade hjärta,
du som vill det Gud vill,
så att Jesus kan utföra sitt verk i världen,
också här och nu, också i denna tid,
så full av löften och risker,
också i våra länder och i vår tids människor,
också i oss,
i alla dem som Gud har skapat
med hjärtan som längtar efter det sanna livet.
Heliga Jungfru och Moder,
håll din hand över Nordens länder
och led oss fram till Jesus,
vår mästare och vän,
vårt liv och vårt mål,
han som med Fadern och Anden
lever och råder i alla evigheters evighet.
Amen.
”På sin vandring mot ’det heliga berget som är Kristus, vår Herre och Gud’ (kollektbönen den
16 juli) har alla Karmels släkten, från sitt ursprung och fram till idag, sökt forma sina liv efter
Marias förebild.

För medlemmarna i Karmels familj är Jungfru Maria, Guds och människornas Moder, inte
endast en förebild att efterlikna utan även den blida närvaron av en Moder och syster att
anförtro sig åt. Med rätta uppmanade den heliga Teresa av Jesus sina systrar: ’Följ i Marias
spår och betänk hur stor denna Härskarinna är och hur gott det är att ha henne till
beskyddarinna.’ (Den inre borgen, III, 1,3).

Detta intensiva Marialiv, som kommer till uttryck i tillitsfull bön, hänförd lovprisning och ivrig
efterföljelse, låter oss förstå hur den mest genuina vördnadsbetygelsen för den heliga
Jungfrun, konkretiserad i skapularets ödmjuka tecken, är vigningen till hennes Obefläckade
Hjärta (jfr Pius XII:s brev Neminem profecto latet; Den dogmatiska konstitutionen om Kyrkan
Lumen gentium, nr 67).

Så växer det fram i hjärtat en allt djupare gemenskap och förtrolighet med den heliga
Jungfrun ’som ett nytt sätt att leva för Gud och att här på jorden låta den kärlek som Sonen,
Jesus, hyste till sin Moder Maria leva vidare’ (jfr Anförande vid Angelusbönen i Insegnamentii
XI/3, 1988, sid 173).”

Ur Påven Johannes Paulus II brev till Karmelitorden med anledning av skapularjubileet 2001