Den helige Josefs dag

(19.03.2014) Lyssna här: Den 19 mars firar vi den högtidliga festdagen för den helige Josef, Marias brudgum och världskyrkans skyddshelgon. Därför ägnar vi denna katekes åt honom. Han förtjänar all vår erkänsla och vår hängivenhet för hur han tog hand om den heliga jungfrun och sonen Jesus. Att vara omhändertagare är vad som utmärker Josef: det är hans stora uppdrag.

Idag tänkte jag ta upp frågan om omhändertagande ur ett speciellt perspektiv: det som handlar om fostran. Vi ser till Josef som till en förebildlig fostrare, som tar hand om Jesus och följer honom medan han växer ”i vishet, ålder och nåd”, som evangeliet säger. Han var inte Jesu fader: Jesu fader var Gud, men han fick ändå vara pappa för Jesus när denne växte upp. Och hur lät han honom växa upp? I vishet, ålder och nåd.

Vi börjar med åldern, som är den mest naturliga dimensionen: att växs fysiskt och psykologiskt. Tillsammans med Maria tog Josef hand om Jesus framför allt ur denna synvinkel. Han lät honom växa och såg till att inget saknades honom för en sund utveckling. Vi får inte glömma att hans omsorgsfulla omhändertagande av barnet också medförde flykten till Egypten, till den hårda tillvaron som flyktingar – Josef har varit en flykting, tillsammans med Maria och Jesus – för att fly undan Herodes’ hot. När de sedan återvände till fosterlandet och slog sig ned i Nasaret, följde en lång period då Jesus levde i sin familj. Under de åren lärde Josef Jesus också sitt yrke, och Jesus lärde sig att bli snickare tillsammans med sin fader Josef. Så lät Josef Jesus växa.

Den andra dimensionen av fostran är “visheten”. Josef var en förebild och en lärare för Jesus i denna vishet, som får sin näring i Guds Ord. Vi kan tänka på hur Josef lärde den lille Jesus att lyssna till den Heliga Skrift, särskilt när han följde med honom till synagogan i Nasaret på sabbaten. Josef tog med sig Jesus för att han skulle lyssna till Guds Ord i synagogan.

Och till sist, “nådens” dimension. Evangelisten Lukas säger om Jesus: ”Guds välbehag var med honom” (Luk 2:40). Här var förstås Josefs bidrag mer begränsat än när det gällde ålder och vishet. Men det vore ett allvarligt misstag att mena att en fader eller moder inte kan göra något för att fostra sina barn till att växa i Guds nåd. Att växa i ålder, att växa i vishet, att växa i nåd: detta är det arbete som Josef utförde med Jesus, att låta honom växa i tre dimensioner, att hjälpa honom växa.

Kära bröder och systrar, den helige Josefs uppdrag är förvisso unikt, för Jesus är fullständigt unik. Ändå är han en förebild för varje fostrare, särskilt för varje fader, i hur han tar hand om Jesus och fostrar honom till att växa i ålder, vishet och nåd. Därför anförtror jag åt hans beskydd alla föräldrar, prästerna – som är fäder – och alla dem som ägnar sig åt fostran i kyrkan och i samhället. Idag firas Fars dag, och därför vill jag hälsa alla fäder, alla pappor. Jag hälsar er av hela mitt hjärta. Jag gratulerar er på er dag! För er ber jag om nåden att alltid vara nära era barn, att låta dem växa, men att vara dem nära. De behöver er, er närvaro, er närhet, er kärlek. Var för dem som den helige Josef: ta hand om deras tillväxt i ålder, vishet och nåd. Vaka över deras vandring, fostra dem, och vandra med dem. Och med denna närhet blir ni äkta fostrare. Tack för allt det ni gör för era barn. Må den helige Josef välsigna er och följa er. Några av oss har förlorat sin pappa, Herren har kallat honom. Vi kan be för alla pappor i hela världen, för de pappor som lever och för de som är avlidna, och för våra egna pappor. Det kan vi göra tillsammans. Var och en minns sin pappa, som lever eller är död. Och vi ber till allas vår stora pappa, Fadern. Vi ber ”Fader vår” för våra pappor. Fader vår...