I övergången mellan det gamla och det nya förbundet

(19.03.2014)Kardinal Gianfranco Ravasi skriver om flyktingen Jesus i en artikel i Vatikanens dagstidning Osservatore Romano:

Jesu familj sällar sig till den långa lista som räcker sig till idag som omfattar flyktingar, illegala invandrare och migranter. Faktum är att när Jesusbarnet bara var ett par månader går Josef med honom och med sin fru Maria genom den judeiska öknen för att söka tillflykt i Egypten, bort från den blodtörstiga kung Herodes.

Betlehem är utgångspunkten i berättelsen. Den romerske kejsaren Hadrianus hade under det andra århundradet bekräftat förekomsten av de första kristna som bad runt en grotta som tidigare varit ett Adonistempel. Redan år 220 skrev den store kristne mästaren Origenes från Alexandria i Egypten när han kom till Palestina ”I Betlehem finns en grotta där Jesus är född enligt evangelierna. Där finns krubban där han låg insvept i lindor. Det som de visade var känt för alla områdets invånare. Ortsbefolkningen berättar för alla som vill höra på, att en viss Jesus, som de kristna dyrkade, föddes i denna grotta.” (Contro Celso, i, 51)Här har de kristna i sekler firat Herrens födelse med tro och glädje: katolikerna den 25 december, de ortodoxa den 6 januari, armenerna den 19 januari. Det är olika datum för att fira ett okänt datum det året – kanske var det år 6 f Kr då Jesus gick in i vår historia (det är känt att den nuvarande dateringen av den kristna eran nästan säkert är fel ). Även här visar han sig fattig, utanför alla register och kejserliga anteckningar.

Över honom ligger förtryckets mardröm. Jesus, som i Herodes hemliga polis ögon sågs som en av många små faror mot den officiella makten, behövde genast undanröjas.

Så börjar Jesu flykt.