Askonsdagen

(05.03.2014) Lyssna här: Hela påven Franciskus trosundervisning på Askonsdagen:
Med askonsdagen börjar fastans fyrtio dagar långa vandring fram till påskens tre heliga dagar, minnet av Herrens lidande, död och uppståndelse, som är hjärtat i vår frälsnings mysterium. Fastan förbereder oss för denna viktiga stund, och därför är det en viktig tid, en vändpunkt som kan hjälpa var och en av oss att förändras. Vi behöver alla förbättras, förändras till det bättre. Fastan hjälper oss att lämna våra trötta sedvänjor och den lata vanan vid det onda som belägrar oss. Under fastan riktar kyrkan två viktiga uppmaningar till oss: att blir mer medvetna om Kristi återlösningsverk, och att ta vårt dop på större allvar.

Medvetenheten om de förunderliga ting som Herren har gjort för vår räddning gör vår tanke och vårt hjärta tacksamma gentemot Gud, för vad han har gett oss, för allt det han gör för sitt folk och för hela mänskligheten. Därifrån börjar vår omvändelse. Den är vårt tacksamma svar på Guds kärleks underbara mysterium. När vi ser denna kärlek som Gud har för oss, känner vi att vi vill närma oss honom. Detta är omvändelsen.

Att leva vårt dop ända i botten – det är den andra uppmaningen – betyder också att inte vänja sig vid situationer av förnedring och misär som vi möter när vi vandrar längs gatorna i våra städer och våra länder. Det finns en risk att passivt acceptera somliga beteenden och att inte förundras inför den sorgliga verklighet som omger oss. Vi vänjer oss vid våldet, som om det vore en självklar daglig nyhet. Vi vänjer oss vid att bröder och systrar sover på gatan, att de inte har tak över huvudet. Vi vänjer oss vid flyktingar som söker frihet och värdighet, som inte tas emot så som borde ske. Vi vänjer oss vid att leva i ett samhälle som vill klara sig utan Gud, där föräldrar inte längre lär sina barn att be eller att göra korstecknet. Vet era barn hur man gör korstecknet? Vet era barnbarn hur man gör korstecknet? Har ni lärt dem det? Kan de bönen Fader vår? Kan de bönen Hell dig Maria? Att vänja sig vid ickekristna beteenden är narkotika för hjärtat.

Fastan är en tid som försynen ger oss för att ändra väg, för att på nytt förmå reagera inför det onda som alltid utmanar oss. Fastan skall för oss vara en tid av omvändelse, personlig och gemensam förnyelse genom att man närmar sig Gud och förtröstansfullt bejakar evangeliet. På så sätt låter den oss också se våra bröder och deras behov med nya ögon. Därför är fastan är lämplig tid för att omvända sig till kärlek till Gud och nästan. En kärlek som förmår ta till sig Herrens frivilliga barmhärtighet, han som ” blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.” (jfr 2 Kor 8:9). Genom att meditera över trons centrala mysterier, Kristi lidande, kors och uppståndelse, förstår vi att återlösningens måttlösa gåva har getts oss genom Guds fria vilja.

Grundläggande beståndsdelar i fastetiden är tacksägelse till Gud för hans korsfästa kärleks mysterium, äkta tro, omvändelse, och ett hjärta som öppnar sig för våra syskon. I denna vandring vill vi särskilt förtröstansfullt be jungfru Maria om hennes beskydd och hjälp. Må hon, som var den första som trodde på Kristus, åtfölja oss i dessa dagar av intensiv bön och bot för att vi skall bli renade och förnyade i anden för att kunna fira hennes sons påsks stora mysterium.