Påvens sekreterare om det första året "Franciskus är en outtröttlig missionär, som
ber rosenkransen när han vilar"
(11.03.2014) På torsdag är det ett år sedan påven Franciskus valdes till påve. Bland
de personer som närmast har följt den Helige Fadern under det här året är hans personliga
sekreterare, Msgr. Alfred Xuereb, som nyligen utnämndes av påven till generalsekreterare
för Vatikanens ekonomisekretariat. För Vatikanradion berättar han om påven Franciskus
oförglömliga första år som påve.
Han börjar med att beskriva dagarna då den
gamle påven avgick och lämnade det apostoliska palatset. ”Från den 28 februari till
den 15 mars, två dagar efter valet av den nye påven, stannade jag vid Benedictus XVI:s
sida i Castel Gandolfo, för att hålla honom sällskap och hjälpa honom. För mig var
det ett djupt gripande ögonblick, eftersom jag hade varit vid hans sida i fem år och
att lösgöra mig från honom var mycket svårt. Det var bråttom för Vatikanen bad mig
att skynda tillbaka, eftersom påven Franciskus öppnade själv sin post, ensam, och
hade inte en sekreterare som hjälpte honom.”
”Med klump i halsen och tårar
i ögonen tog jag avsked av påven Benedictus och tackade honom för hans faderskap.
Jag knäböjde och med en faders ömma blick välsignade han mig.”
Mötet med Franciskus
ägde rum i den nye påvens vänliga och skämtsamma anda, beskriver Msgr. Xuereb. ”När
jag klev in viftade han med ett brev i handen och sa att någon hade talat illa om
mig. Jag blev mållös men så förstod jag att han skojade och syftade till det brev
som påven Benedictus hade sänt honom för att informera honom om att jag var fri och
till hans tjänst. Påven Franciskus bad mig sätta mig ner och frågade broderligt om
jag vill hjälpa honom i hans allvarliga uppgift.”
”Det som framförallt slår
mig med påven Franciskus är hans beslutsamhet”, fortsätter Msgr. Xuereb. ”Den kommer
säkert från Gud. Han är en andlig man och söker Guds inspiration genom bönen. Påvens
hastiga beslut att besöka Lampedusa, var ett resultat av hans bön. Varje gång han
gick in i kapellet förstod han att han måste åka dit personligen, och träffa de skeppsbrutna
och sörja tillsammans med de över de döda. På samma sätt beslutar han sig om vilka
personer han ska välja att samarbeta med.”
Vad gäller påven Franciskus offentligt
säger Msgr. Xuereb att han spontant tänker på missionären – på den klassiska missionär
som beger sig till ursprungsbefolkningen för att tala om evangeliet och Jesus. Han
vänder sig till de vilsna själarna och med avsikt att leda de till evangeliets hjärta.”
Msgr.
Xuereb säger att påven Franciskus ser klerikalism och kasuistik som stora hinder för
att man ska känna sig älskad av och i enhet med kyrkan. Präster och kyrkoherdar berättar
dagligen om hur många som har återvänt till biktstolen och till att praktisera tron
tack vara att de känner sig uppmuntrade av påven. Detta särskilt efter det att påven
har påmint om att Gud aldrig tröttnar på att förlåta syndarna.
Påvens sekreterare
bekräftar i intervjun att påven Franciskus är outtröttlig: ”Han förlorar inte en minut.
När han känner att han behöver en paus, då sluter han inte ögonen och gör ingenting
– utan då börjar han be rosenkransen. Han ber åtminstone tre rosenkransar om dagen.
"Det hjälper mig att slappna av" säger han. Därefter återupptar han sitt arbete. Han
förbereder predikningar, skriver brev, ringer samtal och talar med personalen som
han möter och hör sig för om deras familjer.”
Msgr. Xuereb talar i intervjun
även om den särskilda relationen mellan påven Franciskus och påven emeritus Benedictus
XVI. ”Franciskus konsulterar ofta den gamle påven och kräver att få veta hans synpunkt.
Det vore en stor förlust att inte utnyttja denna stora källa till visdom och erfarenhet!
Han sa från början att det var som att ha en farfar boende hemma - en ovärderlig gåva,
liknande den en nyvald biskop upplever med stödet av en vis biskop emeritus. Påven
Franciskus vill ha honom närvarande, som när statyn av ärkeängeln Michael invigdes
i Vatikanträdgårdarna, och då han övertygade honom att delta vid konsistoriet. Det
är en närvaro som berikar Franciskus pontifikat.
Påven Benedictus sa alltid
”Herren kommer att hjälpa oss” när vi stod inför en svår situation. Denna tillit till
Gud och överlämnade till hans plan vittnade både Johannes Paulus II, Benedictus XVI
och påven Franciskus om, avslutar Msgr. Xuereb, om de tre påvar som han har haft glädjen
att tjäna.