De sjukas smörjelse

(26.02.2014) Lyssna här: Idag tänkte jag tala om sakramentet “de sjukas smörjelse”, som låter oss erfara Guds påtagliga medlidande med människan. Förr kallades det ”den sista smörjelsen”, för man såg det som en andlig tröst inför den annalkande döden. Att istället tala om ”de sjukas smörjelse” hjälper oss att vidga perspektivet till erfarenheten av sjukdom och lidande mot Guds barmhärtighets horisont.

1. En biblisk berättelse är ett slags ikon som uttrycker hela djupet hos mysteriet i de sjukas smörjelse. Det är liknelsen om den barmhärtige samariern i Lukasevangeliet (10:30-35). Varje gång vi firar detta sakrament kommer Herren Jesus genom prästens person nära den som lider och är svårt sjuk eller gammal. Liknelsen säger att den barmhärtige samariern tog hand om den lidande mannen och hällde olja och vin på såren. Oljan för tanken till den olja som varje år välsignas av biskopen i skärtorsdagens oljevigningsmässa just för de sjukas smörjelse. Vinet är en symbol för Kristi kärlek och nåd, som springer fram ur hans gåva av sitt eget liv för oss, och som kommer till uttryck i hela sin rikedom i kyrkans sakrament. Till sist överlämnas den lidande personen åt en värdshusvärd, som skall fortsätta ta hand om den utan att bry sig om vad det kostar. Vem är denna värdshusvärd? Det är kyrkan, den kristna gemenskapen, det är vi. Åt oss anförtror Herren Jesus varje dag dem som lider till kropp och själ för att vi skall fortsätta att hälla hela hans barmhärtighet och frälsning över dem, måttlöst.

2. Jakobs brev påminner uttryckligen om detta uppdrag där det förmanar: “Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse” (5:14-15). Så gjorde man alltså redan på apostlarnas tid. Jesus lärde nämligen sina lärjungar att måna om sjuka och lidande som han själv gjorde. Han gav dem förmågan och uppgiften att fortsätta sprida lindring och frid, i hans namn och enligt hans hjärta, genom den särskilda nåden i detta sakrament. Men det betyder inte att vi till varje pris skall vänta oss ett mirakel eller att alltid kunna botas. Däremot innebär det Jesu närhet till sjuka och också gamla, för varje gammal människa över 65 år kan ta emot detta sakrament, genom vilket Jesus själv närmar sig.

Ibland när någon är sjuk tänker man: “låt oss kalla på en präst”; “nej, det betyder olycka, vi kallar inte på prästen”, säger kanske någon, eller: “det skulle bara skrämma den sjuke”. Varför tänker man så? Därför att man ofta tror att efter prästen kommer begravningsbyrån. Och det är inte sant. Prästen kommer för att hjälpa den som är sjuk eller gammal. Därför är det så viktigt att prästen besöker de sjuka. Man skall be prästen besöka den sjuke och säga: “kom, ge smörjelsen och välsigna den sjuke”. Det är Jesus själv som kommer för att stötta den sjuke, för att ge honom kraft och hopp, för att hjälpa honom: också för att förlåta hans synder. Detta är viktigt! Man får inte tänka att detta är tabu, för det är alltid bra att veta att vi inte är ensamma i lidandets och sjukdomens stund. Prästen och de som är närvarande vid de sjukas smörjelse representerar hela den kristna gemenskapen, som samlas som en enda kropp kring den som lider och dess familj, när deras tro och hopp, och stöttar dem med bön och broderlig värme. Men den största trösten kommer av att den som blir närvarande i sakramentet är själve Herren Jesus, som tar vår hand, klappar den som man gjorde med sjuka, och påminner oss om att nu hör vi till honom och att inget – inte ens det onda eller döden – kan någonsin skilja oss från honom. Men brukar vi verkligen kalla på prästen för att han skall komma till våra sjuka – ja, inte bara för en influensa som går över på tre-fyra dagar, utan för en allvarlig sjukdom - och till våra gamla för att ge dem detta sakrament, denna tröst, denna Jesu kraft för att gå vidare? Låt oss göra det!