Påven Franciskus: "Kristen helighet är frukten av att vi fogar oss efter Guds Ande"

(24.02.2014) Påven Franciskus celebrerade på söndagen den 23:e februari en högtidlig tacksägelsemässa i S:t Peterskyrkan dagen efter det att 19 biskopar inkorporerats i Kardinalskollegiet. Här följer den fullständiga svenska översättningen av påvens predikan i mässan:


"'Barmhärtige Fader, med Din hjälp kan vi bli alltmer uppmärksamma på Andens röst.' Denna bön som inleder dagens liturgi påminner oss om något fundamentalt: vi är kallade att lyssna till den Helige Ande som ger liv åt och vägleder Kyrkan. Med sin skapande och förnyande kraft uppehåller Anden alltid hoppet hos Guds folk på dess pilgrimsfärd genom historien, och, som Parakleten-Hjälparen, stöder Han alltid de kristnas vittnesbörd. Idag, så här tillsammans med de nya kardinalerna, vill vi lyssna till Andens röst när Han talar till oss genom de läsningar ur Skriften vilka vi just har hört.


I den första läsningen hör vi Herrens kallelse till sitt folk: 'Ni skall vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig' (3 Mos 19:2). I evangeliet genljuder Jesus denna uppmaning: 'Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig' (Matt 5:48). Dessa ord utmanar oss alla som Herrens lärjungar. Idag uttalas de speciellt till mig och till er, kära bröder kardinaler, och på ett särskilt sätt till dem av er som igår inträdde i Kollegiet. Att efterlikna Guds helighet och fullkomlighet kan verka som ett onåbart mål, fast den första läsningen och evangeliet erbjuder oss konkreta exempel som möjliggör för Guds handlingssätt att kunna bli normen för vårt eget. Men vi får inte glömma att utan den Helige Ande är våra bemödanden förgäves! Kristen helighet är inte först och främst resultatet av våra egna ansträngningar, utan frukten av att vi fogar oss - av vilja, och kultiverat - efter Guds trefaldigt Helige Ande.


Tredje Mosebok säger: 'Du skall inte bära agg mot din landsman ... Du skall inte ta hämnd och inte hysa vrede ... utan du skall älska din nästa som dig själv' (3 Mos 19:17-18). Detta förhållningssätt föds ur Guds helighet. Vi, däremot, är så annorlunda, så själviska och stolta... och ändå, Guds godhet och skönhet lockar oss och den Helige Ande kan rena, omvandla och forma oss dag efter dag.


I evangeliet talar Jesus också till oss om helighet, och förklarar för oss den nya lagen, hans lag. Han gör det genom att kontrastera den bristfälliga rättvisan hos de skriftlärda och fariséerna mot den högre rättvisan i Guds rike. Den första motsättningen i dagens evangelieläsning syftar på hämnd: 'Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er... om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra mot honom' (Matt 5:38-39). Vi ska alltså inte bara undvika att ge tillbaka till andra det onda som de har gjort mot oss, utan istället generöst försöka göra dem gott.


Den andra kontrasten refererar till våra fiender: 'Ni har hört att det blev sagt: du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er' (Matt 5:43-44). Jesus ber dem som vill följa honom att älska dem som inte förtjänar det utan att förvänta sig någonting tillbaka, och på detta sätt fylla tomheten i mänskliga hjärtan, relationer, familjer, gemenskaper, ja i hela världen. Jesus har inte kommit för att lära oss goda seder som t ex att bete sig på rätt sätt vid middagsbordet! För att göra det hade han inte behövt stiga ner från himlen och dö på ett kors. Kristus kom för att rädda oss, för att visa oss vägan, den enda vägen ut ur syndens kvicksand, och den vägen är barmhärtighet. Att vara ett helgon är ingen lyx. Det är en nödvändighet för världens frälsning.


Kära bröder kardinaler, Herren Jesus och vår Moder Kyrkan ber oss att med större iver och glöd bära vittnesbörd om dessa vägar till personlig helighet. Det är exakt denna större självutgivelse, helt fritt erbjuden, som utgör heligheten hos en kardinal. Vi älskar, alltså dem som är fientliga till oss; vi välsignar dem som talar illa om oss; vi hälsar med ett leende dem som kanske inte förtjänar det. Vi försöker inte hävda oss själva; vi motsätter oss arrogans med saktmod; vi glömmer förödmjukelser som vi har upplevt. Må vi alltid tillåta oss själva att vägledas av Kristi ande, av Honom som offrade sig själv på korset för att vi skulle kunna bli 'kanaler' genom vilka hans barmhärtighet och kärlek kan flöda. Detta är den rätta hållningen hos en kardinal, detta är hans sätt att agera. En kardinal går in i den Romerska Kyrkan, inte i ett kungligt hov. Må vi alla undvika, och hjälpa andra att undvika, vanor och handlingssätt som påminner om hovet: intriger, skvaller, klickbildning, svågerpolitik och gynnande. Må vårt språk vara evangeliets: 'vad ni säger skall vara ja eller nej'; må vårt förhållningssätt vara Saligprisningarnas och vår väg helighetens.


Den Helige Ande talar också till oss idag genom den Helige Paulus ord: '...ni är Guds tempel ... Guds tempel är heligt, och ni är det templet' (1 Kor 3:16-17). I detta tempel, som vi är, firas en existentiell liturgi: godhetens, förlåtelsens, tjänstens; med ett ord, kärlekens liturgi. Detta vårt tempel befläckas om vi försummar våra plikter gentemot vår nästa. Närhelst den minsta av våra bröder och systrar finner en plats i våra hjärtan är det Gud själv som finner en plats där. När denne broder eller syster utestängs är det Gud själv som inte blir välkomnad. Ett hjärta utan kärlek är som en avsakraliserad kyrka, en byggnad som har dragits tillbaka från Guds tjänst och överlämnats åt ett annat syfte.


Kära bröder kardinaler, må vi förbli förenade i Kristus och med varandra! Jag ber er att förbli nära mig med era böner, era råd och er hjälp. Och jag ber er alla, biskopar, präster, diakoner, ordensmän, ordenskvinnor och lekfolk att tillsammans bönfalla den Helige Ande att Kardinalskollegiet alltid må bli mer innerligt i pastoral barmhärtighet och fyllt med helighet, för att kunna tjäna evangeliet och hjälpa Kyrkan att utstråla Kristi kärlek i vår värld."