Påvens budskap till Världsungdomsdagen 2016: ”Ha mod till fattigdom inför Gud”

(06.02.14) Saliga de fattiga, renhjärtade och barmhärtiga – dessa Matteusevangeliets saligprisningar sätter påven Franciskus i centrum av sitt budskap till nästa internationella, katolska Världsungdomsdag. Budskapet är tänkt att tjäna som orientering för katolska ungdomar världen över under de kommande åren fram till Världsungdomsdagen som nästa gång anordnas år 2016 i Krakow i Polen, och dit även påven Franciskus väntas. Budskapet offentliggjordes av Vatikanen under torsdagen den 6:e februari och i skrivelsen pläderar påven för en livsstil präglad av ”fattigdom inför Gud”.


”I en tid när många människor lider under den ekonomiska krisen kan det verka olämpligt att sammankoppla fattigdom med lycka”, säger Franciskus men skissar sedan på en ”lyckomodell” som står i motsats till allt det som media och de förhärskande opinionerna förmedlar. ”Fattigdom betyder frihet – frihet från saker”. Och han uppmanar ungdomen till en livsstil av att vara nöjd i det enka, en livsstil som söker det väsentliga istället för att kvävas av konsumtion och överflöd: ”Låt oss befria oss från habegär, från de först avgudade och sedan slösade pengarna. Låt oss ge Jesus första platsen. ... Man måste vara beredd att ändra sin livsstil och undvika slöseri också för att övervinna den ekonomiska krisen. På samma sätt som lycka kräver mod behövs det också mod för att kunna vara nöjd med det enkla”, enligt påven.


Fattigdom lär oss ödmjukhet och gudstillit, fortsätter den Helige Fadern och påminner om att ”en människas värde inte bedöms efter hennes egendomar ... en fattig, en människa utan materiella tillgångar, behåller alltid sitt människovärde”. Till den eftersträvansvärda fattigdomen hör också ”medvetenheten om de egna gränserna”. Här ser påven en nyckeluppgift för de unga, som han uppmanar till en verksam solidaritet med de fattiga: ”Åt er unga uppdrar jag på ett särskilt sätt arbetet med att återigen sätta solidariteten i centrum av den mänskliga kulturen”. Franciskus räknar i sammanhanget upp ”gamla och nya former av fattigdom”: arbetslöshet, flyktingskap och beroenden ”av olika slag”, såväl som en utbredd hopplöshet i relation till den rådande krisen. Här gäller det, manar han, att vara ”vaksam” och ”informerad” och ”övervinna frestelsen av likgiltighet”.


Utöver sambandet mellan fattigdom och lycka framhåller påven i sitt budskap också sambandet mellan glädje och att ge tron vidare, ett tema som han hämtar ur sin Apostoliska uppmaning, Evangelii Gaudium: ”Evangeliseringen blir i vår tid bara möjlig genom förmedlingen av glädje”, säger han sig vara övertygad om. Han vill inspirera de unga att inte nöja sig med ”billiga erbjudanden” av påstådd lycka: ”Sträva istället efter stora ting! Gör era hjärtan vida!” Strävan efter framgång och snabba nöjen leder inte till någon äkta tillfredsställelse, enligt påven Franciskus. Det skulle vara ”mycket sorgligt” att få se en ”mätt men svag ungdom” utan hjärta för nästan och utan självförtroende: ”Ha modet att gå mot strömmen! Ha modet att sträva efter den sanna lyckan! Säg ’nej’ till en kultur präglad av det tillfälliga, av ytlighet och av utsortering – en kultur som håller er för oförmögna att överta ansvar och möta livets stora utmaningar!”