Protesterna i Ukraina – en ”rörelse för värdighet”, säger biskop
(29.01.14) Den senaste tidens gatuprotester i Ukraina handlar mer om en växande folkrörelse
än enbart ett politiskt uttryck, säger den ukrainske grekisk-katolske biskopen Borys
Gudziak i en intervju med Vatikanradions Laura Ieraci. Medan media i väst rapporterar
att protesterna motiverats av den ukrainska regeringens vägran att underteckna ett
avtal som skulle ha fört landet närmare övriga Europa, säger biskop Gudziak att händelserna
”har en mycket bredare kontext och en djupare innebörd.”
Majdan-rörelsen
är en reaktion mot en allmän stämning av fruktan och rädsla i Ukraina, liksom mot
den hänsynslösa korruptionen i landet, säger biskopen vidare. Det är en rörelse som
kommer ur ”principer och värdighet, med andliga uttryck. ... Folket är moraliskt uppgivet
så vad som började som en Euro-Majdan är faktiskt nu en Majdan av värdighet, av att
medborgarna erkänner något som snarare är transcendent, ett i grunden andligt värde
– att varje person är skapad i värdighet till Guds avbild.”
Biskop Gudziak
leder det ukrainska grekisk-katolska biskopsdömet i Frankrike, Belgien och Luxenburg.
Han fungerar också som president för det ukrainska katolska universitetet i Lviv.
”Efter 20-talet år av oberoende är Ukraina kanske halvvägs på sin pilgrimsfärd från
fångenskapens till löftets land”, säger han med anledning av att många av spåren från
den tidigare totalitära regimen bara sakta skjuts åt sidan. ”Att släppa slaveriets
mantel är inte lätt.”
För att nu försöka tjäna de protesterandes andliga
behov har präster från den ukrainska grekisk-katolska kyrkan, de olika ortodoxa kyrkorna,
den romersk-katolska kyrkan och protestantiska gemenskaper, såväl som judiska och
muslimska andliga ledare, förenat sig med proteströrelsen. ”I grunden har Kyrkan kommit
dit människorna har bett henne att vara”, säger biskop Gudziak.
Den religiösa
närvaron på det stora Självständighetstorget i Kiev – eller Majdan Nezalezjnosti som
det heter – är uppenbar. Samfunden håller ekumenisk bön vid lunchtid på söndagar,
och under nätterna när rädslan för våld är som störst, leds gemensam bön från den
stora scenen på slaget varje timme, berättar biskopen vidare. Mässor och andra gudstjänster
hålls och ”kyrkliga tält” sätts upp på torget, där människor kan be i stillhet framför
en ikon, få andlig vägledning och bikta sig. ”Kyrkan försöker, i enlighet med den
insikt som påven Franciskus har uttryckt, försäkra att herdarna luktar som fåren”,
sammanfattar Gudziak.
I början av januari skickade Kulturministeriet ett
brev till den grekisk-katolska kyrkans överhuvud, med hotet att kyrkans engagemang
i protesterna skulle kunna leda till ett återkallande av hennes juridiska status.
”Detta är ett väldigt allvarligt hot riktat mot kyrkan som ju under större delen av
1900-talet var förbjuden”, påpekar Gudziak. Mellan 1945 och 1989 var den ukrainska
grekisk-katolska kyrkan den största illegala kyrkan i världen och en kraft att räkna
med i motståndet mot Sovjetunionen. Som resultat härav hölls alla biskopar fängslade.
”P g a hennes fria och värdiga hållning under Sovjettiden, gick kyrkan in i självständighetstiden
med en unik moralisk auktoritet”, förklarar biskopen, och idag utövar kyrkan ett stort
inflytande på frågor som rör frihet, värdighet, rättvisa och likhet inför lagen. ”Kyrkan
talar om dessa principer eftersom de är principerna för vår Frälsare”, slår biskop
Gudziak fast.
Med anledning av våldet som utövats mot de protesterande
säger biskopen: ”Rädslan i Ukraina sitter under huden och poppar upp bara man skrapar
på ytan. För att systemet historiskt har dödat så systematiskt är människor rädda
för systemet. Den Majdan-rörelse vi nu ser är ett sätt att besvara denna rädsla.”
Biskopen uppmanar till bön för fred och omvändelse i Ukraina. Han uppmanar också människor
att hålla sig informerade om vad som verkligen händer i landet och att försöka förstå
dess geopolitiska betydelse för Europa. Han uppmuntrar omvärlden att uttrycka solidaritet
med dem som protesterar.
Kampen mot totalitarismen på 1900-talet har varit
en ”skola för tron” och en erfarenhet, som enligt biskopen, har ”mycket att erbjuda
västra Europa och den bredare internationella och kyrkliga gemenskapen. Ukraina och
kyrkan här har ett stort ansvar att dela denna erfarenhet. Idag växer kyrkan och jag
är övertygad om att hon är kallad att hjälpa den universella kyrkan på sätt som fortfarande
är okända för oss”, avslutar biskop Borys Gudziak.