Påven Franciskus: ”Den som hatar sin broder är en mördare”

(23.01.14) ”Avund, svartsjuka och pladder”: på den sjätte dagen i böneveckan för kristen enhet – torsdagen den 23:e januari – förklarade påven Franciskus, i sin predikan i morgonmässan i Casa Santa Marta i Vatikanen, dessa egenskaper som skiljer ut oss från, och förstör, gemenskapen. Som i historien med Kain och Abel eller hos kung Saul och hans konkurrent David blir avundet snabbt till en svår oro som inte kan tolerera den broder eller syster som har något som inte jag har, fastslog den Helige Fadern.


”Svartsjuka leder till döden. Avund leder till döden. Det är precis genom denna dörr, avundets dörr, som djävulen träder in i världen. Avund och svartsjuka öppnar dörren för allt dåligt. Och de splittrar gemenskapen. En kristen gemenskap där medlemmar präglas av avund och svartsjuka kommer att splittras: den ene mot den andre. Det är ett starkt gift. Det är ett gift som vi redan på Bibelns första sida kan finna hos Kain.”


I ett människohjärta som är fullt av avund och svartsjuka inträffar två tydliga saker, förklarade påven vidare: ”Först finns där en bitterhet, ja en avundsjuk person är en bitter person, som inte sjunger eller lovar och som inte kan glädja sig. Den ser alltid bara på det som den inte har, och det ger en bitterhet som kan breda ut sig i hela gemenskapen”, menade Franciskus och fortsatte:


”Det andra som svartsjuka och avund leder till är pladder och förtal. När man inte kan acceptera att någon har något som man själv inte har, är lösningen att göra ner honom eller henne, så att man själv framstår som bättre. Och medlet för detta är pladder, elakt prat. Den som söker kommer alltid att finna avund och svartsjuka bakom elakt pladder. Detta pladder splittrar gemenskapen, förstör den. Därför är det djävulens vapen.”


”Den som hatar sin broder är en mördare”, citerade påven Franciskus vidare ur Första Johannesbrevet. Det finns, menar han, så många goda kristna gemenskaper som har börjat så bra men sedan genomträngts av avundets gift – och därmed av ledsamhet och skvaller.


”Låt oss därför i denna mässa be för våra kristna gemenskaper, att avundets frö inte sås eller får gro bland oss, att svartsjukan inte finner någon plats i våra hjärtan, i våra gemenskapers hjärta. Så kan vi, lovprisande Herren, gå vidare i glädje. Detta är en stor nåd: nåden att inte hemfalla åt ledsamhet och att stå emot avundet och svartsjukan.”