Påven Franciskus till det ekonomiska toppmötet i Davos: Affärsverksamhet är en
kallelse i hela mänsklighetens tjänst
(21.01.14) Påven Franciskus har sänt ett särskilt budskap till det 44:e årliga mötet
med World Economic Forum i schweiziska Davos, med drygt 2 500 deltagare från politikens
och näringslivets ledarskikt över hela världen, varav 40-talet stats- och regeringschefer.
Mötet pågår formellt mellan 22-26 januari men öppnades informellt redan på tisdagen
den 21:a januari.
Påvens budskap lästes upp av kardinal Peter Turkson,
ordförande i det Påvliga rådet för rättvisa och fred, och inleds med förhoppningen
att mötet ska erbjuda en god möjlighet att djupare reflektera över orsakerna till
den ekonomiska kris som har påverkat världen under de senaste fem åren. Till detta
vill påven med sin hälsning ”erbjuda några tankar i hopp om att de kan berika diskussionerna
vid mötet”.
Franciskus rekapitulerar därefter sin s k Apostoliska uppmaning
från före jul – Evangelii Gaudium – där han konstaterar att vår tid har medfört många
goda förändringar med ”viktiga konsekvenser för mänkslighetens liv”. Faktum är, påpekar
han, att ”vi måste lovorda de steg som har tagits för att förbättra människors välfärd
inom områden som hälsovård, utbildning och kommunikationer, liksom på många andra
fält av mänsklig verksamhet”. Det moderna näringslivet har spelat en ”fundamental
roll” i denna utveckling, för vilken det ska ha sitt rättmätiga erkännande, konstaterar
påven.
Men samtidigt som utvecklingen har minskat fattigdomen för ”ett
stort antal människor” har den också inneburit en ”omfattande social exkludering.
Fakum är att majoriteten av världens män och kvinnor i vår tid fortfarande erfar daglig
osäkerhet, vilket ofta får dramatiska konsekvenser. ... jag vill därför understryka
vikten av att olika politiska och ekonomiska verksamheter bidrar till värdigheten
hos varje mänsklig person och det allmänna bästa.” Men, fortsätter påven Franciskus
kritiskt, en sådan insikt verkar ”ibland bara vara ett tillägg i efterhand. ... Det
är oacceptabelt att tusentals människor fortsätter att dö av hunger varje dag, trots
att avsevärda mängder av mat faktiskt är tillgängliga men ofta bara slängs.” Den Helige
Fadern fortsätter beskrivningen av dagens stora utmaningar som, trots alla hittillsgjorda
framsteg, pockar på en lösning, med att påminna om situtationen för världens flyktingar,
av vilka många inte bara förvägras gästfrihet utan också ”omkommer när de flyttar
från ställe till ställe”.
Påven säger att han är medveten om att dessa
hans ord är kraftiga och dramatiska men att han framför dem i en positiv tilltro till
att mötet i Davos och människorna där kan göra skillnad: ”Faktum är att de som har
visat sin skicklighet, genialitet och professionalitet i att vara innovativa och förbättra
livet för så många människor, kan ställa sin förmåga till tjänst för dem som fortfarande
lever i förskräcklig fattigdom.”
Därför manar påven till ett förnyat och
vidgat ansvarskännande hos alla parter. Återigen citerar han sin Apostoliska uppmaning
(paragraf nr 203) där han framhåller: ”Näringsliv och affärer är – faktiskt – en kallelse,
och en ädel sådan, förutsatt att de som engagerar sig låter sig utmanas av en större
mening i livet.” Med en sådan utgångångspunkt kan det allmänna bästa uppnås effektivare
och världens rikedomar göras mer tillgängliga. Ekonomisk tillväxt, påpekar påven Franciskus
vidare, är en förutsättning för detta men garanterar inte ensam att stora sociala
och ekonomiska skillnader utjämnas. Franciskus citerar här sin företrädare Benedictus
XVI:s socialencyklika Caritas in Veritate från 2009, som säger att det först och främst
krävs en ”transcendent vision av den mänskliga personen”, eftersom ”utan perspektivet
av evigt liv förnekas mänskligt framsteg i denna världen sitt utrymme att andas”.
På basis av detta uppmanar påven till beslut, mekanismer och processer som inriktas
på att fördela välståndet bättre, finna nya källor till sysselsättning och konkreta
program för fattigdomsbekämpning som ”går utöver enkel understödstagaranda”.
Kan
ett etiskt förhållningssätt med utgångspunkt i en sådan öppenhet för det transcendenta,
alltmer vägleda den politiska och ekonomiska verksamheten, kommer alla de ”stora mänskliga
och moraliska resurser” som påven finner i ”det internationella näringslivets... många
män och kvinnor med stor personlig ärlighet och integritet”, vägledda av ”höga ideal
om rättvisa, generositet och omsorg om den mänskliga familjens utveckling”, på rätt
sätt att kunna tjäna lösningarna på vår tids sociala och ekonomiska utmaningar.” Innan
han avslutar med att tillönska Guds välsignelse för mötesdeltagarna, deras familjer
och deras arbete, sammanfattar påven Franciskus sitt budskap med att be mötesdeltagarna
”säkerställa att välståndet ska tjäna mänskligheten och inte styra den”.