Uttalande efter Syrienmötet i Vatikanen: ”Syrien – kan vi förbli likgiltiga?”
(14.01.2013) Inför den internationella Syrienkonferensen i Genève den 22 januari diskuterade
ledande politiker och experter konflikten bakom stängda dörrar i Vatikanen den 13
januari. Studiedagen under temat ”Syrien – kan vi förbli likgiltiga?”, ägde rum på
måndagen vid den påvliga Vetenskapsakademien för att studera inbördeskriget i Syrien
och leta efter sätt att få ett slut på konflikten. Bland deltagarna fanns olika kyrkoledare
och experter inom politik, diplomati, kultur och ekonomi. Bland andra tidigare chef
för FN:s atomorgan IAEA, Mohamed ElBaradei, den förre brittiske premiärministern Tony
Blair och andra internationella politiska representanter hade inbjudits. Ordföranden
för det Påvliga rådet för interreligiös dialog, kardinal Jean Louis Tauran, inledde
diskussionerna.
Konferensen i Vatikanen organiserades på påven Franciskus
egen begäran. Den behandlade politiska och militära frågor och även den interreligiösa
dialogen i området. Från Syrien hade den kaldeiske biskopen av Aleppo och ledaren
för Caritas Syrien, Antoine Audo kommit, liksom från Genève Vatikanens ständige observatör
vid FN, ärkebiskop Silvano Tomasi.
Nedan följer vår svenska översättning av
ett officiellt uttalande från mötet.
************************
Om överläggningarna
i den Påvliga vetenskapsakademin rörande krisen i Syrien och förhoppningarna inför
Genève 2 konferensen
13 januari, 2014
Skräcken inför våldsdåden och
dödsfallen i Syrien har fört världen till en förnyad reflektion och därmed till en
ny möjlighet för freden. I Genève 2 konferensen den 22 januari tillåter folket i Syrien,
i regionen och i världen att ompröva sina idéer för att stoppa våldet som har krävt
mer än 130,000 liv och lämnat ett vackert land i ruiner och förvirring. Låt oss alla
därför arbete i harmoni och tillit för att kartlägga en brådskande väg mot försoning
och återuppbyggnad.
Det första och mest brådskande steget, för alla män och
kvinnor av god vilja, bör vara ett omedelbart eldupphör och ett slut på våldet i alla
dess former, ett slut utan politiska förutsättningar. Alla interna kombattanter bör
lägga ner sina vapen, alla främmande makter bör vidta omedelbara åtgärder för att
stoppa flödet av vapen och vapenfinansiering som leder till en upptrappning av våld
och förstörelse. Det omedelbara upphörandet av våldet är i allas intresse. Det är
en humanitär nödvändighet och representerar det första steget till försoning.
Ett
slut på striderna bör åtföljas av omedelbart humanitärt bistånd och återuppbyggnad.
Miljoner av syrier har fördrivits. Otaliga är flyktingar, som tillfälligtvis är inrymda
i läger i grannländerna. De fördrivna lider av extrem och livshotande brist på näring,
rent vatten, sanitet, elektricitet, säkert skydd, telekommunikation, transport och
andra grundläggande mänskliga behov som krävs inom ett väl fungerande samhälle. Låt
Syrien inleda, med ett globalt bistånd bestående av finansiellt och mänskligt stöd,
återuppbyggnadens väg, en väg som kan börja redan innan alla politiska och sociala
frågor är lösta.
I denna viktiga återuppbyggnad bör ungdomar och de fattiga
få en företrädande roll, med tillgång till arbete och utbildning som lär ut oumbärliga
färdigheter för återuppbyggnaden. Den syriska ekonomin är i ett tillstånd av kollaps
och ungdomsarbetslösheten är utbredd. Återanställningen av unga människor kommer inte
bara att besvara akuta materiella behov, men också akuta sociala och personliga behov.
På detta sätt, kan början av material återuppbyggnad bemöta de akuta överlevnadsbehoven.
Dialog
och försoning inom samhället bör också se till de akuta behoven av andlig och samhällelig
uppbyggnad. Syrien är byggd på en komplex, historisk och underbar tradition av en
mångfald av religioner, etniciteter och kulturer. Den Heliga stolen är fast besluten
att stödja alla religiösa trosriktningar och samfund i Syrien för att nå en ny förståelse
och betydande restaurering av ömsesidigt förtroende, efter åratal av våld mellan folkgrupper.
Det
är allmänt känt att konflikten i Syrien har dragit sin våldsamma kraft från konflikter
och djup misstro i regionen. Som många har noterat, har konflikten i Syrien ofta handlat
mer om rivaliteten mellan regionala och internationella krafter än om konflikter inom
själva det syriska samhället. Å ena sidan är detta lovande. Folket i Syrien har traditionellt
levt med varandra i fred och kan göra det igen. Å andra sidan måste de regionala konflikterna
som uppslukade Syrien också tas upp i syfte att skapa förutsättningar för en varaktig
fred.
För att bygga en grund för regional fred, måste Genève 2 se till att
den inkluderar deltagare från alla parter i denna konflikt, inom och utanför regionen.
Av särskilt intresse är den avgörande betydelsen av det nya avtalet mellan Iran och
de permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet plus Tyskland, för att uppnå en överenskommelse
om Irans kärnenergiprogram. Detta interimsavtal ger världen stort hopp om att en längre
period av allvarlig misstro mellan Iran och andra länder i och utanför regionen nu
kan följas av en ny era av förtroende och samarbete. Det nya avtalets framgång skulle
också ge en viktig grund för en varaktig fred i Syrien. Det samma gäller ett genombrott
i de pågående fredsförhandlingarna mellan Israel - Palestina som underlättas av USA.
Dessa
är såldes förutsättningarna för en varaktig fred: ett omedelbart slut på våldet, inleda
återuppbyggnaden, dialog mellan folkgrupper och framsteg i lösandet av alla regionala
konflikter och deltagandet av alla regionala och globala aktörer i fredsarbetet under
Genève 2. Detta ger en bas för säkerhet och återuppbyggnad på vilken en varaktig fred
kan byggas. Det behövs nya politiska former i Syrien, för att säkerställa representationen,
deltagande, reformer och alla sociala gruppers röst och säkerhet. Det krävs politisk
återuppbyggnad. Det är inte en förutsättning för att få slut på våldet, snarare kommer
den att ledsaga våldupphörandet och återuppbygga förtroendet.
Som påven
Franciskus sa i september förra året, i samband med en bönevaka för fred:
Jag
ber återigen Herren att vi kristna, och våra bröder och systrar från andra religioner,
och varje man och kvinna av god vilja, ropar med kraft: våld och krig är aldrig vägen
till fred! Låt alla se djupt ner i sitt samvete och lyssna på det ord som säger: Lämna
egenintresset som härdar ditt hjärta, övervinn likgiltigheten som gör ditt hjärta
okänsligt gentemot andra, erövra dina dödliga resonemang, och öppna dig för dialog
och försoning. Se på din broders sorg och föröka det inte, vila din hand, återuppbygg
harmonin som har krossats, och allt detta kan inte uppnås genom konflikter men genom
mötet!