Påven Franciskus talade om ”den sanne prästen och hans relation till Kristus”

(13.01.14) Vid sin morgonmässa på lördagsmorgonen (11 januari) i Casa Santa Marta i Vatikanen, talade påven Franciskus om prästen och hans sätt att vara. En sann präst, sade han, smörjs av Gud för Hans folk och har en nära relation till Kristus. När denna förbindelse saknas blir prästen ”inställsam” och en dyrkare av ”guden Narcissus”.


Påvens predikan ägnades helt åt prästrollen. Han uppmärksammade den passage i mässans läsning från Första Johannesbrevet (1 Joh 5:5-13), där aposteln säger att vi har evigt liv om vi tror på Jesu namn, och frågade hur relationen mellan prästerna och Jesus ser ut eftersom ”prästens styrka ligger i denna relation.” När Jesu popularitet växte, i början av hans offentliga liv gick han, sade påven, ”till Fadern”, drog sig tillbaka ”till en ödslig plats för att be.” Detta är ett slags ”kriterium för präster”, sade han, huruvida vi söker eller inte söker Jesus. ”Var är platsen för Jesus Kristus i mitt prästerliga liv? Är det en levande relation, från lärjunge till mästare, från broder till broder, från den fattige mannen till Gud, eller är den en artificiell... som inte kommer från hjärtat?”


”Vi är smorda av Anden, men när en präst är långt från Jesus Kristus kan ha förlora denna salvelse. Essentiellt har han den... men han förlorar den. Och istället för att vara smörjd blir han till slut smörig och inställsam. Och hur skadliga för Kyrkan är inte sådana präster! Sådana som koncentrerar sina krafter på konstgjorda ting, på fåfänga, på en attityd... med ett sött och sliskigt språk... Hur ofta hör vi det inte sägas med sorg: ’Det där är en sådan där fjärils-präst’, eftersom dessa alltid är fåfänga... En sådan präst har ingen relation till Jesus Kristus!”


Franciskus fortsatte:


”Vi präster har så många begränsningar. Vi är syndare – alla. Men om vi söker oss till Jesus Kristus, och om vi söker honom i bön – förböner, tillbedjan – är vi goda präster, även om vi är syndare. Men om vi är långt från Jesus Kristus blir det nödvändigt att vi kompenserar det med andra, världsligt inriktade attityder. Och så ser vi alla dessa figurer... prästerliga ’hästhandlare’, prästerliga ’pampar’... Men annorlunda blir det med prästen som tillber Jesus Kristus, som talar med Jesus Kristus, som söker Jesus Kristus och som tillåters sig att söka Jesus Kristus: ja detta är vårt livs medelpunkt. Om den inte finns där förlorar vi allt. Och vad ska vi då ge människor?”


”Vår relation till Jesus Kristus, en relation av smörjelse också för folket”, menade påven Franciskus, ”växer inom oss präster”, mer och mer för var dag:


”Det är glädjande att finna präster som har gett sina liv som präster, i sanning, och om vilka människor säger: ’Ja, han är lite svår, han är si och så... Men han är en präst!’ Och folk vet! Å andra sidan, när människor ser avgudadyrkarna, så att säga, präster som istället för Jesus har små idoler... dyrkare av guden Narcissus; när människor ser en sådan säger de ’stackars man’. Relationen med Jesus Kristus räddar oss från världslighet och avgudadyrkan som gör oss inställsamma, då den bevarar oss i den smörjelse vi har tagit emot. Och idag, det är mitt hopp för er som har varit vänliga nog att komma hit och koncelebrera med mig: även om ni förlorar allt i livet, förlora inte denna förbindelse med Jesus Kristus! Den är er seger – gå framåt med den!