2014-01-01 10:17:41

Rom blir en vackrare stad om vi kliver ner från våra balkonger och hjälper de som vare sig vi vill eller inte är våra bröder!


(01.01.14) På årets första dag firar den katolska kyrkan Maria Guds Moder. De högtidliga ceremonierna började redan vid den första vespern som påven Franciskus bad med kardinaler biskopar vigda och lekmän, samlade troende från när och fjärran, i Peterskyrkan klockan 17 på nyårsafton. Som avslutning sjön de samlade Te Deum, den antika tacksägelsebönen, inför det Heliga Sakramentet på centralaltaret.

”Påven sa att nu när 2013 går mot sitt slut samlar vi dagarna, veckorna, månaderna i en korg och lämnar över de till Herren. Det ger oss ett tillfälle till att fråga oss: hur levde vi den tid som han gav oss? Använde vi den främst för oss själva, för våra intressen, eller spenderade vi den för andra? Och Gud? Hur mycket tid reserverade vi för "vara med honom" , i bön, i tystnad? ...”

”Aposteln Johannes definierar tiden med precision: "Detta är den sista timmen” (1 Joh 2:18). Det betyder att med Guds inträde i tiden befinner vi oss i den sista tiden. Efter detta kommer den slutliga passagen i Kristi sista och definitiva återkomst. Här handlar det om tidens kvalitet, inte dess kvantitet. Med Jesus nådde tiden sin "fullhet", fullhet i mening och frälsning. Vi väntar inte på en ny uppenbarelse, men på den fulla manifestationen av vad Jesus redan har uppenbarat. I den meningen är vi i ”sista timmen", varje ögonblick av våra liv är slutgiltigt och allt vi gör är fullt av evighet. Det svar vi idag ger Gud som i Jesus Kristus älskar oss, påverkar hela vår framtid.”

”Den bibliska och kristna synen på tid och historia är inte cyklisk, men linjär: det är en väg som leder mot en fullbordan. Ett år som har gått, betyder alltså inte att en verklighet tar slut utan att en verklighet sker, som ytterligare ett steg mot målet som ligger framför oss: en plats av hopp och lycka, eftersom vi kommer att möta Gud, orsak till vårt hopp och källa till vår glädje.”

Med dessa ord om tidens dimension och hur vi ska se på den, riktade påven sina tankar till vad vi gör med vår tid:

”Vi tänker på Rom”, sa han. Vad hände i år ? Vad är det som pågår, och vad kommer att hända? Hur är livskvaliteten i denna stad? Detta beror på oss alla! Hur är kvaliteten på vårt "medborgarskap"? Bidrog vi under året i vårt "lilla", för att göra staden mer beboelig, fin och vänlig? Stadens ansikte är som en mosaik, vars bitar är alla de som bor där. Visst, den som har fått auktoritet har ett större ansvar, men var och en är medansvarig, på gott och ont”, sa påven. Med på vespern var bland andra Roms borgmästare som hade cyklat från Kapitolium till Vatikanen eskorterad av två cyklande trafikpoliser.

”Rom är en stad med en unik skönhet och med ett extraordinärt andligt och kulturellt arv. Men i Rom finns det så många människor som är markerade av en materiell och moralisk misär, fattiga, eländiga, lidande, som inte bara vädjar till den offentliga sektorns samveten, men till varje medborgare. I Rom upplever man kanske mer än på andra håll denna kontrast mellan den majestätiska och konstnärliga skönheten och de sociala problemen.

Rom är en stad full av turister, men även full av flyktingar. Rom är full av arbetande människor, men även arbetslösa, som inte kan hitta arbete eller som utför underbetalda och ibland ovärdiga arbeten. Alla har rätt att behandlas med samma attityd av acceptans och rättvisa, eftersom alla är bärare av den mänskliga värdigheten.

Det är årets sista dag. Vad gör vi, hur agerar vi under nästa år, för att göra vår stad lite bättre? Under det nya året kommer Rom ha ett vackrare ansikte och vara ännu mer mänskligt, hemtrevligt och vänligt om vi alla är uppmärksamma och generösa mot de behövande, om vi arbetar tillsammans i en konstruktiv anda och i solidaritet, med hänsyn till alla.

Rom kommer att vara en bättre stad under det nya året om dess människor inte ser på staden på avstånd, som om de står och tittar från sin balkong, utan engagerar sig i de många mänskliga problemen, män och kvinnors problem, som i slutändan .... och från början, är våra bröder, om vi vill det eller ej. I detta perspektiv, vill kyrkan i Rom ge sitt bidrag till livet och till stadens framtid. Ge staden en själ med evangeliets ferment, ett tecken och ett redskap på Guds barmhärtighet.

Påven avslutade sina ord med att uppmana de samlade till att tacka Herren för 2013 och be om förlåtelse. Tacka för alla de välsignelser som Gud har skänkt oss, och framför allt för hans tålamod och trohet, som visar sig i tiden och på ett unikt sätt i tidens fullbordan, då "Gud sände sin Son, född av kvinna” ( Gal 4:04).

Guds Moder, i vars namn vi i morgon börjar ett nytt avsnitt av vår jordiska pilgrimsfärd, lär oss att välkomna Gud, så att varje år, varje dag, varje månad är full av hans eviga kärlek.

Efter Vespern åkte påven Franciskus ut på Petersplatsen för att be vid den stora julkrubban vid obelisken. Sedan 11 år är Föreningen Familjekärlek på Petersplatsen under nyårsnatten för att vaka in det nya året i bön för freden och världens familjer. Denna sed har nu spridit sig till olika kyrkor runt om i Italien, och överallt samlas troende framför kyrkorna på nyårsnatten för att be in det nya året.








All the contents on this site are copyrighted ©.