Julen

(18.12.2013) Lyssna här: Vårt möte äger rum i adventstidens andliga atmosfär, som blir än mer intensiv under den s k julnovenan, de sista nio dagarna före jul. Därför tänkte jag idag reflektera tillsammans med er över firandet av Jesu födelse. Det är en fest av förtröstan och hopp, som är starkare än ovisshet och pessimism. Och detta är skälet till vårt hopp: Gud är med oss och Gud litar ännu på oss! Gud Fader är verkligen generös. Han kommer och tar sin boning bland människorna, väljer att bo på jorden för att vara tillsammans med människan och för att vara där människan tillbringar sina dagar i glädje eller lidande. Därför är jorden inte längre bara en tåredal. Den är platsen där Gud själv har slagit upp sitt tält. Den är platsen för mötet mellan Gud och människan, för Guds solidaritet med människan.

Gud ville dela vår mänskliga belägenhet så till den grad att han blev ett med oss i Jesus, som är sann människa och sann Gud. Men det finns något som är ännu mer överraskande. Guds närvaro mitt i mänskligheten förverkligas inte en idealisk och idyllisk värld utan i denna verkliga värld, som präglas av många goda och onda ting, som är sårad av splittring, ondska, fattigdom, förtryck och krig. Han valde att bo i vår historia som som den är, med hela bördan av dess begränsningar och drama. Så visade han på ett oöverträffligt sätt sin barmhärtighet och kärlek till människorna. Han är Gud-med-oss; Jesus är Gud-med-oss. Jesus har alltid varit Gud-med-oss och är det för alltid med oss i historiens lidande och smärta. Julen då Jesus föds betyder att Gud visar att han tar ställning en gång för alla för människan, för att rädda oss, för att lyfta upp oss från vår misärs stoft, från våra svårigheter och synder.

Därav kommer den stora julklappen från barnet i Betlehem. Han ger oss andlig energi, en energi som hjälper oss att inte drunkna i våra mödor, i vår förtvivlan, i vår dysterhet, för det är en energi som värmer och förvandlar hjärtat. Jesu födelse kommer med den glada nyheten att var och en älskas gränslöst av Gud. Han inte bara informerar oss om denna kärlek, han ger oss den!
Utifrån den glädjefulla kontemplationen av mysteriet hos Guds son som föds för oss kan vi göra två betraktelser.

Den första är i julen visar Gud att han inte är en Gud i höjden som behärskar världsalltet, utan en som sänker sig, gör sig liten och fattig för att stiga ned på jorden. Det betyder att för att bli som han skall vi inte höja oss över andra, tvärtom skall vi sänka oss, tjäna, göra oss små med de små och fattiga med de fattiga. Det är inte vackert när man ser en kristen som inte vill sänka sig, som inte vill tjäna. En kristen som visar upp sig överallt är inte något vackert. Det är ingen kristen, det är en hedning. En kristen tjänar och sänker sig. Låt oss se till att våra bröder och systrar aldrig känner sig ensamma!

Den andra följden är att om Gud, genom Jesus, har engagerat sig så mycket i människan att han har blivit som en av oss, betyder det att vad vi än har gjort mot en broder eller syster har vi gjort mot honom. Det har Jesus själv påmint om. Den som har närt, tagit emot, besökt och älskat en av de minsta och fattigaste bland människorna, har gjort det för Guds son.

Låt oss anförtro oss åt Marias moderliga förbön, hon som är Jesu och vår moder. Må hon under julen hjälpa oss att känna igen bilden av Guds son som blivit människa i vår nästa, framför allt i svaga och marginaliserade människor.