"Herre rädda oss från klerikalismen" påvens morgonpredikan i Sankta Marta

(18.12.2013) När profetian saknas i kyrkan, saknas Guds liv, och klerikalismen tar över. Det sa påven under sin mässa i Sankta Martas kapell på måndagsmorgonen den 16:e december. ”Profet är den som lyssnar till Guds Ord, ser stunden och kan fokusera på framtiden. Profeten har dessa tre moment inom sig: det förflutna, nuet och framtiden”, sa påven.


"Det förflutna: profeten är medveten om löftet och bär Guds löfte i sitt hjärta, han håller det levande minns det och upprepar det. Sen ser han på nuet, ser sitt folk och upplever Andens kraft för att tala till det och hjälpa det komma upp för att fortsätta resan framåt. Profeten är en person med tre tidsdimensioner: löftet om det förflutna; begrundandet av nuet och mod att visa vägen mot framtiden. Herren har alltid skyddat sitt folk med profeter, i svåra stunder, när folket var rädda eller utmattade, när templet var borta, när Jerusalem var under fiendens makt, när folket frågade sig: "Men Herre du har gett oss ett löfte! Vad händer nu?”


”Det var vad som hände i Marias hjärta när hon stod vid korsets fot”, fortsatte påven. ”I dessa stunder är profetens ingripande nödvändigt. Det är inte alltid som de välkomnas, många gånger förkastas de. Jesus säger till fariséerna att deras fäder hade dödat profeterna, eftersom de sa obekväma saker: de talade sanning, de påminde om löftet! När Guds folk saknar profetian -saknas Herrens liv. När det inte finns någon profetia faller kraften på lagen, då får legalismen vind under sina vingar. Som när de skriftlärda i evangeliet går till Jesus för att ställa honom till svars om lagligheten. ’Med vilken auktoritet gör du detta? Vi är templets högsta? De förstod inte profetiorna. De hade glömt löftet! De kunde inte läsa tidens tecken. De hade varken insiktsfulla blickar eller hörselsinne för Guds Ord – de hade bara auktoritet.”


"När det inte finns profetior i Guds folk, uppstår ett tomrum som klerikalismen upptar. Just den klerikalism som frågar Jesus: ’Med vilken auktoritet gör du detta? Med vilken rätt?’ Då reduceras minnet om löftet och framtidshoppet bara till nuet - varken till ett hoppfult förflutet eller en hoppfull framtid.


Men när legalismen härskar är Guds Ord borta och Guds troende folk gråter i sitt hjärta, eftersom de inte finner Herren: de saknar profetian. Det gråter som Samuels moder Anna gjorde när hon bad för folkets fruktbarhet. Den fruktbarhet som kommer från Guds kraft, när han väcker minnet om sitt löfte till liv i oss och driver oss mot framtiden med hopp. Detta är profeten! Detta är personen med den genomträngande blicken som hör Guds Ord":


”När vi i dessa dagar förbereder oss för att fira Herrens födelse, ber vi ’Herre, må det inte fattas profeter bland ditt folk. Herre, må vi aldrig glömma ditt löfte! Må vi aldrig tröttna på att vandra. Må vi inte sluta oss bakom laglighetens dörrar! Herre, rädda ditt folk från klerikalismen och hjälp det med profetisk ande.’”