Köttets uppståndelse

(04.12.2013) Lyssna här: Idag fortsätter jag att reflektera över orden i trosbekännelsen: “jag tror på köttets uppståndelse”. Det är en trossanning som inte är enkel och allt annat än självklar, för när vi lever i denna världen är det inte lätt att förstå framtiden. Men evangeliet ger oss ljus. Vår uppståndelse är intimt förbunden med Jesu uppståndelse. Det faktum att han är uppstånden bevisar att de dödas uppståndelse är verklig. Därför skulle jag vilja tala om några aspekter som gäller förhållandet mellan Kristi uppståndelse och vår uppståndelse. Han är uppstånden, och eftersom han är uppstånden skall också vi uppstå.

För det första: i bibeln kan man se en vandring på väg mot den fulla tron på de dödas uppståndelse. Den kommer till uttryck i tron på att Gud har skapat hela människan, själ och kropp, och i tron på att Gud befriar och är trogen förbundet med sitt folk. Profeten Hesekiel betraktar i en syn de landsförvisades gravar och hur torra ben får nytt liv av en livgivande ande. Denna syn uttrycker hoppet att Israel skall återuppstå i framtiden, att det besegrade och förödmjukade folket skall återfödas (jfr Hes 37:1-14).

I Nya testamentet fullbordar Jesus denna uppenbarelse. Han binder tron på uppståndelsen till sin person och säger: ”Jag är uppståndelsen och livet” (Joh 11:25). Det är nämligen Herren Jesus som på den yttersta dagen skall låta dem återuppstå som har trott på honom. Jesus kom till oss och blev människa som vi i allt utom i synden, och på så sätt tog han oss med sig när han återvände till Fadern. Han, det människoblivna Ordet, som dött och återuppstått för oss, ger sina lärjungar den Heliga Anden som borgen på den fulla gemenskapen i hans ärorika rike, som vi väntar på i vakan. Denna väntan är källan och skälet till vårt hopp: ett hopp som vi skall odla och bevara för att det skall bli ett ljus som lyser upp vår personliga historia och också vår gemensamma historia. Låt oss alltid minnas att vi är lärjungar till honom som har kommit, som kommer varje dag och som skall komma på den yttersta dagen. Om vi lyckas minnas detta bättre, blir vi mindre uttröttade av vardagen, mindre fångar i det förgängliga och mer beredda att vandra med barmhärtigt hjärta på räddningens väg.

För det andra: vad innebär det att återuppstå? Vår uppståndelse skall äga rum på den yttersta dagen, vid världens slut, genom Guds allmakt. Han skall återge livet åt vår kropp och återförena den med själen i kraft av Jesu uppståndelse. Detta är den grundläggande förklaringen: eftersom Jesus har uppstått skall vi uppstå. Vi bär på hoppet om uppståndelsen, för han har öppnat porten till denna uppståndelse för oss. Och denna vår kropps förvandling förbereds i detta livet av relationen till Jesus i sakramenten, särskilt eukaristin. Vi som i detta livet närs av hans kropp och blod skall uppstå som han, med honom och genom honom. Så som Jesus uppstod med sin egen kropp men inte återvände till ett jordiskt liv, så skall vi uppstå med våra kroppar som skall förvandlas till ärofulla kroppar. Detta är ingen lögn, det är sant. Vi tror att Jesus har uppstått, att Jesus lever i denna stund. Om vi tror att Jesus lever, tror ni då att han låter oss dö och inte låter oss uppstå? Nej, han väntar på oss, och eftersom han har uppstått, skall kraften i hans uppståndelse låta oss alla uppstå.

Till sist: redan i detta livet har vi del i Kristi uppståndelse. Om det är sant att Jesus skall låta oss uppstå vid tidens slut, är det också sant att på sätt och vis har vi redan uppstått med honom. Det eviga livet börjar redan nu, det börjar under hela livet, som riktas in mot den slutliga uppståndelsen. Vi har redan uppstått, för genom dopet har vi fogats in i Kristi död och uppståndelse och tar del i det nya liv som är hans liv. I väntan på den yttersta dagen bär vi därför på uppståndelsens frö som försmak på den fulla uppståndelsen vi skall få i arv. Därför är vår kropp också en resonans av evigheten och måste därför alltid respekteras. Framför allt måste man respektera och älska livet hos dem som lider, för att de skall känna att Guds rike är nära, det tillstånd av evigt liv som vi är på väg till. Denna tanke inger hopp: vi är på väg mot uppståndelsen. Att se Jesus, att möta Jesus: detta är vår glädje. Vi skall vara alla tillsammans, inte här på torget, på en annan plats, men i glädje och med Jesus. Detta är vårt öde!