Msgr Zimowski: Dödshjälp, en skam för vår tid

(22.11.2013)Kyrkan i äldre sjukas tjänst:vård av personer med neurodegenerativa sjukdomar, det är titlen på den XXVIII internationella konferensen för det Påvliga rådet för vårdpersonal som hålls i Vatikanen nu torsdag och fredag. Fyrahundra personer deltar och bland dem många specialister från hela världen. På torsdagsmorgonen höll ordförande i rådet, Msgr Zygmunt Zimowski i mässan, där han även höll konferensens öppningstal.


Han sa: Samhällets förändring de senaste femtio åren och särskilt i de rikare länderna med en åldrande befolkning och ett minskande socialt stöd inom familjen och ett alltmer vanligt uteslutande av de äldre familjemedlemmarna, gör att gamla sjuka personers situation paradoxalt nog försämras vilket ökar frestelsen till dödshjälp.


Idag under mässan har vi verkligen bett och ropat till världen: ”Nej till dödshjälp!” för att det är en skam för vår tid.


Msgr Zimowski påminner om att ,om de åldrande åren tidigare betraktades som en vishetens period, ses de nu som en period av förfall. Och i ett samhälle som ser produktivitet som sin första uppgift, tvingas äldre att fråga sig om de längre är nödvändiga och kan då falla för frestelsen att se dödshjälp som en befrielse. Så det är mycket viktigt att följa familjemedlemmar och vänner som kan finnas hos de gamla och det centrala är att även att följa dem andligen, för att upptäcka Kristi närhet och återlösen i lidandet. Msgr Zimowski hänvisar till den salige Johannes Paulus II då han påminde om att en gammal sjuk person kan vara en effektiv förkunnare av Evangeliet genom sin glädje och sitt tålamod trots smärta och svaghet.


Lidandet driver en att ställa sig frågan om vedermödors betydelse och detta är ögonblicket som kan leda till förtvivlan... eller närmandet till Gud. Den som låter sig följas andligen kan återfå horisonter av hopp.


Det handlar om att medmänskligt och andligt följa med dessa personer i deras sjukdom och få dem att bevara livsvärdet och det är Kyrkans och världens själva mission. Detta att göra dem sällskap syftar till att ge dessa personer hopp. Trots lidande och just inom lidandet finns ett hopp som lyses upp av Kristus, som så full av odödlighet.