Dopet

(13.11.2013) Lyssna här: Varje söndag bekänner vi vår tro i trosbekännelsen, och där säger vi: “Jag bekänner ett enda dop till syndernas förlåtelse”. Det är enda gången som ett sakrament nämns i trosbekännelsen. Men dopet är ingången till tron och det kristna livet. Den uppståndne Jesus ger apostlarna följande uppdrag: ”Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall räddas” (Mark 16:15-16). Kyrkans uppdrag är att evangelisera och att förlåta synder genom dopets sakrament. Men låt oss återvända till trosbekännelsen ord. De kan delas in i tre delar: ”jag bekänner”, ”ett enda dop”, “till syndernas förlåtelse”.

1. “Jag bekänner”. Vad innebär det? Det är ett högtidligt uttryck som betonar hur viktigt dopet är. När vi uttalar dessa ord säger vi att vår verkliga identitet är att vara Guds barn. Dopet är på sätt och vis den kristnes ID-kort, hans födelseattest, som attesterar hans födelse i kyrkan. Ni vet väl alla vilken dag ni är födda och ni firar säkert er födelsedag. Men vem av er minns datumet för sitt dop? Det är inte många. Men försök ta reda på det, för det är den andra födelsedagen. Den första födelsedagen är när man föds till livet, och den andra är när man föds i kyrkan. Därför bör man ta reda på när man är född i kyrkan och tacka Herren för att han öppnade dörren till sin kyrka när vi döptes. Samtidigt är dopet förknippat med vår tro på syndernas förlåtelse. Botens sakrament, bikten, är som ett andra dop, som pekar tillbaka till det första för att förstärka och förnya det. Därför är dagen för vårt dop början på en viktig vandring, en vandring till Gud som varar hela livet, en vandring av omvändelse som ständigt stöttas av dopets sakrament. När vi biktar våra svagheter, våra synder, ber vi Jesus förlåta oss, men vi förnyar också dopet genom denna förlåtelse. Det är viktigt: det är som att fira dopdagen i varje bikt. Därför är bikten inte någon tortyr, utan en högtid. Bikten är för döpta, för att hålla vår kristna värdighets vita dräkt ren.

2. Den andra delen är: “ett enda dop”. Detta uttryck anspelar på Paulus: ”En är Herren, en är tron, ett är dopet” (Ef 4:5). Själva ordet ”dop” betyder att ”doppa”, och detta sakrament innebär att man andligen sänks ned i Kristi död och uppstår med honom som en ny skapelse (jfr Rom 6:4). Det är ett bad som återföder och lyser upp. Det återföder, för det förverkligar den födelse genom vatten och Ande som är enda sättet att komma in himlen (jfr Joh 3:5). Det lyser upp, för genom dopet fylls människan av Kristi nåd, “det sanna ljuset, som ger alla människor ljus” (Joh 1:9) och driver bort syndens mörker. Därför ger man ett tänt ljus till föräldrarna under dopceremonin som en symbol för detta ljus. Dopet lyser upp oss inuti med Jesu ljus. Genom denna gåva är den döpte kallad att själv bli ljus – trons ljus, som den döpte mottagit – för sina bröder och systrar, särskilt för dem som lever i mörkret och inte ser någon gryning vid sitt livs horisont.

Vi kan fråga oss: är dopet för mig något som hör till det förflutna, något isolerat i ett datum, eller är det en levande verklighet som gäller mitt nu, i varje stund? Känner du dig stark av den kraft som Kristus ger dig med sin död och uppståndelse? Eller känner du dig nedstämd och kraftlös? Dopet ger kraft och ljus. Känner du dig upplyst av det ljus som kommer från Kristus? Är du en man eller kvinna av ljus? Man måste ta dopets nåd, som är en present, och bli ljus för alla.

3. Till sist något om den tredje delen: “till syndernas förlåtelse”. I dopets sakrament förlåts alla synder, ursynden och alla personliga synder, tillsammans med alla syndens straff. Med dopet öppnas en dörr till ett verkligt nytt liv, som inte belastas av ett negativt förflutet utan som redan präglas av himmelrikets skönhet och godhet. Guds barmhärtighet gör ett kraftfullt ingrepp i vårt liv för att rädda oss. Detta ingrepp för att rädda oss avlägsnar inte vår mänskliga naturs svaghet. Vi är alla svaga och vi är alla syndare. Det befriar oss inte från ansvaret att be om förlåtelse varje gång vi gör fel. Jag kan inte bli döpt flera gånger, men jag kan bikta mig och så förnya dopets nåd. Det är som om jag döptes för andra gången. Herren Jesus är god och tröttnar aldrig på att förlåta oss. När våra svagheter och synder gör att dopets dörr in till kyrkan är på väg att stängas, då öppnas den av bikten, för den är som ett andra dop som förlåter oss allt och lyser upp oss för att fortsätta vandra i Herrens ljus. Låt oss fortsätta framåt i glädje, för man måste leva livet med Jesu Kristi glädje. Den är en nåd från Herren.