De heligas gemenskap

(31.10.2013) Lyssna här: Idag tänkte jag tala om något mycket viktigt i vår tro, nämligen “de heligas gemenskap”. Katolska kyrkans katekes förklarar att detta uttryck syftar på två olika saker: gemenskap med heliga ting, det heliga, och gemenskap mellan heliga personer (nr. 948). Jag tänkte ta fasta på denna andra innebörd. Det är en av vår tros mest trösterika sanningar, för den påminner oss om att vi inte är ensamma. Det finns en livsgemenskap mellan alla dem som hör till Kristus. Det är en gemenskap som föds ur tron. “De heliga” är de som tror på Herren Jesus och som förenats med honom i kyrkan genom dopet. Därför kallades de första kristna också ”de heliga” (jfr Apg 9:13,32;41; Rom 8:27; 1 Kor 6:1).

1. Johannesevangeliet berättar att före sitt lidande bad Jesus till Fadern för gemenskapen mellan lärjungarna med följande ord: “ Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig” (17:21). I sin djupaste sanning är kyrkan gemenskap med Gud, en familjerelation till Gud, kärleksgemenskap med Kristus och med Fadern i den Heliga Anden, som förlängs i en broderlig gemenskap. Denna relation mellan Jesus och Fadern är urbilden för bandet mellan oss kristna. Om vi är innerligt infogade i denna urbild, i denna brinnande kärleksugn, då kan vi bli ett enda hjärta och en enda själ på riktigt, för Guds kärlek bränner vår egoism, våra fördomar, våra inre och yttre splittringar. Guds kärlek bränner också våra synder.

2. Om man på detta sätt är rotad i kärlekens källa, som är Gud, då rör man sig också åt andra hållet, från sina bröder och systrar till Gud. Erfarenheten av broderlig gemenskap leder mig till gemenskap med Gud. Är vi förenade med varandra leder det oss till att vara förenade med Gud. Det leder oss till detta band till Gud, som är vår fader. Detta är den andra aspekten av de heligas gemenskap som jag skulle vilja betona. Vår tro behöver stöd från andra, särskilt i svåra stunder. Om vi håller ihop blir tron stark. Det är viktigt att stötta varandra i trons underbara äventyr. Jag säger detta för tendensen att sluta sig i det privata har påverkat också religionen, och ofta kan det vara svårt att be om andlig hjälp från dem som delar den kristna erfarenheten med oss. Vem av oss har aldrig varit osäker, gått vilse eller rentav drabbats av tvivel längs trons vandring? Det har vi alla fått vara med om, jag också. Det hör till trons vandring, det hör till vårt liv. Allt detta skall inte överraska oss, för vi är människor, präglade av bräcklighet och begränsningar. Men i dessa svåra stunder måste man förlita på Guds hjälp genom att be till honom som ett barn, och samtidigt är det viktigt att vara modiga och ödmjuka nog att öppna sig för andra och be om hjälp. När man gör det tar man sig ofta ur problemet och finner Gud på nytt. I denna gemenskap är vi en stor familj, där alla medlemmar hjälper och stöttar varandra.

3. Och så kommer vi till en annan aspekt. De heligas gemenskap överskrider jordelivet och döden och varar för evigt. Denna förening oss emellan fortsätter i det andra livet. Det är en andlig förening som föds ur dopet och inte sopas bort av döden. Tack vare den uppståndne Kristus finner denna förening sin fullhet i det eviga livet. Det finns ett djupt och oupplösligt band mellan dem som ännu vallfärdar i denna värld, mellan oss, och dem som har trätt över dödelns tröskel och in i evigheten. Alla döpta här på jorden, själarna i skärlselden och alla saliga som redan är i paradiset utgör en enda stor familj. Denna gemenskap mellan jord och himmel förverkligas särskilt när man ber om förbön.

Detta är något viktigt, som hör till oss alla, som gör oss till syskon, som följer oss under livets vandring och gör att vi får mötas igen i himlen. Låt oss vandra denna väg med förtröstan och glädje. En kristen måste vara glad över att ha så många döpta syskon som vandrar tillsammans med honom eller henne, över att få stöd av sina bröder och systrar som går samma väg för att nå fram till himlen, och av de bröder och systrar som är i himlen och ber till Jesus för oss. Låt oss gå framåt längs denna väg i glädje.