Påven: Kristna bör ta sin tro på allvar och inte vara ”rosenvattenkristna”
(24.10.2013)Alla döpta är kallade att vandra helighetens väg; man kan inte vara
halvvägs kristna. Det sa påve Franciskus vid morgonmässan i Santa Martakapellet.
Påven sa att det i vårt liv alltid finns ett före och efter Jesus och underströk att
Kristus gör i oss en andra skapelse som vi måste gå framåt med genom vårt sätt att
leva.
Före och efter Jesus. Påve Franciskus ägnade sin predikan åt passagen
där Paulus talar om frälsningsmysteriet. Aposteln Paulus, sa påven, försöker
att förklara detta för oss genom logiken före och efter: före Jesus och efter Jesus.
Paulus ser det första som en sophög medan det efteråt är som en ny skapelse. Och han
visar oss en väg att leva efter enligt denna logik, före och efter.
Lyssna
här: Vi har återskapats
i Kristus! Detta som Kristus har gjort i oss är en nyskapelse. Kristi blod har nyskapat
oss. Det är en andra skapelse! Om vårt liv först helt och hållet var ett kroppsligt,
själsligt, invant i gamla gängor på syndens och orättfärdighetens väg, måste vi ge
denna nyskapelse en kraftansträngning att vandra rättfärdighetens och helighetens
väg. Använd detta ord: heligheten. Alla vi är döpta: i den stunden gjorde våra föräldrar
i vårt namn, för att vi var barn, en troshandling: Jag tror på Jesus Kristus som har
förlåtit våra synder. Jag tror på Jesus Kristus!
Denna tro på Jesus
Kristus, fortsatte han, måste vi sammanfatta och föra fram med vårt sätt att
leva. Och han la till: att leva som kristen är att föra fram denna tro i Kristus,
denna nyskapelse. Och med tron föra framåt de verk som denna tro gömmer, helighetens
verk. Vi måste föra framåt den första helgelse som vi alla har fått genom dopet.
Lyssna här: Vi är verkligen
svaga, och många gånger syndar vi och har brister... Och detta är helighetens väg?
Ja och nej! Om du vänjer dig: ’Jag har ett liv som är lite så, men jag tror på Jesus
Kristus, men jag lever som jag vill...’ Nej, detta gör dig inte helig; det funkar
inte! Det är en motsägelse! Men om du säger: ’Jo jag är en syndare; jag är svag’ och
alltid går till Herren och säger: ’Men Herre, du har styrkan, ge mig tron! Du kan
hela mig!’ Och i försoningens sakrament låter dig bli helad – ja även våra brister
behövs på helighetens väg. Men det är alltid detta: före och efter.
Före
Troshandlingen, innan Jesu Kristi mottagande och hans återskapade av oss med sitt
blod, sa påven, gick vi på orättfärdighetens väg. Sedan däremot är vi på helighetens
väg, men vi måste ta det på allvar! Och, la han till, för att ta det på allvar
måste man göra rättfärdiga handlingar genom enkla verk och älska Gud: Gud är alltid
den förste! Och sedan göra det som Jesus föreslår oss: hjälpa andra. Dessa verk, påminde
påven, är de verk som Jesus har gjort med sitt liv: rättfärdiga verk, återskapande
verk. När vi ger att äta till en hungrig, sa han, återskapar vi hoppet genom denne
och med andra. Om vi i stället tar emot tron och sedan inte lever efter den, varnade
påven, är vi bara kristna i minnet.
Lyssna här:
Utan denna medvetenhet om före och efter som Paulus talar om, är inte vår kristenhet
till för någon! Och än mer: man går hyckleriets väg. ’Jag är kristen, men jag lever
som en hedning’. Ibland säger vi halvvägs kristna som inte tar detta på allvar. Vi
är heliga, rättfärdiga och helgade genom Jesu blod. Ta denna helighet och för den
framåt! Och de tar det inte på allvar! Ljumma kristna: Men, ja, ja, nej, nej. Lite
som våra mammor sa: ”rosenvattenkristna”, inte sant! Lite så... Lite fernissa på katekesen...
Men i det inre finns inte en sann konversion. Det är inte Paulus övertygelse: Jag
kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i Honom.