Påven: Låt oss inte glömma bort präster och nunnor i äldreboende, sanna heliga helgedomar

(19.10.2013)Moses, Johannes Döparen, Paulus. Påve Franciskus ägnade sin morgonmässa i Santa Martakapellet till dessa tre personer och underströk att inte någon av dem var förskonades från ångest, men att Herren aldrig lämnade dem. Han tänkte sedan på de många präster och nunnor som bor på äldreboende och inbjöd de troende att besöka dem, för att de, sa påven, är sanna heliga och apostoliska helgedomar.

Det apostoliska livets början och aposteln Paulus skymning. Påve Franciskus utgick från dagens läsning i sin predikan för att ta upp dessa två extremer av den kristnes existens. I början av det apostoliska livet, var lärjungarna unga och starka och även demonerna gick framåt i sina predikningar. Den första läsningen, fortsatte påven, visar oss däremot Paulus livsslut. Det är en apostolisk skymning.

Lyssna här: Aposteln hade ett lycklig början, entusiastisk, entusiastisk med Gud inom sig, inte sant? Men inte heller han besparas skymingen. Och det gör mig gott att tänka på apostlens skymning... Jag kommer att tänka på tre ikoner: Moses, Johannes Döparen och Paulus. Moses är den som är Guds folks överhuvud, modig. Han kämpade mot fienderna och han kämpade även med Gud för att rädda folket: starkt gjort! Och mot slutet är han ensam på Neboberget och ser ut över det förlovade landet men får inte komma dit. Han fick inte komma till det förlovade. Johannes Döparen: i hans sista stunder var han inte skonad från ångest.

Johannes Döparen, fortsatte påven, måste även bemöta en tvivlets ångest som plågade honom och han slutade i händerna på en svag, full och korrupt härskare och i händerna på avund för en äktenskapsförbrytelse och för en danserskas nycker. Och även aposteln Paulus, i den första läsningen, talar om dem som hade lämnat honom. Men, säger Paulus, Herren har stått mig nära. Han har gett mig styrkan så att jag kan fortsätta att föra fram evangeliets förkunnelse.

Lyssna här: Detta är det stora hos aposteln, att han med sitt liv gör det som Johannes Döparen sa: ”Han ska bli större och jag ska bli mindre”. Aposteln är den som ger sitt liv för att Herren ska växa. Och till slut blir skymningen sådan... Även Petrus med sitt löfte: När du blir gammal för de dig dit du inte vill. Och när jag tänker på apostelns skymning slår mig minnet av dessa apostoliska helgedomar och heligheten hos dem som bor på äldreboende för präster och nunnor: duktiga präster, duktiga nunnor som har åldrats tillsammans med ensamhetens tyngd, i väntan på att Herren kommer och knackar på deras hjärtans dörr. Dessa är de sanna heliga och apostoliska helgedomarna som Kyrkan har. Vi glömmer inte bort dem va!

Om vi ser mer på djupet, sa påven, är dessa platser mycket vackra. Jag hör ofta, sa påven, att man gör en pilgrimsvandring till Madonnans Sanktuarie, eller den helige Franciskus’ , den helige Benedictus’, många pilgrimer.

Lyssna här: Men jag frågar mig om vi kristna vill gå och hälsa på – som skulle vara en sann pilgrimsvandring! – i dessa heliga och apostoliska helgedomar, som prästers och nunnors äldreboende är? En av er till mig för några dagar sedan, att när han reste till ett land för att missionera gick han till kyrkogården och såg alla de gamla missionärernas gravar, präster och nunnor, som är där sedan femtio, hundra, tvåhundra år, som är okända. Och jag frågade mig: Men alla dessa kan bli kanoniserade, för att till syvene och sist räknas bara deras dagliga helighet, denna vardagshelighet. I äldreboende väntar dessa nunnor och präster på Herren lite som Paulus: lite ledsna, jo så är det, men även med en slags frid med ett glatt ansikte.

Det skulle göra oss alla gott, avslutade påven, att tänka på detta livsskede som är apostlens skymning och be till Herren: Beskydda dem som är i slutskedet, att bara en gång till säga: Ja, Herre, jag vill följa dig!