De kemiska vapenattackerna i Syrien: Det får vara slut på detta krig!
(22.08.2013)Världen ser förvånat och förskräckt på de bilder som kommer från Syrien
där en attack med kemiska vapen har dödat mer än 1 200 personer, varav många barn
och kvinnor. Detta hände på onsdagen i oasen Ghouta sydöst om Damaskus. Upprorsmännen
pekar finger mot Assads regim, som å sin sida förnekar anklagelserna och talar i
stället om mediamanipulation. FN kräver klarhet, medan USA och Ryssland tar positioner:
från Washington är man säkra på att Damaskus har använt gas medan Ryssland anklagar
den syriska oppositionen. Den franska utrikesministern Laurent Fabius säger å sin
sida att om anledningen till attacken med de kemiska vapnen i Syrien hade fastställts
och om säkerhetskonseljet inte lyckas att besluta sig, vore det nödvändigt att svara
med annan styrka. Men han utesluter insatser med soldater i området.
Vatikanradions
franska redaktion har talat om tragedin i Syrien med nuntien av Damaskus Msgr. Mario
Zenari som sa:
Det har slagit alla i hela världen, tror jag, att se dessa
bilder som cirkulerar på internet och på TV. Det är verkligen en internationell chock.
Här är folk trötta på detta och jag tror att detta verkligen är ett nödrop till Världssamfundet
för att säga: ”Hjälp oss så att detta krig slutar omedelbart! Vi är trötta på detta
krig, det får vara nog! Man kan inte fortsätta såhär!” Jag tror att detta rop styrker
syrianerna som uppmanar till en större kraftansträngning från Världssamfundet att
genast finna en politisk lösning på denna allvarliga kris.
I Syrien är
man samtidigt alltmer oroliga för den humanitära situationen. Tusentals personer strömmar
in i det irakiska Kurdistan, ett område som inte är utrustat för en så stor folkström.
Vatikanradion har talat med UNICEF:s direktör i Italien Giacomo Guerrera som berättade:
Till
UNICEF kommer många nyheter, de som kommer från Syrien och de som kommer från båda
håll. Det är mycket propaganda. Vi har mobiliserat fältarbetare på plats för att få
veta mer om vad som har hänt.
Vatikanradions journalist sa: Men det är
ju obestridligt att situationen i Syrien är oroväckande. Den senaste tiden har man
ju sett flyktingströmmen till det irakiska Kurdistan. Är det utrustat för att ta emot
dessa flyktingar?
Nej... dessa personer har kommit nu under fem dagar. Fler
än 30 000 personer har tagit sig över Tigris via bron i Peshkabur, i norra Irak, för
att en ny väg har öppnats. Dessa personer kommer till ett område där det inte finns
någonting. Det finns inte vatten, avlopp, det finns inte naturliga skydd och temperaturerna
överskrider 45 grader! Så ett ingripande av humanitära organisationer, och först och
främst vi, är måste genast distribuera vatten och santitetsmaterial för att hjälpa
särskilt barnen, men alla som befinner sig i denna situation. Men vi behöver också
hjälp, eftersom vi i över två år ingriper och har bemötts med totalt ointresse från
Världssamfundet!
Det finns alltså två stidande parter i Syrien som går
framåt, men det verkar som om Världssamfundet inte konkret lyckas att visa på en väg
till lösning på konflikten. Barn fortsätter att lida och att dö...
Guerrera
sa: Vi kan säga att flera initiativ har också tagits på internationell nivå, men
de har alltid stannat på ytan. Vi hoppas på att inverka mer inom detta. Vi ska också
hålla ett konvent i september för att diskutera detta och för att sätta detta i centrum
igen. Utan hjälp från Världssamfundet skulle det vara svårt att ingripa i dessa områden
eftersom nyheterna därifrån bara är fragment och motsägelsefulla... Man vet inte vilken
sanningen är, men tyvärr fortsätter barn att dö.
Vad gäller den sista flyktingströmmen
till Irak, vilka är behoven som UNICEF vill lyfta fram?
Guerrera svarade: Jag
säger det som våra fältarbetare säger: flyktingarna har kommit fram helt utmattade,
kanske detta ord säger allt. De är i akut behov att allt: vatten, mediciner, mat,
skydd! Särskilt ett skydd för man kan inte utstå 45 grader! Det är inte lätt i ökenområden
där det kanske inte finns någonting alls. Så insatser från humanitära hjälporganisationer
är mycket viktiga. Vi sände genast från vårt ”Supply Division” i Köpenhamn det mest
nödvändiga till dessa områden. Det gör vi alltid och till alla. Vi gör det till alla
olika regioner, som Libanon, Jordanien, Turkiet, Irak och andra ställen.. Men det
är klart att när man plötsligt öppnar en ny väg och det kommer strömmar av 30-40 000
personer så är det nödvändigt att ingripa.. Man undrar bara hur man ska kunna ingripa
utan ett tillräcklig hjälp från alla.