Påven: Be med mod och envishet för att röra Guds hjärta

(14.07.2013)Vi måste be till Herren med mod och även envist som Abraham. Det sa påve Franciskus i morgonmässan i Santa Martakapellet den förste juli. Påven sa att, att be är även att ”förhandla med Herren” och till och med bli opassande, som Jesus lär oss. Vid mässan, som firades tillsammans med kardinal Kurt Koch och Msgr. Brian Farrell, deltog bland andra en grupp präster och medarbetare vid det Påvliga rådet för främjande av kristen enhet.

Abraham talar med mod och envishet till Herren för att försvara Sodom från förstörelse. Påve Franciskus ägnade sin predikan till dagens första läsning, 1 Mos 18:16-33 och noterade genast att ”Abraham är modig och ber modigt.” Abraham, sa han vidare, ”känner styrkan i att tala ansikte mot ansikte med Herren och försöker försvara denna stad.” Och det gör han envist. Påven konstaterade att i Bibeln ser man att ”bönen måste vara modig”:

Lyssna här: När vi talar om mod tänker vi alltid på det apostoliska modet, att gå ut och förkunna Evangeliet, detta... Men det är även modet inför Gud. Denna frimodighet (”parresia”) inför Herren: gå modiga till Herren för att be om saker. Man kan bli lite full i skratt, och det är bra, men även Abraham får oss att le för att han talar med Herren på ett särskilt sätt, med detta mod, och man vet: han står framför en bedjande man eller framför en fenicisk köpman, för att han drar ner priset till tio. Han visste att det inte var möjligt. De rättfärdiga var bara hans brorson och hans kusin... Men med det modet, med den envisheten gick han på

Ibland, sa påven, går man till Herren för att be om något för någon person, man ber det ena eller det andra och sedan går man sin väg. Men detta, varnade påven, är inte bön, för att om du vill att Herren ger en nåd, måste du gå med mod och göra som Abraham, med denna envishet. Påven påminde om att det är Jesus själv som säger oss att vi måste be liksom änkan med domaren och som den som går ut på natten för att knacka på sin väns dörr. Med envishet: Jesus lär oss detta. Och Jesus hyllar den kanaaeiske kvinnan som envist ber om sin dotters tillfrisknande. ( Matt 15:21-28) Envishet! sa påven, - även om det tröttar, och det är verkligen tröttande. Men detta, sa han, är bedjandets inställning. Den heliga Teresa, påminde påven, talar om bönen som ett förhandlande med Herren, och detta är möjligt endast när det finns en förtrolighet med Herren. Det är tröttande, det är sant, sa han, men detta är bönen, detta är att få en nåd av Herren. Påven underströk på så sätt argumentationen som Abraham använder sig av i sin bön: Han tar Jesu hjärtas själva argument och motivationer:

Lyssna här: Att övertyga Herren med Herrens egna dygder! Detta är fint! Abrahams utläggning går till Herrens hjärta och Jesus lär oss detsamma: Fadern vet saker och ting. Ni kan vara säkra på att Fadern “låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga” (Matt 5:45). Med denna argumentation går Abraham på. Jag vill stanna här: Att be är att förhandla med Gud och även att vara opassande mot Herren. Be och hylla Herren för det vackra som Han har och säg till Honom att han sänder de vackra sakerna till oss. Och om Han är så barmhärtig och god, att Han hjälper oss.

Påven sa: Jag skulle vilja att vi alla idag i fem minuter, inte mer, under dagen tar Bibeln i hand och långsamt läser psalm 102 (ur den italienska psalmboken)

’Lyssna här: 'Herre välsigna min själ, som jag välsignar ditt namn. Glöm inte alla Hans välgärningar. Han förlåter alla synder, helar alla sjukdomar, räddar ditt liv från graven, Han omgärdar dig med godhet och barmhärtighet’. Och av detta lär vi oss vad vi måste säga när vi ber Herren om en nåd. ’Du som är barmhärtig, Du som förlåter, ge mig denna nåd’: som Abraham gjorde och som Moses hade gjort. Vi går framåt i bönen, modiga och med detta argument som kommer just från Guds hjärta.