Vietnam: Salighetsförklaringsprocessen av Kardinalen Van Thuan - en symbol för den
kristna tron
(10.07.2013) Det råder stor glädje bland katolikerna i Vietnam. Den 5 juli firades
nämligen den vietnamesiska Kyrkan avslutningen av salighetsförklaringsprocessen på
stiftsnivå av kardinalen Francis Xavier Nguyen Van Thuan, som är en ikon för den asiatiska
Kyrkan efter att i lidande och förföljelse ha vittnat om sin kristna tro. Nu inleds
en ny del av processen för hans saligförklaring, d.v.s. den romerska fasen, hos Vatikanens
kongregation för helgonförklaringar.
Det högtidliga firandet i Vietnam var
en anledning till stolthet och glädje för de vietnamesiska katolikerna i hela världen
som har läst berättelser om kardinalen Van Thuan som lyckades uthärda tiderna i fängelse
under den kommunistiska regimen. I de vietnamesiska familjerna är det tradition att
för sina barn berätta om det hjältemodiga uppförandet hos denne präst som redan vördas
såsom helgon och är en symbol för den kristna tron.
Kardinal fick tillbringa
13 år i fängelse, av vilka nio i isolering, utan att aldrig någonsin ha genomgått
rättegång. Och även om han var fånge, fattig och inte hade någon frihet tappade han
inte modet och hyste inget hat mot sina fångvaktare. Medan han själv blev föremål
för hård s.k. ”omskolning”, fostrade han sina fiender med en annan metod. Hans vakter
blev hans elever. Hans uppriktighet förändrade relationerna i fängelset. Det var
fångvaktarna som i hemlighet gav honom små träbitar med vilka han gjorde ett kors
och en bit sladd som blev en kedja. Dessa bar han sedan kring halsen resten av sitt
liv och även såsom kardinal.
Kardinal Van Thuan föddes år 1928 i centrala
Vietnam, i en familj som bland sina förfäder hade de första vietnamesiska martyrerna
år 1698. Efter studier på seminarier i Vietnam prästvigdes han år 1953 och blev vice
kyrkoherde i en församling. Han sändes senare till Rom för att fortsätta sina studier
och avlade examen i kanonisk rätt på det påvliga Urbaniana-universitetet. När han
återvände till Vietnam blev han lärare och sedan rektor på seminariet i Hue och år
1964 generalvikarie i detta stift. År 1967 utnämndes han av Paulus VI till den förste
vietnamesiske biskopen i Nha Trang. Såsom motto valde van Thuan ”Gaudium et
Spes” (glädje och fred), för han ville vara en glädjens och fredens apostel.
I
april 1975 blev Van Thuan hjälpbiskop i Saigon, men bara få månader senare arresterad
och fängslad. Han sa en gång: ”Då kommunisterna skickade ner mig i fartygets lastrum
hopträngd tillsammans med 1.500 andra fångar, tänkte jag: ´detta är min katedral,
detta är folket som Gud vill att jag skall ta hand om. Detta är min mission: att
försäkra Guds närvaro bland detta folk, bland dessa mina stackars förtvivlade bröder.
Det är hans vilja att jag är här. Jag accepterar Guds vilja´. Och från och med det
ögonblicket fylldes mitt hjärta av en ny frid som aldrig lämnade mig mer under alla
de tretton åren”. Van Thuan frigavs år 1988 och tre år senare blev han kallad till
Rom av Johannes Paulus II. Han utnämndes först till vice ordförande och senare till
ordförande i det Påvliga rådet för rättvisa och fred. Och det är under hans år som
kompendiet för Kyrkans sociala doktrin skrivs. Van Thuan blev kardinal år 2000 och
dog efter en lång tids sjukdom den 16 september år 2002.
Sekreteraren i Rådet
för rättvisa och fred, mons. Toso, har i dessa dagar sagt att ”Van Thuan personligen
fick uppleva den ideologiska politiken som är mot människan, hennes väl och hennes
friheter. Han blev fängslad och praktiskt tagit landsförvisad. Han förlorade sitt
religiösa samfund och sitt hemland. Men trots detta även om han befann sig i ett främmande
land kände han sig inte utan hemland. Kyrkan blev än mer hans familj. Tillgivenheten
till hans land blev allt djupare och aktivare. Medan han arbetade hos det Påvliga
rådet för rättvisa och fred odlade han intensiva kontakter med sin landsmän som utvisats
eller flytt från sina städer.
”Den som väljer Kristus och vill verka för en
autentisk revolution i världen och förnya den med Andens makt måste omfamna Korset,
känna sig såsom världsmedborgare och älska det egna landet”, har kardinalen Van Thuan
skrivit,