Påven: Den kristne är tålmodig och fläckfri och vandrar alltid i Herrens närvaro

(29.06.2013)Herren ber oss att vara tålmodiga och fläckfria och att alltid vandra i Hans närvaro. Detta sa påven vid morgonmässan i Santa Martakapellet den 28 juni. Påven underströk att Herren alltid väljer hur han kommer in i våra liv och detta kräver tålamod från vår sida, för att Han låter sig inte alltid visa sig för oss.

Herren kommer långsamt in i Abrahams liv som är nittionio år gammal när Han lovar honom en son. Medan han genast kommer in i de leprasjukas liv: Jesus lyssnar på deras böner, han rör dem och så sker miraklet. Påve Franciskus utgick från dagens evangelium för att tala om hur Herren väljer hur han engagerar sig i våra liv, i Hans folks liv. Abraham och de leprasjuka.(1 Mos 17:1, 9-10, Matt 8:1-4) När Herren kommer, sa påven, gör han det inte alltid på samma sätt. Det finns inte ett ”Gudsprotokoll” i våra liv, det existerar inte. En gång, tilla påven, gör Han det på ett sätt, en annan på ett annat sätt, men Han gör det. Alltid, fasthöll påven, finns detta möte mellan oss och Herren.

Lyssna här: Herren väljer alltid sin väg in i våra liv. Många gånger gör Han det så långsamt, att vi riskerar att förlora lite tålamod: ’Men Herre, när?’ och vi ber och ber.. och Hans ingriper inte i våra liv. Andra gånger, när vi tänker på det som Herren har lovat oss, är Han så stor att vi misströstar lite och är lite skeptiska, som Abraham – lite i hemlighet – vi ler... Det står i Första Mosebok att Abraham föll ner på sitt ansikte, men han log... Lite skeptisk: ’men hur ska jag, som snart är hundra år, kunna få en son och min fru Sara som är nittio år, hur ska hon kunna få en son?’.

Samma skepticism , sa påven, hade Sara i Mamres lund (1 Mos 18) då tre änglar säger samma sak till Abraham. Hur många gånger blir vi inte skeptiska och otåliga när Herren inte kommer och inte ´gör mirakel och inte gör det som vi vill att Han ska göra.

Lyssna här: Men Han gör det inte, till de skeptiska kan Han inte göra det. Herren tar sin tid. Men även Han har mycket tålamod i sitt förhållande till oss. Inte bara vi måste ha tålamod: Han har det! Han väntar på oss! Och Han väntar till livets sista dag! Vi tänker på den gode förbrytaren som alldeles i slutet kände igen Gud. Herren vandrar med oss, men många gånger visar Han sig inte, som i fallet med lärjungarna i Emmaus. Herren är engagerad i våra liv – detta är helt säkert! – men många gånger ser vi Honom inte. Detta kräver tålamod. Men Herren som vandrar med oss har även Han ett stort tålamod med oss.

Påven fördjupade sig till just i tanken på Guds tålamods mysterium: att han på vår vandring vandrar bredvid oss, i vår takt. Ibland i livet, sa påven, blir saker väldigt mörka, det är ett stort mörker, så att vi vill – om vi har det svårt – gå ner från Korset. Detta, sa påven, är stunden: natten är helt mörk när gryningen snart kommer. Och alltid när vi går ner från Korset, gör vi det fem minuter innan räddningen kommer, då man är som mest otålig.

Lyssna här: Jesus, på Korset, kände att de utmanade Honom: ’Gå ner, gå ner! Kom!’ Tålamod till slutet, för att Han har tålamod med oss. Han kommer alltid, Han är engagerad i oss, men Han gör det på sitt sätt och när Han tycker att det är bäst. Han säger bara det som Han sa till Abraham: att han skulle vandra med Honom och vara perfekt och vara fläckfri och det är just det rätta ordet. Vandra i min närhet och försök att vara fläckfri. Detta är vandringen med Herren och han ingriper, men vi måste vänta, vänta på stunden, alltid vandra i hans närhet och försöka vara fläckfria. Vi ber Herren om denna nåd: att alltid vandra i Hans närhet och försöka vara fläckfria.