Templet

(26.06.2013) Lyssna här: Idag tänkte jag nämna en annan bild som hjälper oss att beskriva kyrkans mysterium: templet ( (jfr Lumen gentium, 6).

Ordet tempel för tanken till en byggnad. Många tänker särskilt på Israels folks historia i Gamla testamentet. I Jerusalem var Salomos stora tempel platsen där man mötte Gud i bön. I templet stod förbundsarken som ett tecken på Guds närvaro mitt bland sitt folk. I arken låg lagens tavlor, manna och Arons stav, som påminde om att Gud alltid har varit närvarande i sitt folks historia, att han har följt dess vandring och lett dess steg. Templet påminner om denna historia. Också när vi går till templet kan var och en av oss minnas sin historia, hur Jesus mötte mig, hur Jesus har vandrat med mig, hur Jesus älskar och välsignar mig.

Det som förebådades i forntidens tempel förverkligas av den heliga Andens kraft i kyrkan. Kyrkan är ”Guds hus”, platsen för hans närvaro, där vi kan finna och möta Herren. Kyrkan är templet där den heliga Anden bor som ger den liv, leder och bär upp den. Om vi frågar: var kan vi möta Gud? Var kan vi träda in i gemenskap med honom genom Kristus? Var kan vi finna den helig Andens ljus som lyser upp vårt liv? Svaret är: i Guds folk, i oss, som är kyrkan. Här möter vi Jesus, den heliga Anden och Fadern.

Det forntida templet var byggt av människohand. Man ville ”bygga ett hus” åt Gud, för att ha ett synligt tecken på hans närvaro mitt bland folket. Med Guds sons människoblivande uppfylls Natans profetia till kung David (jfr 2 Sam 7:1-29): det är inte kungen, det är inte vi som skall “bygga ett hus åt Gud”, det är Gud själv som “bygger sig ett hus” för att komma och bo mitt ibland oss, som Johannes skriver i sitt evangelium (jfr 1:14). Kristus är Faderns levande tempel, och Kristus bygger själv sitt ”andliga hus”, kyrkan, som inte är byggd med materiella stenar utan med ”levande stenar”, som är vi. Aposteln Paulus säger till de kristna i Efesos: ni har ” Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud” (Ef 2:20-22). Vi är levande stenar i Guds hus, förenade på djupet med Kristus, som är hörnstenen. Det betyder att det är vi som är templet, vi är den levande kyrkan, det levande , och när vi är tillsammans är också den heliga Anden ibland oss, som hjälper oss att växa som kyrka. Vi är inte isolerade, vi är Guds folk: detta är kyrkan!

Det är den heliga Anden som tecknar dess mångfald med sina gåvor. Denna mångfald är kyrkans rikedom och förenar allt och alla för att bilda ett andligt tempel, där vi inte bär fram materiella offer, utan oss själva, våra liv (jfr 1 Pe 2:4-5). Kyrkan är inte en samling saker och intressen, den är den heliga Andens tempel, templet där Gud verkar, templet där var och en är en levande sten genom dopets gåva. Det betyder att alla behövs i kyrkan. Om någon säger till en annan: “Gå hem, du behövs inte”, så är det inte sant, för alla behövs i kyrkan, vi behövs alla för att bygga detta tempel. Ingen är mindre viktig. Ingen är viktigare än andra i kyrkan, vi är alla lika inför Guds ögon. Någon av er kanske säger: ”Hördu, herr påve, du är inte lik oss”. Jo, jag är som var och en av er, vi är lika, vi är bröder! Ingen är anonym: kyrkan bildas och byggs av oss alla. Detta låter oss också reflektera över att utan vårt kristna livs byggsten saknas något i kyrkans skönhet. Några säger: ”Jag har ingenting med kyrkan att göra,” men då saknas ett livs byggsten i detta vackra tempel. Ingen får ge sig av, vi måste alla ge kyrkan vårt liv, vårt hjärta, vår kärlek, vår tanke, vårt arbete, alla tillsammans.

Men hur lever vi ut detta att vi är kyrkan? Är vi levande stenar eller är vi trötta, uttråkade och likgiltiga stenar? Det är inte vackert att se en trött, uttråkad och likgiltig kristen. En kristen måste vara levande och glad över att vara kristen. En kristen måste leva i skönheten att vara del av Guds folk som är kyrkan. Öppnar vi oss för den heliga Andens verkan för att vara en levande del i vår gemenskap, eller stänger vi in oss i oss själva och säger: ”jag har så mycket att göra, det är inte min uppgift”?

Herren ger oss alla sin nåd och sin kraft för att vi skall kunna vara djupt förenade med Kristus, som är hörnstenen och grundpelaren för vårt liv och för hela kyrkans liv. Låt oss be att vi alltid skall livas av hans Ande och vara levande stenar i hans kyrka.