Påve Franciskus: Triumfalismen stoppar Kyrkan, övervinn frestelsen av en kristendom utan Korset

(29.05.2013)Triumfalismen stoppar Kyrkan: det är frestelsen av en kristendom utan Korset. Det sa påven på onsdagsmorgonens mässan i Santa Martakapellet. Några anställda vid Vatikanstatens administration var närvarande.

Dagens evangelium berättar om Jesus som, när han tillsammans med apostlarna var på väg upp mot Jerusalem, berättar om sitt lidande, sin död och uppståndelse(10:32-45). Och trosvandringen. Apostlarna, förklarade påven, tänker på ett annat projekt, de tänker bara vandra halva vägen, att det är bättre att stanna upp. Och de diskuterade sinsemellan hur de skulle ordna Kyrkan och hur det skulle ordna frälsningen. Så, Johannes och Jakob ber att få sitta bredvid honom, i hans härlighet, en på högra sidan och den andra på vänstra sidan, vilket ledde till en diskussion bland de andra om vem som var den viktigaste för Kyrkan. Apostlarnas frestelse, underströk Påven, är densamma som Jesus i öknen, då djävulen kom för att föreslå dem en annan vandringsväg: Han gör snabbt ett mirakel, något som alla ser. Vi går till templet och är fallskärmshoppare utan fallskärm, så att alla ser miraklet och blir återlösta. Det är samma frestelse för Petrus när han först inte accepterar Jesu passion. Det är frestelsen av en kristendom utan Korset, en kristendom som bara vandrar halva vägen. Sedan finns en annan frestelse, en kristendom med Korset, men utan Jesus. Men frestelsen av kristendom utan Korset, att vara kristna som vandrar halva vägen och en Kyrka som går halvvägs och som inte vill gå dit Faderns vill, är triumfalismens frestelse. Vi vill inte ha triumfer nu utan att gå till Korset, en värdslig triumf.

Lyssna här: Kyrkans triumfalism stoppar Kyrkan. Kristnas triumfalism stoppar de kristna. Och en trimferande Kyrka är en Kyrka som går halvvägs, en Kyrka som är nöjd att vara välordnad – välordnad! – med alla kontor, allt som det ska, allt fint, va? Effektiv. Men en Kyrka som förnekar martyrer, för att de inte vet att martyrerna är nödvändiga för Kyrkan för att gå Korsets väg. En Kyrka som enbart tänker på triumf, framgång, som inte känner till Jesu regel: regeln om triumf som kommer genom misslyckande, ett mänskligt misslyckande och ett Korsets misslyckande. Och detta är frestelsen som alla vi står inför.

Påven minns sedan en särskild händelse i sitt liv:

Lyssna här: Jag minns en gång, då jag befann mig i en mörk tid i mitt andliga liv och jag bad om Herrens nåd. Sedan gick jag för att leda de andliga övningarna för ordenssystrar och den sista dagen biktar de sig. En gammal syster gick till bikten, hon var över åttio år men med klara, riktigt lysande ögon: hon var en Guds kvinna. Sedan, efteråt hade jag sett Guds kvinna helt och fullt i henne och sa till henne: Men syster, som botgöring, be för mig, för att jag behöver en nåd. Om ni ber den till Herren ger det mig säkerhet. Hon stannade upp en stund, som om hon bad och så sa hon detta till mig: Herren ger er säkert nåden, men han tar inte fel: på sitt gudomliga sätt. Och det gudomliga är detta till slutet. Det gudomliga sättet involverar Korset, men inte av masochism: absolut inte! Men av kärlek. Av kärlek till slutet.

Lyssna här: Vi ber Herren om nåden att inte vara en Kyrka som går halvvägs, en triumferande Kyrka med stor framgång, utan att vara en ödmjuk Kyrka som vandra bestämt, som Jesus. Framåt, framåt, framåt. Med öppet hjärta för Faders vilja, liksom Jesus. Vi ber om denna nåd.