Påven: Kulturen kring kroppens välbefinnande och tillfälligt behag får oss inte att följa Jesus

(28.05.2013)För att följa Jesus måste vi göra oss av med kulturen kring kroppens välbefinnande och tillfälligt behag. Det sa påve Franciskus vid måndagsmorgonens mässa i Santa Martakapellet. Påven underströk alltså att vi måste göra en samvetsrannsakan vad gäller rikedomen som hindrar oss från att närma oss Jesus. Vid mässan, som firades tillsammans med kardinal Philippe Barbarin, ärkebiskop av Lyon, deltog några medlemmar i det Påvliga rådet för Vårdpersonal tillsammans med ordförande Msgr. Zygmunt Zimowski, och en grupp av medarbetare från avdelningen för statens ekonomiska tjänster tillsammans med Sabatino Napolitano.

Jesus ber en ung man att ge all sin rikedom till de fattiga och följa dem, men han gick bedrövad sin väg (Mark 10). Påve Franciskus byggde sin predikan på den kända episoden i dagens läsning. Påven betonade genast att rikedom är ett förhinder som inte förenklar vägen till Herrens rike. Och att vi alla har rikedomar som förhindrar oss att gå nära Jesus. Alla, fortsatte han, behöver samvetsrannsakan kring vad som är våra rikedomar, för att de förhindrar oss på livsvägen. Påven hänvisade här till två kulturella rikedomar; behandlingar för välbefinnande, som inte gör oss särskilt modiga, det gör oss lata och även egoister. Välmående bedövar oss, det är en bedövning.

Lyssna här: 'Nej, nej, mer än ett barn, nej, för vi kan inte resa på semester, vi kan inte åka hit eller dit , vi kan inte köpa hus.’ Det går bra att följa Herren men bara till en viss punkt. Detta är det som kulturen kring kroppens välbefinnande gör. Alla vet vi väl vad välmående är, men detta gör oss nedslagna, det tar modet ifrån oss, det starka mod som gör att man kan gå nära Jesus. Detta är den första rikedomen i dagens kultur, kulturen kring kroppens välbefinnande.

Sedan sa påven finns en annan rikedom i vår kultur, en rikedom som förhindrar oss att gå nära Jesus är tillfälligt behag. Vi är förälskade i tillfälliga saker. Definitiva förslag som Jesus ger tycker vi inte om. Det provisoriska tycker vi om däremot, för att vi är rädda för Guds tidsperspektiv och det definitiva.

Lyssna här: Han är Herren över tiden, vi är herrar över stunden. Varför? För att i stunden är vi mästare: hit följer jag Herren, men sedan får vi se... Jag hörde om en som ville bli präst, men bara vara det under tio år, inte mer.. Hur många par gifter sig inte och utan att säga det, innerst inne tänker: Så länge kärleken finns, sedan får vi se... Det tillfälliga behaget: detta är en rikedom. Vi måste bli herrar över tiden, stundens ögonblick är små. Dessa två rikedomar är det som i denna stund förhindrar oss att gå framåt. Jag tänker på de många, många män och kvinnor som har lämnat sina länder och gått ut i mission i hela livet: detta är det definitiva!

Men jag tänker även på de många män och kvinnor som har lämnat sina hemför ett livslångt äktenskap; det är att följa Jesus på nära håll! Det är definitivt. Det provisoriska, fasthöll påven, är inte att följa Jesus.

Lyssna här: Inför Guds inbjudan och inför dessa två kulturella rikedomar tänker vi på apostlarna som var bestörta. Även vi kan vara bestörta av vad Jesus säger. När Jesus förklarade något var de ännu mer bestörta. Vi ber Herren och han ger oss modet att gå framåt att göra oss av med denna kultur kring kroppens välbefinnande, i hopp om tiden vid slutet av vandringen där Han väntar oss. Inte med en litet hopp om ögonblicket som inte behövs mer. Så må det vara.